Egenkontroll av livräddningsutrustning

En del livräddningsutrustning behöver kontrolleras

Före varje avgång

En snabb okulär kontroll att allt finns på plats och är synbart intakt. Befälhavaren har ansvar för att fartyget är sjöklart (2 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen).

Veckovis eller månadsvis

Översikt av all utrustning, kontroll av förvaring, märkning och åtkomlighet.

Årligen

En fullständig genomgång inför avrapportering av egenkontroll. Efter tillbud, olycka eller skada: En extra kontroll av berörd utrustning. I samband med service: Många produkter har föreskrivna serviceintervaller som ligger utanför egenkontrollen.

Räddningsvästar

Räddningsvästar är den mer grundläggande personliga livräddningsutrustningen. Det ska finnas en räddningsväst per person ombord, plus ett tillräckligt antal extra för vakthavande personal och för stationer där personal normalt arbetar.

Vad ska kontrolleras

• att antalet västar matchar det antal personer fartyget är godkänt för, plus marginal
• att det finns västar anpassade efter passagerarna - barnvästar (15–43 kg) och spädbarnsvästar (under 15 kg) om barn förekommer ombord
• att västarna är hela - inga revor, trasiga spännen eller blekta band
• att reflexer, ljus och visselpipa är på plats och fungerar
• att uppblåsbara västar har intakta patroner och att servicemärkning är giltig
• att västarna förvaras lättillgängligt, på en tydligt märkt plats, och att personalen vet var de finns.

Vanliga brister

Mögel och fukt i förvaringsutrymmet, utgångna gaspatroner eller slarvigt iskruvade patroner på uppblåsbara västar, sönderbrutna spännen efter frekvent användning, och att det saknas västar i rätt storlek för barn.

Antal räddningsvästar som ska finnas ombord

Antalet styrs av flera olika faktorer: vilken föreskrift fartyget omfattas av, hur många personer fartyget är godkänt för och vilka åldersgrupper som kan förekomma ombord.

Grundregel

Det ska alltid finnas minst en räddningsväst per person som fartyget är godkänt att medföra, inklusive besättning och passagerare. Därutöver ska det finnas ett tillräckligt antal extra västar:

• för vakthavande personal (förvarade på bryggan, i maskinkontrollrummet och vid andra bemannade vaktstationer)
• för användning vid avlägset belägna stationer, exempelvis arbetsplatser på öppet däck där personal normalt uppehåller sig.

Räddningsvästar för barn och spädbarn

Om fartyget kan medföra barn och spädbarn behöver du också ha västar i rätt storlekar. Följande vägledning kan användas.

• spädbarnsvästar (för barn under 15 kg, ungefär 0–2 år): minst 2,5 procent av det maximala passagerarantalet
• barnvästar (för barn 15–43 kg, ungefär 2–12 år): minst 10 procent av det maximala passagerarantalet.

Räkneexempel för ett fartyg godkänt för 50 passagerare:

• spädbarnsvästar: minst 2 stycken (2,5 procent av 50 = 1,25, avrundat uppåt)
• barnvästar: minst 5 stycken (10 procent av 50)
• vuxenvästar: minst 50 stycken, plus extra för besättning och vakthavande.

Siffrorna ovan är minimikrav. Om det faktiska antalet barn eller spädbarn ombord någonsin överstiger minimikravet ska det finnas en väst per barn respektive spädbarn. Har du trafik som regelbundet medför många familjer, till exempel skärgårdstrafik under sommartid eller skolresor, bör du anpassa antalet uppåt.

För arbetsbåtar och liknande fartyg som omfattas av de grundläggande bestämmelserna i TSFS 2017:26 gäller att västar ska finnas för samtliga ombordvarande. Eftersom passagerare normalt inte förekommer behövs inte barn- eller spädbarnsvästar.

Det är vikten, inte åldern, som avgör vilken väst som ska användas:

• spädbarnsväst: under 15 kg
• barnväst: 15–43 kg
• vuxenväst: över 43 kg.

En barnväst som är för stor ger otillräckligt skydd, därför är rätt storlek viktigare än att ha "extra stora" västar som ska passa alla.

Vanliga frågor att ställa sig

• finns det en räddningsväst för varje person som fartyget är godkänt att medföra?
• finns extra västar för vakthavande och vid utsatta arbetsplatser?
• om passagerare förekommer: finns tillräckligt med barn- och spädbarnsvästar för den typ av trafik vi bedriver?
• är alla västar rätt storleksanpassade?

Livbojar

Livbojar ska finnas i det antal som krävs enligt tillämplig föreskrift som verifieras mot, och vara lättåtkomliga från båda sidor av fartyget.

Vad ska kontrolleras

• att livbojarna är hela, torra och inte uppvisar sprickor eller UV-skador
• att märkning med fartygets namn och hemort är tydlig
• att reflextejp är hel och synlig
• att självtändande ljus fungerar (prova vid översyn)
• att flytbar livlina finns där så krävs, och att linan inte är skadad eller intrasslad
• att livbojen är lätt att frigöra - inte fastsatt med knutar eller klamrar.

Vanliga brister

Livbojar som fastnar i hållare på grund av färg eller is, bleka och oläsliga märkningar, och livlinor som knutits fast, eller på andra sätt hindras, så att de inte kan frigöras snabbt.

