1 kap. Allmänna bestämmelser

Kapitlet innehåller regler om vilka fartyg som omfattas av föreskriften, hur kraven ska verifieras, kontroll, underhåll och systematiskt sjösäkerhetsarbete.

Innehåll

Kompletterade upplysningar

Notera att det inte bara är fartyg på inrikes resa som omfattas av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart utan även vissa fartyg på internationell resa (i huvudsak fartyg < 500 brutto som inte är passagerarfartyg). För mer information om tillämpningen, se 1 kap. 2-10 §§.

Reglerna i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart kompletteras med allmänna råd och kompletterande upplysningar. Reglerna utgörs i många fall av funktionskrav som anger vad som ska uppfyllas, men inte hur. Det finns vanligen flera sätt att uppfylla funktionskraven. De allmänna råden visar det sätt som Transportstyrelsen rekommenderar. Det står dig fritt att välja ett annat sätt att uppfylla regeln om du kan motivera och dokumentera detta på ett relevant sätt. Den valda lösningen ska dock vara i nivå med den lösning som presenteras i de allmänna råden. De kompletterande upplysningarna innehåller:

  • information som förtydligar innehållet i föreskriftens regler och allmänna råd,
  • information om lämpliga lösningar, samt
  • hänvisningar till andra relevanta föreskrifter, regler, standarder, lagar och förordningar.

De kompletterande upplysningarna utgör inte en del av föreskriften och är därmed inte bindande att följa. För att underlätta för läsaren presenteras de kompletterande upplysningarna tillsammans med regler och allmänna råd.

Sammanfattningsvis finns det alltså tre nivåer att ta hänsyn till:

  • Regler (föreskrifter) – ska uppfyllas
  • Allmänna råd – rekommenderat sätt att uppfylla regeln
  • Kompletterande upplysningar – information som underlättar tillämpning av regler och allmänna råd och som innehåller hänvisningar till relevanta föreskrifter, regler, standarder och lagar.

De kompletterande upplysningarna återger eller hänvisar till författningar endast i relevanta delar. Den gällande och fullständiga lydelsen framgår av respektive författning. Det är alltid bestämmelserna i gällande författningar som ska tillämpas. De kompletterande upplysningarna innehåller information som inte är bindande. Informationen vänder sig till många och är inte anpassad för varje enskilt fall. Du måste som redare/fartygsägare alltid säkerställa att fartyget uppfyller gällande bestämmelser.
De kompletterande upplysningarna kommer att utvecklas efterhand.

Vad är allmänna råd?

I Myndigheternas föreskrifter - Handbok i författningsskrivning (Ds 1998:43) förklaras vad allmänna råd innebär:
Allmänna råd är regler som skiljer sig från föreskrifter genom att de inte är bindande för vare sig myndigheter eller enskilda.

I 1 § författningssamlingsförordningen definieras allmänna råd som sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Till kategorin allmänna råd hör regler som rekommenderar hur en person lämpligen kan förfara i vissa situationer men där det ändå står den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet. Som allmänna råd räknas numera också sådana regler som skall främja en enhetlig tillämpning av en viss författning eller som skall bidra till utveckling i en viss riktning av praxis men som inte formellt binder den som råden är riktade till. Allmänna råd utgör i praktiken en stor del av myndigheternas regelgivning.

För Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart är det den första varianten som är vanligast förekommande, alltså i form av rekommendationer kring hur man lämpligen uppfyller ett krav men där det ändå står den enskilde fritt att välja ett annat sätt.

Webbinformationen innehåller länkar till föreskrifter, standarder, mm. I de fall länkar saknas kan följande webbplatser vara till hjälp för att hitta informationen:

  • Transportstyrelsens föreskrifter
  • Sjöfartsverkets föreskrifter
  • Lag och förordning
  • IMO-resolutioner
  • IMO-cirkulär (Notera att man behöver skapa ett konto för att kunna logga in på IMODOCS.)
  • Standarder
  • El-standarder
  • ETSI-standarder
  • ITU rekommendationer

Innehåll och syfte

Allmänt (1 §)

Dessa föreskrifter och allmänna råd fastställer hur fartyg som används till sjöfart ska vara utformade, utrustade, lastade, underhållna, kontrollerade och dokumenterade, samt hur det systematiska sjösäkerhets- och arbetsmiljöarbetet ska bedrivas. Föreskrifterna och de allmänna råden syftar till att främja sjösäkerheten, arbetsmiljön och skyddet för den marina miljön.

Kompletterande upplysningar

Fartyg används till sjöfart även vid sådana tillfälliga eller planerade avbrott i trafiken som utgör en normal del av driften. Fartyg kan användas till sjöfart även om verksamheten inte är kommersiell. Fartyg som inte används till sjöfart som ex. fartyg som används som bostad eller restaurang och som alltid ligger förtöjda vid en kaj omfattas inte av dessa föreskrifter. 

