I stora delar av Europa är sjöfarten sedan länge uppdelad i å ena sidan havssjöfart, dvs. transport av gods och passagerare på haven, och å andra sidan inlandssjöfart, dvs. trafik på inre vattenvägar såsom kanaler, floder och insjöar.

På kontinenten är inlandssjöfarten ett väl etablerat trafikslag som i allt väsentligt är skilt från trafiken med havsgående fartyg. Inlandssjöfarten konkurrerar i första hand med transporter på väg och järnväg, och inte med havssjöfarten.

Inlandssjöfart i Sverige

Gränsdragningen mellan inlandssjöfart och havssjöfart är med anledning av Sveriges geografi inte lika självklar här som för Kontinentaleuropas länder. Vi har längs Sveriges kust delar som är relativt skyddade men vi har även insjöar med stora oskyddade vattenspeglar.

I ett inledande skede kommer i Sverige inlandssjöfart kunna bedrivas på Göta älv, Vänern och Mälaren.

Inlandssjöfarten i EU regleras av ett antal EU-förordningar och direktiv. Sverige har i ett första steg valt att genomföra ett direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (2016/1629/EG) om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG.

De inre vattenvägarna klassificeras i olika zoner beroende på vilken våghöjd som kan förekomma. Det finns fyra olika zoner där zon 1 är vattenområden med den högsta våghöjden och zon 4 vattenområden med lägsta våghöjden.