Infrastrukturförvaltares avgifter

Infrastrukturförvaltare ska ta ut avgifter som täcker den direkta kostnaden

Infrastrukturförvaltare ska, enligt järnvägsmarknadslagen, ta ut avgifter som motsvarar de direkta kostnaderna för tågens användning av järnvägen, såsom slitage. Hur dessa avgifter ska utformas i närmare detalj regleras i EU-förordningen 2015/909.

• Järnvägsmarknadslag (2022:365)
• KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/909 av den 12 juni 2015 om förfarandena för beräkning av den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs

Infrastrukturförvaltaren har tre alternativ för beräkningen

Det finns tre sätt som de direkta kostnaderna får bestämmas på, enligt förordningen:

• Huvudregeln: Beräkna de totala direkta kostnaderna och fördela dem per fordonskilometer, tågkilometer, bruttotonkilometer, eller kombination av dessa. Inga andra uttagsenheter än dessa tre får användas enligt EU-förordningen.
• Teknisk modell: Använda tekniska kostnadsmodeller för att beräkna sambandet mellan trafik och kostnader. 
• Ekonometrisk modell: Använda statistiska metoder för att räkna ut den genomsnittliga kostnaden för drift, underhåll och reinvesteringar och baserar avgifterna sambandet mellan dessa kostnader och trafikvolymen.

Differentiering av avgifter

EU-förordningen tillåter infrastrukturförvaltaren att anpassa avgifterna för att reflektera olika nivåer av slitage på infrastrukturen beroende på fordonsspecifika parametrar, till exempel tåglängd, tågmassa, typ av fordon, tåghastighet, dragkraft och axellast.

Infrastrukturförvaltaren kan även dela upp nätet i olika sektioner med specifika kostnader om det finns tydliga skillnader i kostnadsparametrarna.

Vilka metoder och bestämmelser som infrastrukturförvaltaren tillämpar för att beräkna kostnaderna ska återges i beskrivningen av järnvägsnätet (JNB), enligt 2 kap. 10 § Transportstyrelsens föreskrifter (2022:32).

Infrastrukturförvaltare får ta ut högre avgifter för kostnadstäckning

Om det är förenligt med ett samhällsekonomiskt utnyttjande av infrastrukturen, får infrastrukturförvaltaren ta ut högre avgifter för att uppnå kostnadstäckning. Avgifterna får inte sättas så högt att de marknadssegment som kan betala åtminstone den kostnad som uppstår som en direkt följd av framförandet av järnvägsfordon, med tillägg av ett vinstuttag som marknaden kan bära, hindras från att använda infrastrukturen.

Med marknadssegment avses järnvägstransporter av en viss kategori av gods eller lastbärare, en viss tågtyp (vagnslasttåg eller systemtåg) eller en viss persontrafikkategori (lokal, regional, interregional eller internationell trafik). En enskild användare träffas dock inte av begreppet, annat än när denne är en dominerande brukare på den aktuella sträckan. (Prop. 2003/2004:123, s. 196.)

Extra avgifter får tas ut för överbelastad infrastruktur

Infrastrukturförvaltare får även ta ut en extra avgift för utnyttjandet av överbelastad infrastruktur. Den som betalar en sådan avgift har företräde vid tilldelningen av överbelastad infrastruktur. Det är dock vissa förbehåll förknippade med att införa dessa avgifter, bland annat måste infrastrukturförvaltaren först ha genomfört en kapacitetsanalys och ha tagit fram en kapacitetsförstärkningsplan.

Infrastrukturförvaltare får ge rabatter på banavgifter
I vissa fall kan infrastrukturförvaltare ge rabatter på banavgifter för att främja ny järnvägstrafik eller användningen av underutnyttjade linjer. Rabatterna ska vara tidsbegränsade och gälla lika för alla användare inom en viss trafik.

Kvalitetsavgifter vid förseningar och inställda tåg

Kvalitetsavgifter är ekonomiska incitament för att öka punktligheten, minska driftstörningar och höja kvaliteten i järnvägssystemet. Den part av infrastrukturförvaltaren eller järnvägsföretaget som orsakar förseningar eller inställda tåg ska betala en på förhand bestämd kvalitetsavgift till sin motpart. De grundläggande villkoren i systemet ska anges i infrastrukturförvaltarens järnvägsnätsbeskrivning och de närmare villkoren preciseras i trafikeringsavtalet.

Systemet med kvalitetsavgifter omfattar förseningar och inställda tåg. Vem som ska betala avgiften bestäms utifrån en orsakskod som anger vilken part, om någon, som har orsakat driftstörningen.

Bokningsavgifter får också tas ut

En infrastrukturförvaltare får ta ut en bokningsavgift för kapacitet som har begärts och tilldelats men inte använts. Syftet är att främja ett effektivt nyttjande av infrastrukturen.

Prövning av tvist

Järnvägsföretag och andra sökande får hänskjuta tvist till Transportstyrelsen om huruvida en infrastrukturförvaltares beslut om bland annat avgifter är i överensstämmelse med lagen. Det framgår av 10 kap. 8 § järnvägsmarknadslagen.

Mer information om Transportstyrelsens tvistprövning hittar du här: Prövning av tvist