-
Miljö och hälsa
- Funktionsnedsättningsanpassning
- Anmäl brister och missförhållanden
- Antifouling (påväxthindrande system) för fartyg
- Arbetsmiljö på fartyg
- Avfall
- Barlastvatten och biofouling
-
Gods och last
- Fartygsrapportering via Maritime Single Window (MSW)
- Fordonstransporter
-
Förpackat farligt gods
- CPC - stuvningsintyg
- Förkortningar
- Godsdeklaration för farligt gods till sjöss
- IMDG-koden
- Internationellt arbete
- Klassificering av farligt gods
- Nödinstruktioner
- Säkerhetsrådgivare
- Transport av elcyklar, elsparkcyklar och liknande fordon som passagerare medför
- Transport av farligt gods i fartområde D och E samt på inre vattenvägar
- Transport av hö, hösilage och ensilage på fartyg
- Utbildning
- Varningsetiketter
- Östersjöavtalet
- Lastrester
- Riktlinjer för sjötransport av plastpellets
- Transport av fast gods i bulk (IMSBC-koden)
- Transport av kemikalier
- Klimat och energi
- Luft- och bränslekvalitet
- Nationella regler och internationellt arbete
- Olja
- Återvinning av fartyg
- Sjöarbetskonventionen (MLC)
- Skyddade havsområden
- Undervattensbuller
Bunkring
Vid bunkring förs olja över som är nödvändig för det mottagande fartygets drift. Om olyckan är framme finns risk att olja kan läcka ut i vattnet och skada den marina miljön. Det är därför viktigt att bestämmelserna säkerställer en tillräcklig skyddsnivå.
Ett fartyg behöver oftast en mängd olika oljor för sin drift, t.ex. brännolja, smörjoljor och andra petroleumprodukter. När dessa tas ombord kallas det för bunkring. Bunkring kan ske både när fartyget ligger till kaj och till sjöss.
De regler som finns i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:96) behandlar t.ex. var man får bunkra olja, vem man ska meddela, viss typ av utrustning som ska finnas och hur en bunkringsoperation ska genomföras.
1 januari 2015 trädde nya regler ikraft (TSFS 2014:92), där t.ex. definitionen av bunkring ändrats och ansvaret för val av plats för bunkring förtydligats.