Inledande bestämmelser
Här hittar du som läkare de föreskrifter med medicinska krav som är gemensamma för alla sjukdomstillstånd och alla behörigheter. Det finns även förtydligande av skillnaden mellan föreskrifter, allmänna råd och kompletterande upplysningar samt förklaringar av begrepp och förkortningar.
Föreskrifter, allmänna råd och kompletterande upplysningar
I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m (TSFS 2010:125) hittar du de regler som gäller. Medicinföreskrifterna anger vilka medicinska krav som finns för den enskilde för att få ha körkort, körkortstillstånd, traktorkort och taxiförarlegitimation. Föreskrifterna består av regeltext som talar om vad som gäller. Till vissa av paragraferna i föreskrifterna finns allmänna råd som inte är bindande, utan vägledande. Ett allmänt råd kan till exempel beskriva hur krav i en regel kan uppnås. Utöver det har Transportstyrelsen tagit fram kompletterande upplysningar till några av kapitlen i medicinföreskrifterna. De kompletterande upplysningarna är inte heller bindande utan syftar till att ge information som underlättar tolkningen och tillämpningen av reglerna och de allmänna råden i medicinföreskrifterna, alltså Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m.
Syftet med de kompletterande upplysningarna är också att förmedla vilken information Transportstyrelsen behöver i intyg i vissa fall, för att undvika krav i ärendehandläggning om kompletterande intyg.
Sammanfattningsvis:
- Medicinföreskrifterna (TSFS 2010:125) – regler med krav som ska uppfyllas
- Allmänna råd till dessa regler – rekommenderade sätt att uppnå krav i en regel
- Kompletterande upplysningar – information som underlättar förståelsen och tillämpningen av de aktuella reglerna och de allmänna råden.
| Begrepp eller förkortning | Förklaring |
|---|---|
| Medicinföreskrifterna | I de kompletterande upplysningarna benämns Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. för medicinföreskrifterna. |
| Lägre behörigheter | Samlingsbegrepp för körkortsbehörigheterna AM, A1, A2, A, B och BE. |
| Högre behörigheter | Samlingsbegrepp för körkortsbehörigheterna C1, C1E, C och CE, D1, D1E, D och DE. |
| AM | Moped klass I |
| A1 | Lätt två- eller trehjulig motorcykel |
| A2 |
|
| A | Två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt. |
| B |
|
| BE | Bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton. |
| C1 | Tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil med totalvikt över 3,5 ton men inte 7,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil. |
| C1E | Bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 12 ton. |
| C | Tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil. |
| CE | Bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil |
| D1 | Buss som är konstruerad och tillverkad för att ta högst 16 passagerare utöver föraren och vars längd inte överskrider åtta meter samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till en sådan buss. |
| D1E | Buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss. |
| D | Buss som är konstruerad och tillverkad för att ta fler än åtta passagerare utöver föraren samt enbart ett lätt släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss. |
| DE | Buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss. |
1 kap. Inledande bestämmelser
Kapitel 1 i medicinföreskrifterna omfattar övergripande regler som är gemensamma för alla sjukdomstillstånd och alla behörigheter. De medicinska förhållanden som inte omfattas av 2–15 kap. i föreskrifterna regleras i detta kapitel.
1 § Inledande information
1 § Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om
- medicinska krav för innehav av körkortstillstånd, körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation,
- läkares anmälningsskyldighet enligt 10 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) och 3 kap. 5 § taxitrafiklagen (2012:211), och
- sådant särskilt läkarutlåtande som krävs enligt 3 kap. 1 § tredje stycket körkortsförordningen (1998:980).
2 § Förtydligande om behörighetsgrupper
2 § I dessa föreskrifter har begreppen grupp I, II och III samma betydelse som i 3 kap. 1 § körkortsförordningen (1998:980). Av denna bestämmelse framgår att grupp I, II och III omfattar följande behörigheter:
- Grupp I: behörigheterna AM, A1, A2, A, B och BE samt behörighet för traktor,
- Grupp II: behörigheterna i grupp I samt behörigheterna C1, C1E, C och CE, och
- Grupp III: behörigheterna i grupp I och II samt behörigheterna D1, D1E, D och DE.
