De faser av flygningen där vinden begränsar är vid start och landning. Då är det inte den totala vindstyrkan som begränsar, utan vindriktningen i förhållande till den rullbana som ska användas för start eller landning.

Vid start och landning räknar man fram ett värde för påverkan av sidvind, en sidvindskomposant. Den komposanten är den "del" av vinden som påverkar flygplanet vinkelrätt från sidan. Om vinden kommer rakt framifrån oavsett styrka är sidvindskomposanten 0. Om vinden kommer vinkelrätt från sidan är komposanten lika stor som vindstyrkan. Det betyder att man väljer en rullbana med riktning så nära vindriktningen som möjligt för att kunna starta och landa vid kraftig vind. Man söker så mycket rak motvind som möjligt. Om den avsedda landningsflygplatsen har landningsbanor som ligger tvärs emot vindriktningen får man välja en annan landningsplats med en mera gynnsam banriktning.

Varje flygplanstyp är godkänd för en maximal sidvindskomposant, vilket betyder att ett flygplan av en viss typ eller modell kan landa i kraftigare sidvind än ett annat.

Inför varje flygning tar piloterna del av detaljerade väderuppgifter om flygsträckan och de flygplatser som ska användas för landning och minst en alternativ landningsflygplats med "landningsbart" väder. Om man inte kan uppfylla de krav som gäller för sträcka och flygplatser, ställs flygningen in. Som passagerare upplever man detta som besvärligt och irriterande, men man borde vara tacksam mot den som tagit beslutet att inte utsätta passagerarna för fara.