Sömn- och vakenhetsstörningar
Här hittar du som läkare de föreskrifter med medicinska krav som gäller sömn- och vakenhetsstörningar. Kapitlet innehåller även krav om villkor för läkarintyg och läkarundersökning.
Bra att veta
- Medicinföreskrifterna (TSFS 2010:125) – regler med krav som ska uppfyllas
- Allmänna råd till dessa regler – rekommenderade sätt att uppnå krav i en regel
- Kompletterande upplysningar – information som underlättar förståelsen och tillämpningen av de aktuella reglerna och de allmänna råden.
Mer information om föreskrifter, allmänna råd och kompletterande upplysningar finns på följande sida:
11 kap. Sömn- och vakenhetsstörningar
Kapitlet har inga allmänna råd eller kompletterande upplysningar.
För innehav av behörigheterna AM, A1, A2, A, B, BE, C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE, traktorkort eller taxiförarlegitimation
1 § Obstruktivt sömnapnésyndrom, snarksjukdom (ronkopati) eller annan sjukdom med sömnstörning samt narkolepsi utgör hinder för innehav om förhållandena bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk.
Med obstruktivt sömnapnésyndrom i moderat form avses ett antal av 15–29 apnéer och hypopnéer per timme (apné-hypopnéindex) och med obstruktivt sömnapnésyndrom i uttalad form avses ett apné-hypopnéindex på 30 eller mer.
Vid narkolepsi kan innehav av behörigheterna AM, A1, A2, A, B, BE eller traktorkort medges för den som uppnår god behandlingseffekt och god behandlingsföljsamhet. Sömnattacker eller kataplektiska attacker får inte ha förekommit under den senaste perioden på sex månader.
Särskilt om högre behörigheter och taxiförarlegitimation
2 § För innehav av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE eller taxiförarlegitimation ska den ökade trafiksäkerhetsrisk som följer med sådant innehav beaktas.
Narkolepsi med kataplexi utgör hinder för innehav av körkort med behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE eller taxiförarlegitimation.
3 § Villkor om läkarintyg får föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
Förare som behandlas för obstruktivt sömnapnésyndrom i moderat eller uttalad form ska återkommande genomgå medicinsk undersökning med intervall som inte får överskrida tre år vid innehav av behörigheterna AM, A1, A2, A, B, BE eller traktorkort och ett år vid innehav av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE eller taxiförarlegitimation i syfte att fastställa i vilken utsträckning behandlingen följs.
Vid narkolepsi som inte utgör hinder för innehav ska villkor om läkarintyg föreskrivas med intervall som under de första fem åren inte får överstiga ett år.
4 § Sökanden ska tillfrågas om störning av nattsömnen på grund av obstruktivt sömnapnésyndrom eller uttalad snarkning samt om annan sömnstörning.
Vid läkarundersökning av obstruktivt sömnapnésyndrom ska allvarlighetsgraden av dagtrötthet värderas. Läkarundersökning avseende sökanden med obstruktivt sömnapnésyndrom ska innehålla bedömning och redogörelse för om sökanden har tillräcklig kontroll över sitt medicinska tillstånd och följer lämplig behandling som lindrar problemet med dagtrötthet. Läkarens bedömning och redogörelse av behandlingsföljsamhet och behandlingseffekt ska framgå.
Undersökning vid narkolepsi ska bedöma hypersomnins svårighetsgrad, förekomst av och senaste tidpunkt för sömnattacker eller kataplexi. Behandlingsföljsamhet och behandlingseffekt ska redovisas.