Tillämpning

Generella krav (2 §)

Dessa föreskrifter gäller för svenska passagerarfartyg oavsett skrovlängd och för övriga svenska fartyg med en skrovlängd av minst fem meter.

Undantag (3 §)

Föreskrifterna gäller inte

  1. fartyg som omfattas av krav på internationellt säkerhetscertifikat,
  2. fartyg som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg,
  3. fartyg som omfattas av rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver,
  4. fritidsfartyg med en skrovlängd av 24 meter eller mindre,
  5. existerande fritidsfartyg med en bruttodräktighet mindre än 100,
  6. fartyg i inlandssjöfart, eller
  7. örlogsfartyg.

Kompletterande upplysningar

Av 1 kap. 9 § i sjölagen (1994:1009) framgår:
Ett fartyg skall, när det hålls i drift, vara sjövärdigt, vari också innefattas att det är försett med nödvändiga anordningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall, bemannat på betryggande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för fartyg, liv eller gods inte äventyras.

Detta innebär att även om fartyget inte omfattas av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart så måste fartyget vara sjövärdigt.
TSFS 2017:26 kan, i den utsträckning det är relevant, användas som vägledning för att bedöma sjövärdigheten för fartyg med en skrovlängd <5 meter.

Av 2 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) framgår även:
Innan en resa påbörjas, skall befälhavaren se till att fartyget görs sjöklart.

Att fartyget är sjöklart innebär att nödvändiga förutsättningar för att framföra fartyget  på ett säkert sätt. T.ex. att lasten är säkrad, det finns de sjökort som behövs på resan och livräddningsutrustningen är redo för att omedelbart kunna användas.

Skrovlängd definieras i 11 § som skrovets största längd inklusive fast anbringad utrustning och varaktigt integrerade tillbehör.

I skrovlängd inräknas vanligen utskjutande, ej rörliga/ledade, fast monterade (svetsade, plastade, bultade) konstruktioner liksom skärmplåtar över däcksnivå (brädgång); barriärer med horisontella/vertikala spolar inräknas dock inte. Vägfärjors och ro-ro-fartygs rörliga ramper samt bogspröt och liknande ingår normalt inte i skrovlängden. Information om skrovlängd återfinns även i Båtar – Huvuddata (ISO 8666:2020).

Bruttodräktigheten anger fartygets storlek och bygger på fartygets totala inneslutna rymd (volymen av samtliga slutna utrymmen).

Fribordslängd är antingen 96 % av hela längden i en vattenlinje på 85 % av minsta malldjupet, mätt från kölens överkant, eller längden från förkant av förstäven till mittlinjen av roderhjärtstocken i samma vattenlinje, om sistnämnda längd är större. För fartyg konstruerade med styrlastighet mäts längden i en vattenlinje som är parallell med den konstruerade vattenlinjen.

 

För fartyg som är under 24 meter behöver inte fribordslängden fastställas.

Kompletterande upplysningar

Fritidsfartyg med en skrovlängd ≤ 24 meter omfattas av fritidsbåtsdirektivet. För mer information se Fritidsbåtar.

Fritidsfartyg med en bruttodräktighet mindre än 100 som före den 1 juni 2017 var registrerade i Sverige omfattas inte av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart, eftersom de enligt tidigare reglering varit undantagna från kravet på fartcertifikat.

Fartyg i inlandssjöfart omfattas av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:60) om fartyg i inlandssjöfart. För mer information se Inlandssjöfart.

Fritidsfartyg (4 §)

För fritidsfartyg med en skrovlängd överstigande 24 meter gäller inte i 25, 26 och 28 §§, 3 kap. 2, 4, 5 och 7–10 §§, 4 kap. 2 och 5 §§, 5 kap. 4 §, 6 kap. 2 §, 7 kap., 8 kap. 2–4 §§, 10 kap. 2 §, 11 kap. 2–5 §§, 13 kap. 2–6 §§ eller 14 kap. 1 §.

Kompletterande upplysningar

De paragrafer som inte gäller för fritidsfartyg (med en skrovlängd överstigande 24 meter) kan om det är relevant för fartygets användningsområde användas som rekommendationer.

Mindre existerande fartyg (5 §)

För existerande fartyg med en bruttodräktighet mindre än 20 gäller de krav som anges för fartyg med en skrovlängd mindre än 15 meter.
Första stycket gäller dock inte passagerarfartyg.

Kompletterande upplysningar

Fartyg byggda före den 1 juni 2017 med en bruttodräktighet < 20 har tidigare varit undantagna från viss reglering. Enligt nu gällande reglering undantas fartyg med en skrovlängd < 15 meter från vissa delar. 

