Luftkvalitet
Det är normalt sett inga större problem med luftkvaliteten vid normal järnvägsdrift, men i stängda miljöer, som stationer under mark, kan det bli höga halter av partiklar.
Inbromsningar och annat slitage ger upphov till små partiklar. I tunnlar ventileras inte partiklarna bort lika effektivt som i det fria, utan virvlas upp av passerande tåg. Vid mycket trafik, som i Stockholms tunnelbana, har därför höga halter av partiklar uppmätts. Nyare tåg har dock återmatande bromsning, där rörelseenergin omvandlas till el som matas tillbaka i kontaktledning/kontaktskenan. Problemet med partiklar i luften är alltså avtagande.
Även dieselfordon används till viss del i järnvägstrafik och underhåll. Dessa ger upphov till försämrad luftkvalitet i form av kväveoxid, kolväten och små partiklar. Teknikutveckling inom järnvägen har gjort att utsläpp av kväveoxider och kolväten har minskat med 40–50 procent sedan 1995, samtidigt som trafikarbetet har ökat med cirka 15 procent under samma period.
Regler
Transportstyrelsens arbete med avgaser från dieseldrivna spårfordon regleras av direktivet 97/68/EG om arbetsmaskiner och Transportstyrelsen deltar där i arbetet med regelutveckling.
Krav på återmatande bromsar regleras i TSD Lok och passagerarfordon (EU 1302/2014). Återmatande bromsar minskar slitage på mekaniska bromsar och därmed upphov av partiklar i luften.