Tillämpning av miljökraven

För att fullgöra de nya miljökraven måste den upphandlande myndigheten/enheten använda sig av en av två olika metoder:

1. Ange miljökraven för fordonet som teknisk specifikation. Upphandlande myndighet/enhet kommer att anta det anbud som har lägst pris eller det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.
2. Ange miljökraven för fordonet som ett tilldelningskriterium. Upphandlaren kommer att anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.

I båda fallen ska följande miljöaspekter beaktas:

• Energianvändning
• Koldioxidutsläpp
• Utsläpp av kväveoxider, partiklar och icke-metankolväten

Den första metoden, med teknisk specifikation, syftar inte till att harmonisera kraven utan det är den upphandlande myndigheten/enheten som anger kraven för fordonets energi- och miljöprestanda och det är tillåtet att ställa hårdare krav än vad som föreskrivs. Förordning 2009:1 som gäller för statliga myndigheter kan användas för att ange energi- och miljöprestanda i den tekniska specifikationen. Mer stöd för att ställa miljökrav finns på Upphandlingsmyndighetens webbplats.

I den andra metoden, där tilldelningskriterium används, ska miljöaspekterna omvandlas till monetära värden enligt en särskild metod som är beskriven i lagen och förordningen. Direktivet eftersträvar en harmonisering vilket innebär att metoden att värdera miljöeffekter är densamma för upphandlande myndigheter och enheter i alla EU:s medlemsstater. Metoden går ut på att den upphandlande myndigheten/enheten ska beakta energi- och miljöpåverkan genom att driftskostnaderna för energianvändning, koldioxidutsläpp och utsläpp av vissa föroreningar under bilens livslängd, dvs. tidsperioden från det att en bil köps in tills dess att den tas ur drift, omvandlas till ett värde i pengar. Denna kostnad tas med vid utvärderingen av anbuden. Kostnaden innebär ett påslag på fordonspriset som tillsammans utgör ett justerat anbudspris vid utvärderingen. På upphandlingsmyndighetens hemsida finns en kalkylmodell (EU-kalkyl för driftskostnader) för att räkna ut driftskostnaden enligt den EU-gemensamma metoden.

Upphandlaren har möjlighet att, för båda metoderna, ställa andra krav eller kriterier än det som måste beaktas, t.ex. leveranstid. I så fall gäller bestämmelserna om tekniska specifikationer respektive tilldelningskriterier enligt LOU och LUF.