DOLD KOPIA: Inledande bestämmelser och medicinska intyg

Behörigheter för AM, A1, A2, A, B och BE kallas i dessa kompletterande upplysningar för lägre behörigheter.

Behörigheter för C1, C1E, C och CE, D1, D1E, D och DE kallas i dessa kompletterande upplysningar för högre behörigheter.

För ytterligare information om vilket fordon som får köras med respektive behörighet se rubrik ”Förklaring av begrepp och förkortningar”.

För att få ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation måste de medicinska kraven i Transportstyrelsens medicinska föreskrifter vara uppfyllda. De medicinska kraven gäller både när en person ansöker om en behörighet och sedan även under pågående innehav. I de intyg som kan komma att efterfrågas från myndigheten gäller frågorna därför hur en persons tillstånd förhåller sig till kraven i de medicinska föreskrifterna.

Vid bedömning av om de medicinska kraven är uppfyllda är domstolarna (och även Transportstyrelsen) bundna av de medicinska kraven i medicinföreskrifterna, i den lydelse som gäller vid prövningen, se RÅ 85 2:69.

Varje medicinskt förhållande som innebär en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för körkortsinnehav. Detta gäller oavsett diagnos och även om hinder inte föreligger enligt 2–15 kap. Hit kan till exempel en person höra som har flera sjukdomstillstånd, där vart och ett inte utgör körkortshinder men där förhållandena sammantaget ändå innebär att personen är olämplig att ha körkort. De mer specificerade krav som ställs i fråga om vissa, särskilt viktiga eller vanligt förekommande sjukdomstillstånd anges i 2–15 kap.

Regleringen i 4 a § gäller vid exempelvis transplantation av bukspottkörteln och Langerhanska öar. Det finns särskilda regleringar om hjärttransplantation i 5 kap. i medicinföreskrifterna och om njurtransplantation i 9 kap.

Se informationen om hinder för innehav i kompletterande upplysningar till 4 §.

I allmänna råd till 1 kap. 6 § i medicinföreskrifterna anges att intygsgivaren bör ta del av Transportstyrelsens beslut eller föreläggande om det aktuella intyget. Om den som skriver intyget får se vilka uppgifter som Transportstyrelsen efterfrågar från den enskilde ökar förutsättningarna för ett intyg som svarar mot det som efterfrågas. På så vis kan upprepade kontakter på grund av ofullständiga intyg undvikas. Om intygspersonen inte själv tar initiativ och visar Transportstyrelsens handling där det framgår vad det är för intyg som personen ska lämna, är det bra om intygsgivaren ber personen att visa vad hen fått för brev om intyget i fråga. Det är dock intygspersonens ansvar att ta med föreläggandet eller beslutet till den som ska utfärda intyget.

Bestämmelser om uppföljning med krav om nya intyg till Transportstyrelsen under ett körkortsinnehav förekommer vanligen vid progressiva sjukdomar som kan försämras. Det kan också handla om en sjukdom där återfall kan förekomma, och som det därför ur ett trafiksäkerhetsperspektiv finns anledning att följa upp.

Se kompletterande upplysningar till 10 §.

Se kompletterande upplysningar till 10 §.

Regeln om anmälningsskyldighet i körkortslagen

Under vilka förutsättningar en läkare ska anmäla till Transportstyrelsen att en körkortshavare är medicinskt olämplig att ha körkort framgår av 10 kap. 5 § körkortslagen (1998:488):

”Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon.

Om en läkare vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen.

Första och andra styckena gäller även den som har traktorkort.”

Det är viktigt att tänka på att läkarens anmälningsskyldighet är en sekretessbrytande bestämmelse som bara blir tillämplig i de fall som anges i lagen. Anmälningsskyldigheten gäller när läkaren vid undersökning gör bedömningen att personen är medicinskt olämplig att inneha körkort. Den gäller också om läkaren vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att personen är medicinskt olämplig att inneha körkort och denne motsätter sig fortsatt undersökning.

I vissa fall framgår det av medicinföreskrifterna att ett körkort tillhörande en person med ett specifikt tillstånd ska förenas med villkor om att regelbundet lämna in ett läkarintyg till Transportstyrelsen. Om personen inte har ett villkor om läkarintyg innebär detta inte per automatik att personen är olämplig för körkortsinnehav och är därför inte, enligt Transportstyrelsens mening, en enskild anledning för läkaren att anmäla till Transportstyrelsen. Bedömningen av om en person är olämplig för körkortsinnehav görs istället utifrån övriga krav i medicinföreskrifterna.

”Muntligt körförbud”

Vid ett tillstånd som utgör hinder för innehav kan ett alternativ för läkaren i vissa fall istället vara ett så kallat ”muntligt körförbud”. Av 10 kap. 5 § första stycket tredje meningen i körkortslagen framgår att anmälan inte behöver göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon. Om en körkortshavare inte följer ett muntligt körförbud gäller för läkaren åter den tvingande anmälningsskyldigheten.

