Förutom ut-och infällning av landställ och vingklaffar finns det tre stora källor till ljud vid flygning. Det är motorerna, fartvinden och luftkonditioneringen.

Motorernas konstruktion och utformning beror på ålder och storlek. Motorer med en stor diameter på luftintagen har stora turbinhjul eller fläkthjul som ger ett dovt och mullrande ljud. Äldre motorer med en liten diameter alstrar ett vasst och visslande ljud. Motorernas placering, som kan vara på vingarna eller i stjärtpartiet, ger olika ljud i kabinen; dels på en bestämd sittplats och dels på främre eller bakre delen av kabinen. Motorernas ljud varierar också med flyghöjden. Om man sitter på samma sittplats vid utresa och hemresa kan ljudet variera beroende på att flyghöjden varierar mellan de olika flygningarna.

När det gäller fartvind kan vindbrus och ljud som uppstår i ytterplåten höras väldigt mycket, beroende på var i flygplanet man sitter. Ljudet är som kraftigast vid fönsterplatserna långt fram i kabinen,  i närheten av vingens infästning i flygkroppen och bakom vingen när vingklaffarna är utfällda. Motvinden är förhållandevis svag i jämförelse med flygplanets fart som ligger runt 1 000 km/tim, och den är knappt märkbar i ljudnivå.

För att trycksätta, ventilera och reglera temperaturen i kabinen används komprimerad luft från motorerna. Det är stora volymer luft som krävs och det uppstår ljud i luftkanalerna när den strömmar fram. Det är dessutom vanligt att det byggs in fläktar i luftkanalerna för att fördela luften i den långa flygkroppen. Fläktarna kan vara termostatstyrda och variera i varvtal under flygningen. Därför varierar också ljudnivån.