De medicinska krav som gäller för innehav i grupp I, II och III framgår av 2–15 kap.
För innehav av taxiförarlegitimation gäller samma krav som för innehav i grupp III, om inte annat anges.
Behörigheter för AM, A1, A2, A, B och BE kallas i dessa kompletterande upplysningar för lägre behörigheter.
Behörigheter för C1, C1E, C och CE, D1, D1E, D och DE kallas i dessa kompletterande upplysningar för högre behörigheter.
För ytterligare information om vilket fordon som får köras med respektive behörighet se rubrik ”Förklaring av begrepp och förkortningar”.
3 § Kraven i medicinföreskrifterna gäller vid ansökan och under pågående innehav
3 § De krav för innehav som anges i dessa föreskrifter gäller vid ansökan om körkortstillstånd för innehav av körkort eller traktorkort och vid ansökan om taxiförarlegitimation samt vid prövning av frågan om fortsatt innehav av körkortstillstånd, körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation, om inte annat särskilt anges.
För att få ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation måste de medicinska kraven i Transportstyrelsens medicinska föreskrifter vara uppfyllda. De medicinska kraven gäller både när en person ansöker om en behörighet och sedan även under pågående innehav. I de intyg som kan komma att efterfrågas från myndigheten gäller frågorna därför hur en persons tillstånd förhåller sig till kraven i de medicinska föreskrifterna.
Vid bedömning av om de medicinska kraven är uppfyllda är domstolarna (och även Transportstyrelsen) bundna av de medicinska kraven i medicinföreskrifterna, i den lydelse som gäller vid prövningen, se RÅ 85 2:69.
4 § Prövning av medicinska tillstånd utifrån trafiksäkerhetsrisk
Varje sjukdom, skada eller annat medicinskt förhållande som kan antas påverka förmågan att köra fordon som avses i 1 kap. 1 § körkortslagen (1998:488) ska prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Förhållanden som bedöms innebära en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för innehav. Detta gäller dock inte om risken är obetydlig, varvid större tolerans medges för innehav av behörigheterna AM, A1, A2, A, B, BE och traktorkort än för innehav av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE och taxiförarlegitimation.
Varje medicinskt förhållande som innebär en trafiksäkerhetsrisk utgör hinder för körkortsinnehav. Detta gäller oavsett diagnos och även om hinder inte föreligger enligt 2–15 kap. Hit kan till exempel en person höra som har flera sjukdomstillstånd, där vart och ett inte utgör körkortshinder men där förhållandena sammantaget ändå innebär att personen är olämplig att ha körkort. De mer specificerade krav som ställs i fråga om vissa, särskilt viktiga eller vanligt förekommande sjukdomstillstånd anges i 2–15 kap.
4 a § Krav vid organtransplantation
4 a § Innehav av behörigheterna AM, A1, A2, A, B, BE, C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D, DE, traktorkort eller taxiförarlegitimation får medges efter transplantation av organ, delar av organ eller implantation av konstgjorda organ om
- tillståndet inte innebär en trafiksäkerhetsrisk, och
- inget annat anges i 2–15 kap.
Villkor om läkarintyg ska vid behov föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav ska göras med intervall som bedöms lämpligt i varje enskilt fall.
Allmänna råd (till 4 a)
Efter genomförd transplantation bör behovet av en observationstid bedömas i det enskilda fallet för att säkerställa att tillståndet inte innebär en trafiksäkerhetsrisk.
Förekomst av allvarliga postoperativa komplikationer samt komplikationer som uppstår i ett senare skede till följd av transplantationen bör beaktas vid bedömningen av trafiksäkerhetsrisken.
Regleringen i 4 a § gäller vid exempelvis transplantation av bukspottkörteln och Langerhanska öar. Det finns särskilda regleringar om hjärttransplantation i 5 kap. i medicinföreskrifterna och om njurtransplantation i 9 kap.