Det kan vara lämpligt att använda möjligheten till muntlig överenskommelse då det rör sig om tillstånd som kan förväntas gå tillbaka, som till exempel i ett tidigt skede efter en stroke. Varken lagtext eller förarbeten ger dock någon klarhet i fråga om tidsgräns. Ytterst är det läkaren som måste bedöma när ett muntligt körförbud kan vara lämpligt. Vid vissa tillstånd som exempelvis vid svår psykisk sjukdom, demens eller beroendesjukdom eller avseende vissa individer går det kanske inte att ”anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse”. Tidsaspekten och behov av möjlighet till eventuell uppföljning är också exempel på faktorer som läkaren skulle kunna beakta i sin bedömning av om ett muntligt körförbud är lämpligt i det individuella fallet.

Det är också viktigt att beakta att ett muntligt körförbud inte innebär ett förbud i juridisk mening, eftersom personen fortfarande har sitt körkort kvar.

Transportstyrelsens föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (TSFS 2024:65) har anmälts till EU-kommissionen i enlighet med 10 § förordning (1994:2029) om tekniska regler eftersom det inte kan uteslutas att ändringsföreskriften innehåller sådana tekniska regler som enligt förordningen ska anmälas. I föreskrifter som innehåller tekniska regler bör enligt EU-kommissionen tydligt framgå att principen om ömsesidigt erkännande har beaktats. Därför har nu denna klausul om ömsesidigt erkännande lagts till i medicinföreskrifterna.

Paragrafen omfattar de som ansöker om körkortstillstånd för lägre behörigheter och traktorkort, samt de som ansöker om förlängd giltighet för högre behörighet och som inte har fyllt 45 år. Vid sådana ansökningar ska alltid grundläggande uppgifter om syn lämnas enligt 3 kap. 1 och 6 §§ körkortsförordningen (1998:980).

De grundläggande uppgifterna om syn får intygas av läkare eller optiker. Läkaren eller optikern kan i sin tur, enligt de förutsättningar som gäller för verksamheten, avgöra vem som får utföra själva undersökningen.

När det utifrån de grundläggande uppgifterna om syn inte går att avgöra om synkraven uppfylls behöver personen lämna in ett utökat synintyg (se 2 kap. 20 §). I 17 kap. 1 § regleras att det utökade synintyget får utfärdas av läkare med specialistkompetens i ögonsjukdomar eller optiker.

Se 2 kap. 19 och 20 §§ och kompletterande upplysningar till dessa paragrafer för mer information om vad det grundläggande synintyget och det utökade synintyget ska innehålla.

Grundläggande synintyg och utökat synintyg ska ges på blankett som tillhandahålls av Transportstyrelsen. Blanketterna finns på Transportstyrelsen.se.

Paragrafen omfattar de som ansöker om körkortstillstånd för högre behörigheter och taxiförarlegitimation, samt de som ansöker om förlängd giltighet för högre behörighet och som har fyllt 45 år. Vid sådana ansökningar ska alltid ett läkarintyg lämnas enligt 3 kap. 1 och 6 §§ körkortsförordningen (1998:980). I en del av läkarintyget ska grundläggande uppgifter om syn intygas. Den del som avser syn får även intygas av optiker. Läkaren ska då i läkarintyget ange att syndelen intygas separat. Även om intygen ska utfärdas av läkare eller optiker kan de i sin tur, enligt de förutsättningar som gäller för verksamheten, avgöra vem som får utföra själva undersökningen.

Det har visat sig att sista meningen i första stycket i 2 § (”den del som avser syn får intygas av optiker om läkare angett detta i blanketten”) kan missförstås. I körkortsförordningen regleras krav på läkarintyg vid ansökan om högre behörigheter. Det kravet kan tillgodoses antingen genom att läkarintyget omfattar samtliga sjukdomstillstånden eller att läkarintyget omfattar alla sjukdomstillstånden utom syn och det i läkarintyget framgår att synuppgifterna kommer att komma in från optiker i form av grundläggande synintyg. Läkarintyget kan alltså vara komplett även om synuppgifter saknas, när synintyg kommer separat och det av läkarintyget framgår att synintyget skickas in separat. Det är inte optikerns ansvar att säkerställa att läkaren har kryssat i rätt ruta i läkarintyget, utan ansvaret för att intygen innehåller alla uppgifter som krävs ligger hos sökanden.

När det utifrån de grundläggande uppgifterna om syn inte går att avgöra om synkraven uppfylls behöver personen lämna in ett utökat synintyg (se 2 kap. 20 §). I 17 kap. 2 § regleras att det utökade synintyget får utfärdas av läkare med specialistkompetens i ögonsjukdomar eller optiker.

Se 2 kap. 19 och 20 §§ och kompletterande upplysningar till dessa paragrafer för mer information om de grundläggande uppgifterna om syn och det utökade synintyget.

