Regelverk för hamn- och sjöfartsskydd

Hamn- och sjöfartsskyddet i Sverige bygger på ett antal globala regelverk, EU-regelverk och nationell lagstiftning. Tillsammans skapar dessa en rättslig grund för hur fartyg, hamnar och hamnanläggningar ska skyddas mot yttre hot såsom terrorism och andra antagonistiska handlingar. Nedan följer en förklaring av hur allt hänger ihop.

IMO och de globala regelverken

Internationella sjöfartsorganisationen – IMO

IMO (International Maritime Organization) är FN:s fackorgan med ansvar för att utveckla och underhålla regelverk för sjöfart. De främsta syftena med regelverken är att förbättra säkerheten till sjöss, skydda den marina miljön och förhindra olagliga handlingar mot fartyg. IMO grundades 1948, men konventionen om Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) trädde i kraft först 1958. Organisationens huvudkontor finns i London.

Den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss – Solas-konventionen

Solas-konventionen (International Convention for the Safety of Life at Sea) reglerar säkerheten till sjöss. Den är en av IMO:s viktigaste säkerhetskonventioner. Solas-konventionens kapitel XI-2 och den tillhörande ISPS-koden (se nedan) syftar till att öka sjöfartens och hamnarnas skydd mot terrorism.

Den internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar – ISPS-koden

ISPS-koden (International Ship and Port Facility Security Code) antogs av IMO efter 11 september-attackerna 2001. Den är ett tillägg till Solas-konventionens kapitel XI-2, och innehåller krav för både fartyg och hamnanläggningar. Syftet med koden är att förebygga hot mot sjöfarten genom regler om skydd mot avsiktliga handlingar, såsom terrorism eller piratattacker. Delar av ISPS-koden är bindande.

ISPS-koden omfattar bland annat krav om

•skyddsnivåer (1–3, beroende på hotbild)
•skyddsplaner för fartyg och hamnanläggningar
•utnämning av skyddsansvariga
•rutiner för kommunikation och rapportering.

Koden är uppdelad i del A (krav) och del B (riktlinjer):

Del A → Vad. Innehåller de specifika kraven om säkerhet. Bindande.
Del B → Hur. Ger riktlinjer och vägledning för hur man kan uppfylla kraven i Del A.

EU-regelverk

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

Denna EU-förordning implementerar Solas-konventionens kapitel XI-2 och ISPS-koden inom EU och gör delar av koden (Del A och delar av Del B) juridiskt bindande för medlemsstaterna utan att dessa delar behöver omvandlas till nationell lag.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd

Detta direktiv är ett komplement till förordning (EG) nr 725/2004. Direktivet syftar till att förstärka hamnskyddet inom hela hamnområdet – inte bara inom hamnanläggningarna enligt ISPS-koden. Skyddsperspektivet utvidgas därmed från fartyg och hamnanläggningar till hela hamnskyddsområden, vilket innebär att vägar, lagerlokaler, pipelines och annan infrastruktur inom hamnområdet kan komma att omfattas av skyddsåtgärder. Direktivet kräver att varje medlemsstat genomför en hamnskyddsutredning, tar fram en hamnskyddsplan och utser en hamnskyddsansvarig (Port Security Officer, PSO).

För att direktivets bestämmelser ska gälla som lag i en medlemsstat måste direktivet införlivas i medlemsstatens nationella lagstiftning.

Nationell lagstiftning

Lag (2004:487) om sjöfartsskydd

Lagen kompletterar förordning (EG) nr 725/2004, och innehåller bland annat bestämmelser om skyddsnivåer, tillsyn, undersökningar och straffbestämmelser.

Lag (2006:1209) om hamnskydd

Lagen införlivar direktiv 2005/65/EG i Sverige, och reglerar säkerheten i svenska hamnar, med särskilt fokus på att stärka skyddet mot hot och olagliga handlingar i hamnskyddsområden.

Förordning (2004:283) om sjöfartsskydd

Förordningen kompletterar lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, och pekar bland annat ut behöriga myndigheter med ansvar för sjöfartsskyddet.

Förordning (2006:1213) om hamnskydd

Förordningen kompletterar lagen (2006:1209) om hamnskydd. Den pekar ut behöriga myndigheter på hamnskyddsområdet och ger vissa föreskriftsbemyndiganden.

Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS)

Transportstyrelsen utfärdar egna föreskrifter och allmänna råd som innehåller mer detaljerade krav och ger praktisk vägledning om tillämpningen av lagar och förordningar. Exempel:

• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2025:38) om sjöfartsskydd

• Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2022:21) om hamnskydd.