5 § Förutsättningar för bedömning av trafiksäkerhetsrisk
5 § Bedömningen av trafiksäkerhetsrisken och behovet av villkor om läkarintyg och prövning av frågan om fortsatt innehav ska göras med utgångspunkt från det medicinska förhållandets allmänna karaktär och symptombild samt från omständigheterna i det enskilda fallet.
Om förhållandet har nära anknytning till vad som sägs i 2–15 kap. ska ledning hämtas från de krav som anges där. I fråga om andra medicinska förhållanden ska 4 § tillämpas.
Vid en sammantagen bedömning av olika medicinska förhållanden kan hinder för innehav föreligga även om förhållandena var för sig inte utgör hinder enligt 2–15 kap.
Se informationen om hinder för innehav i kompletterande upplysningar till 4 §.
6 § Läkarundersökning m.m
6 § Läkarundersökning och annan undersökning som ska ligga till grund för intyg vid ansökan om körkortstillstånd enligt 3 kap. 1 § körkortsförordningen (1998:980) ska göras med beaktande av vad som anges i 1–15 kap. Detsamma gäller vid ansökan om förlängd giltighet för innehav av behörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE enligt 3 kap. 6 § körkortsförordningen (1998:980) och vid ansökan om taxiförarlegitimation enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2021:119) om taxiförarlegitimation.
Undersökningen ska göras med utgångspunkt från de uppgifter som sökanden lämnar och från vad som i övrigt är känt. Av intyget ska framgå om den sökande bedöms ha en sjukdom eller medicinskt tillstånd som innebär en trafiksäkerhetsrisk eller inte.
De uppgifter om syn som ska lämnas enligt 17 kap. 1 och 2 §§ behöver inte omfatta en bedömning av om sjukdomen eller tillståndet utgör en trafiksäkerhetsrisk.
Allmänna råd (till 6 §)
Bestämmelserna om läkarundersökning eller annan undersökning i 1‑15 kap. bör i tillämpliga delar vara vägledande även vid prövning av frågan om fortsatt innehav med krav på läkarintyg eller annat medicinskt underlag. Inför en sådan undersökning bör den som utfärdar intyget ta del av Transportstyrelsens beslut eller föreläggande där det framgår vad intyget ska avse och vilka krav som ställs på intyget.
I allmänna råd till 1 kap. 6 § i medicinföreskrifterna anges att intygsgivaren bör ta del av Transportstyrelsens beslut eller föreläggande om det aktuella intyget. Om den som skriver intyget får se vilka uppgifter som Transportstyrelsen efterfrågar från den enskilde ökar förutsättningarna för ett intyg som svarar mot det som efterfrågas. På så vis kan upprepade kontakter på grund av ofullständiga intyg undvikas. Om intygspersonen inte själv tar initiativ och visar Transportstyrelsens handling där det framgår vad det är för intyg som personen ska lämna, är det bra om intygsgivaren ber personen att visa vad hen fått för brev om intyget i fråga. Det är dock intygspersonens ansvar att ta med föreläggandet eller beslutet till den som ska utfärda intyget.
7 § Villkor om läkarintyg
7 § I 1–15 kap. finns bestämmelser om när villkor om läkarintyg eller annat medicinskt underlag efter viss tid ska föreskrivas och prövning av frågan om fortsatt innehav göras. Dessa krav får frångås endast om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl.
Bestämmelser om uppföljning med krav om nya intyg till Transportstyrelsen under ett körkortsinnehav förekommer vanligen vid progressiva sjukdomar som kan försämras. Det kan också handla om en sjukdom där återfall kan förekomma, och som det därför ur ett trafiksäkerhetsperspektiv finns anledning att följa upp.
8 § Läkares anmälningsskyldighet
8 § Bestämmelser om läkares anmälningsskyldighet finns i 10 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) och 3 kap. 5 § taxitrafiklagen (2012:211).
Se kompletterande upplysningar till 10 §.