De grundläggande uppgifterna om syn lämnas antingen i läkarintygsblanketten eller i blanketten för grundläggande synintyg om det är en optiker som lämnar uppgifterna.

Både läkarintygsblanketten och blanketten för grundläggande synintyg finns på Transportstyrelsen.se.

Vid ansökan om körkortstillstånd, traktorkort och taxiförarlegitimation ska vissa obligatoriska uppgifter lämnas, utöver uppgifter om syn. Uppgifter om hälsa och sjukdomar lämnas antingen i en hälsodeklaration eller i ett läkarintyg, beroende av vad man ansöker om. Gäller det ansökan om körkortstillstånd för lägre behörighet eller traktor ska de obligatoriska hälsouppgifterna lämnas i en hälsodeklaration. När det gäller ansökan om körkortstillstånd för högre behörighet eller taxiförarlegitimation ska de obligatoriska uppgifterna lämnas i ett läkarintyg.

Vid ansökan om förlängning av körkort för högre behörigheter, är sökandens ålder avgörande för om en hälsodeklaration är tillräckligt eller om ett läkarintyg är nödvändigt. Den som är yngre än 45 år vid ansökan om förlängning kan lämna de obligatoriska hälsouppgifterna i en hälsodeklaration. Från 45 års ålder måste man lämna uppgifterna i ett läkarintyg.

Utifrån uppgifterna i hälsodeklarationen alternativt läkarintyget tar Transportstyrelsen ställning till om ansökan kan bifallas, om en djupare utredning behöver göras eller om ansökan ska avslås.

Vid en djupare utredning behöver Transportstyrelsen ytterligare uppgifter från sådan medicinsk personal som anges i 5 §. Sökanden erbjuds möjlighet att lämna ett eller flera kompletterande intyg innan ansökningsärendet avgörs.

Prövning av om en person kan ha kvar sitt körkortstillstånd, körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation görs antingen

• utifrån ett tidigare beslut om villkor att lämna nytt intyg igen om någon viss medicinsk fråga, eller
• på grund av att information kommit till myndigheten som gör att den medicinska lämpligheten behöver utredas.

I dessa utredningar behöver Transportstyrelsen uppgifter från sådan medicinsk personal som anges i 5 §. Personen kan föreläggas att lämna ett eller flera intyg.

Intyg från någon som inte har specialistkompetens (eller inte har rätt specialistkompetens)

Det förekommer att Transportstyrelsen får in läkarintyg som är skrivna av läkare om inte har den specialistkompetens som krävs utifrån vilken medicinsk fråga det gäller i det aktuella fallet. Myndigheten behöver då oftast be om att en annan läkare (också) intygar uppgifterna, alltså att en läkare med rätt specialistkompetens kontrasignerar intyget.

När en läkare utan formell specialistkompetens skriver ett intyg för körkort/taxiförarlegitimation är det att rekommendera att intyget kontrasigneras innan det skickas till Transportstyrelsen. På så sätt undviks tidskrävande korrespondens i efterhand.

Om kontrasignering inte är möjligt, behöver personen som intyget avser ordna med ett nytt intyg från någon annan läkare som har den specialistkompetens som krävs.

Läkare med god kunskap inom området/god kännedom om patientens sjukdom

I föreskriften anges ibland att en uppgift kan intygas av en läkare med specialistkompetens, med god kännedom om patientens sjukdom och med god kunskap inom området. I dessa fall krävs ingen specifik specialistkompetens. Observera dock att Socialstyrelsens grundläggande krav vid utfärdande av intyg alltid gäller. Av 6 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården framgår att intygsutfärdaren endast får uttala sig om sådana förhållanden som han eller hon har tillräcklig kännedom om.

Synintyg vid progressiva ögonsjukdomar

I 2 kapitlet om synfunktioner regleras i 15 § att en person som har en progressiv ögonsjukdom regelbundet ska lämna in ett medicinskt intyg till Transportstyrelsen. Vidare framgår av 15 § att intyget ska utfärdas av sådan medicinsk personal som anges i 17 kap.

I 17 kap. 5 § framgår inte vilken kompetens som krävs för att få utfärda ett synintyg vid en progressiv ögonsjukdom. Anledningen är att den information som Transportstyrelsen behöver få in kan variera beroende på vilka symptom som den progressiva ögonsjukdomen kan ge upphov till. Om det till exempel handlar om synfältsnedsättningar gäller reglerna för utfärdande av sådana intyg enligt 17 kap. 5 §, om det handlar om synskärpa gäller reglerna för detta i 17 kap. 5 §.

I praktiken innebär detta att en person som har exempelvis glaukom och som regelbundet behöver komma in med synintyg till Transportstyrelsen kommer att få ett beslut där det framgår när personen ska komma in med ett synintyg, vad intyget ska innehålla och vem som får utfärda intyget.