Innan en flygning påbörjas konsulterar piloterna meteorologen och får väderrapporter för flygsträckan, landningsflygplats och minst en alternativ landningsflygplats. Alternativflygplatsen ska användas i händelse av att destinationsflygplatsen inte går att använda för landning på grund av exempelvisdåligt väder eller vindar.

Flygvägen och flyghöjden till destinationen väljs bland annat med hänsyn till rådande väder. Om starka vindar eller åskväder väntas på sträckan väljer man en väg så att otjänligt väder undviks i möjligaste mån. I händelse av orkan eller kraftigt åskväder på sträckan eller vid framkomst till destinationen senareläggs starten.

Under flygningen har piloterna väderradar ombord i flygplanet till hjälp för att undvika åskmoln. Väderradarutrustning på marken används för att informera piloterna om det förekommer åska. Dessutom varnar piloter varandra för besvärligt väder som de observerar från sina flygplan.

Om ett flygplan kommer in i turbulens, åska, starka vindar eller isbildning byter man flygväg eller flyghöjd för att komma ur det störande vädret. Det gör man av både säkerhets- och bekvämlighetsskäl.

All navigation och all flygning av "stora" flygplan sker med hjälp av instrument ombord, vilket innebär att man inte kommer vilse för att man flyger i moln. Dessutom är ett antikollisionsvarningssystem alltid aktivt. Detta varnar och guidar piloterna om ett annat flygplan kommer för nära och det finns risk för kollision.

Flygplanen är konstruerade för att tåla mycket stora påfrestningar i form av rörelser förorsakade av dåligt väder. När en ny flygplansmodell godkänns/certifieras utsätts den för långt kraftigare påfrestningar än vad som förväntas under flygplanets hela livslängd.