9 § Läkares anmälningsskyldighet
9 § De grundläggande förutsättningarna för en anmälan enligt 8 § ska anses föreligga om kraven i 1–15 kap. inte uppfylls av den som innehar körkort, körkortstillstånd, traktorkort eller taxiförarlegitimation.
Se kompletterande upplysningar till 10 §.
10 § Läkares anmälningsskyldighet
10 § En anmälan från läkare ska vara skriftlig och innehålla de uppgifter om innehavarens hälsotillstånd som framkommit vid undersökningen och som har betydelse för frågan om innehav.
Regeln om anmälningsskyldighet i körkortslagen
Under vilka förutsättningar en läkare ska anmäla till Transportstyrelsen att en körkortshavare är medicinskt olämplig att ha körkort framgår av 10 kap. 5 § körkortslagen (1998:488):
”Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon.
Om en läkare vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen.
Första och andra styckena gäller även den som har traktorkort.”
Det är viktigt att tänka på att läkarens anmälningsskyldighet är en sekretessbrytande bestämmelse som bara blir tillämplig i de fall som anges i lagen. Anmälningsskyldigheten gäller när läkaren vid undersökning gör bedömningen att personen är medicinskt olämplig att inneha körkort. Den gäller också om läkaren vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att personen är medicinskt olämplig att inneha körkort och denne motsätter sig fortsatt undersökning.
I vissa fall framgår det av medicinföreskrifterna att ett körkort tillhörande en person med ett specifikt tillstånd ska förenas med villkor om att regelbundet lämna in ett läkarintyg till Transportstyrelsen. Om personen inte har ett villkor om läkarintyg innebär detta inte per automatik att personen är olämplig för körkortsinnehav och är därför inte, enligt Transportstyrelsens mening, en enskild anledning för läkaren att anmäla till Transportstyrelsen. Bedömningen av om en person är olämplig för körkortsinnehav görs istället utifrån övriga krav i medicinföreskrifterna.
”Muntligt körförbud”
Vid ett tillstånd som utgör hinder för innehav kan ett alternativ för läkaren i vissa fall istället vara ett så kallat ”muntligt körförbud”. Av 10 kap. 5 § första stycket tredje meningen i körkortslagen framgår att anmälan inte behöver göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon. Om en körkortshavare inte följer ett muntligt körförbud gäller för läkaren åter den tvingande anmälningsskyldigheten.
Det kan vara lämpligt att använda möjligheten till muntlig överenskommelse då det rör sig om tillstånd som kan förväntas gå tillbaka, som till exempel i ett tidigt skede efter en stroke. Varken lagtext eller förarbeten ger dock någon klarhet i fråga om tidsgräns. Ytterst är det läkaren som måste bedöma när ett muntligt körförbud kan vara lämpligt. Vid vissa tillstånd som exempelvis vid svår psykisk sjukdom, demens eller beroendesjukdom eller avseende vissa individer går det kanske inte att ”anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse”. Tidsaspekten och behov av möjlighet till eventuell uppföljning är också exempel på faktorer som läkaren skulle kunna beakta i sin bedömning av om ett muntligt körförbud är lämpligt i det individuella fallet.
Det är också viktigt att beakta att ett muntligt körförbud inte innebär ett förbud i juridisk mening, eftersom personen fortfarande har sitt körkort kvar.
11 § Klausul om ömsesidigt erkännande
11 § Varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i Turkiet, eller som har sitt ursprung i och som lagligen saluförs i en Efta-stat som är part i EES-avtalet förutsätts vara förenliga med dessa regler. Tillämpningen av dessa regler omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 av den 19 mars 2019 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008.
Transportstyrelsens föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (TSFS 2024:65) har anmälts till EU-kommissionen i enlighet med 10 § förordning (1994:2029) om tekniska regler eftersom det inte kan uteslutas att ändringsföreskriften innehåller sådana tekniska regler som enligt förordningen ska anmälas. I föreskrifter som innehåller tekniska regler bör enligt EU-kommissionen tydligt framgå att principen om ömsesidigt erkännande har beaktats. Därför har nu denna klausul om ömsesidigt erkännande lagts till i medicinföreskrifterna.