Livflottar

Livflottar är ett kritiskt räddningsmedel vid snabba olycksförlopp som brand eller grundstötning. För de flesta yrkesfartyg i nationell sjöfart är livflotte eller livbåt huvudregel, men det finns undantag för vissa mindre fartyg.

Krav och på livflottar och alternativ

Huvudregeln enligt Transportstyrelsen är att livflotte eller livbåt ska finnas ombord på alla fartyg i nationell sjöfart. Det finns dock situationer där alternativa lösningar kan accepteras:

Fartyg som medför passagerare eller tredje person ska ha livflotte eller livbåt för samtliga ombordvarande. Undantag kan medges om fartyget trafikerar vatten där avståndet till plats där nödställda kan ta sig iland aldrig överstiger 20 meter — då kan livbojar (en livboj per två personer) tillsammans med räddningsvästar till alla ombordvarande ersätta livflotten. Bärbara livflottar kan också accepteras om det är praktiskt svårt att installera en fast livflotte.

Lastfartyg utan passagerare i fartområde D eller E har fler möjligheter. Livvästar till alla ombord kan räcka om avståndet till säker plats på land inte överstiger 20 meter — eller 50 meter under perioden juni till augusti. Räddningsdräkter kan också vara ett alternativ till livflotte under specifika villkor.

Vad ska kontrolleras

• att livflotten är korrekt förvarad och lätt att frigöra. Detta är särskilt viktigt på mindre fartyg. Livflottens placering får inte hindra den från att frigöra sig själv och flyta upp om fartyget sjunker
• att den hydrostatiska utlösningsanordningen (HRU) är inom giltig serviceperiod. HRU byts vartannat år
• att fånglinor är rätt monterade och att flotten kan frigöras av HRU under vattnet utan att sitta fast
• att containerns förseglingar är intakta - brutna sigill ska åtgärdas
• att servicemärkningen är aktuell. Uppblåsbara livflottar ska normalt servas var tolfte månad vid en godkänd servicestation. För flottar med utökat serviceintervall gäller normalt 30 månaders intervall enligt särskild instruktion
• att utrymmet runt livflotten är fritt — inget får hindra sjösättning eller fri uppflytning
• att instruktionsskyltar för sjösättning är på plats och läsbara.

Vanliga brister

Livflottar som surrats fast, förvaringsplatser som byggts in av ny utrustning, utgångna HRU:er och förväxling av flottens serviceintervall.

Livbåtar och beredskapsbåtar

Om fartyget är utrustat med livbåt eller beredskapsbåt bör denna också servas och sjösättas.

Vad ska kontrolleras

• att båten är intakt, ren och fri från korrosion eller skador
• att motorn startar och drivs korrekt (provkör regelbundet)
• att bränsle är tillräckligt och inte för gammalt
• att utrustningen ombord i båten (åror, paddlar, ankare, första hjälpen, nödsignaler, vattentät ficklampa) är komplett och fungerar
• att dävertar, vajrar och sjösättningsanordningar är smörjda, utan synliga skador och fria från korrosion
• att fånglinor är hela och korrekt infästa.

Räddningsdräkter

Räddningsdräkter används antingen som ordinarie utrustning för besättning i vissa fartygstyper, eller som alternativ till livflotte för vissa lastfartyg i D/E-områden.

Vad ska kontrolleras

• att dräkterna är personliga och passar den avsedda användaren
• att de är omedelbart tillgängliga
• att de är hela, inga revor eller skadade fogar, och att dragkedjor fungerar
• att vakuumförpackning är obruten där sådan används
• att servicemärkning är aktuell
• att funktionskontroll är gjord enligt tillverkarens anvisningar.

Om räddningsdräkter används som alternativ till livflotte ska de bäras påtagna under färd.

Pyrotekniska nödsignaler

Nödraketer, handbloss och röksignaler har alltid utgångsdatum.

Vad ska kontrolleras

• att alla nödsignaler är inom giltighetsdatum - utgången pyroteknik får inte räknas med i det krävda antalet
• att förvaring är torr och att förpackningar är intakta
• att utrustningen är lättåtkomlig från styrplatsen eller en annan relevant plats
• att bruksanvisningar är läsbara.

Utgången pyroteknik ska kasseras på rätt sätt. Kontakta leverantör eller kommunens återvinning.

Nödlarm och kommunikation

På fartyg där detta är installerat ska det kontrolleras att:

• nödlarmet hörs i alla utrymmen - prova regelbundet
• batteribackup fungerar
• högtalarsystem (där sådant finns) är i funktion från alla styrplatser
• bärbara VHF-apparater är laddade och funktionstestade.

Mönstringslistor och nödanvisningar

Kontrollera:

• att mönstringslista är uppdaterad med aktuell besättning
• att listan finns uppsatt på synlig plats - brygga, maskinrum och besättningsutrymmen
• att nödanvisningar är tydliga och på ett språk besättning och passagerare förstår
• att illustrationer för hur man tar på räddningsväst finns vid samlingsstationer och i passagerarutrymmen.

Utbildning och övning

Utrustningen är bara så bra som de som ska använda den. Säkerställ att:

• besättningen känner till var all utrustning finns och hur den används
• övningar i att överge fartyget genomförs regelbundet och dokumenteras
• ny personal får introduktion innan första resan
• tillfällig personal får information om var räddningsvästar finns och vad de ska göra i en nödsituation.