Båtar som inte registreras (6 §)

För båtar som inte omfattas av krav på registrering enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. gäller inte vad som sägs om inrapportering, avrapportering av fortlöpande kontroller, besiktning eller systematiskt sjösäkerhetsarbete i 15, 22–26 och 28 §§.

Kompletterande upplysningar

Av 4 § lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. framgår följande:
I fartygsregistrets båtdel skall föras in varje båt som anges i andra stycket, om båten används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmänheten och båtens skrov har en största längd av minst fem meter. Även mindre passagerarbåtar skall föras in i fartygsregistrets båtdel, om de är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare.

Statsfartyg (7 §)

För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller gods, gäller inte vad som sägs om inrapportering, avrapportering av fortlöpande kontroller eller tillsyn i 15, 22–24 och 30 §§.
Första stycket gäller dock inte fartyg som ska ha ett passagerarfartygscertifikat eller ett fartcertifikat enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Redare (8 §)

Dessa föreskrifter gäller även redare som bedriver sjöfart med fartyg som omfattas av dessa föreskrifter. Vad som sägs om redare ska gälla även den som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift.

Kompletterande upplysningar

Med den som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift avses vanligen ett bolag, en organisation eller en person som hyrt in ett fartyg, med eller utan besättning, och som tagit över de skyldigheter redaren har enligt lag och förordning.

Fartyg som omfattas ISM-förordningen (9 §)

Bestämmelserna om systematiskt sjösäkerhetsarbete gäller inte de rederier och fartyg som omfattas av Europa-parlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/952.

Kompletterande upplysningar

Rederier och fartyg som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 eller Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:1) om säkerhetsorganisation på rederier och fartyg som inte omfattas av förordning (EG) nr 336/2006 anses uppfylla de krav som gäller systematiskt sjösäkerhetsarbete i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart.

Följande fartyg omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006:

  • Passagerarfartyg på internationell resa.
  • Fartyg med en bruttodräktighet ≥ 500, andra än passagerarfartyg, på internationell resa.
  • Ro-ro-passagerarfartyg på inrikes resa.
  • Passagerarfartyg, andra än ro-ro-passagerarfartyg, på inrikes resa i fartområde A–B.
  • Fartyg med en bruttodräktighet ≥ 500, andra än passagerarfartyg, på inrikes resa.
  • Oljeborrplattformar.

Följande fartyg är undantagna:

  • Fartyg som inte drivs mekaniskt.
  • Träfartyg av primitiv konstruktion. (Kommentar: Undantaget har sitt ursprung i SOLAS. I äldre SOLAS-konventioner finns exempel på vad som menas med fartyg av primitiv konstruktion, såsom dhow (eller dau, fartygstyp som främst förknippas med Persiska viken och Östafrika) och djonk.)

Andra gällande föreskrifter (10 §)

Bestämmelser om konstruktion, flytbarhet, stabilitet, boende- och arbetsmiljö, kommunikation, navigation, transport av last, miljöskydd, sjukvård och läkemedel samt tillgänglighet för passagerare med funktionsnedsättning finns även i andra föreskrifter.

Det finns utöver TSFS 2017:26 ett antal av Transportstyrelsen föreskrifter som kan vara tillämpliga för fartyg i nationell sjöfart. Nedan följer en lista över de föreskrifter som kan vara aktuella och en notering om i vilken utsträckning de gäller fartyg i nationell sjöfart. Se respektive föreskrift för ytterligare information.

Transportstyrelsens föreskrifter hittar du i Transportstyrelsens föreskriftsdatabas, och Sjöfartsverkets föreskrifter hittar du på Sjöfartsverkets webbplats.

  Arbetsmiljö  
TSFS 2019:56 Transportstyrelsens föreskrifter om arbetsmiljö på fartyg. Föreskriften gäller för alla fartyg i nationell sjöfart där arbetstagare utför fartygsarbete för arbetsgivares räkning. Regler som avser tekniska anordningar och kemiska ämnen gäller för alla som utför arbetet dvs. även för till exempel ensamföretagare och familjemedlemmar.
  Boendemiljö  
TSFS 2013:68 Transportstyrelsens föreskrifter om bostadsutrymmen ombord på fartyg som omfattas av sjöarbetskonventionen (MLC 2006). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart men en bruttodräktighet över 200 och som trafikerar fartområde A-C. Undantagna är dock statsfartyg (som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift), fiskefartyg och traditionsfartyg.
SJÖFS 1992:6 Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter och allmänna råd om besättningens bostäder på fartyg m.m. Föreskrifter gäller för fartyg som omfattas av MLC 2006 och som är byggda under perioden 1 juni 1992 till 13 augusti 2013.
SJÖFS 1970:A4 Sjöfartsverkets kungörelse om bostäder och ekonomilokaler m.m. på fartyg. Föreskriften gäller för fartyg som omfattas av MLC 2006 och som är byggda under perioden 1 juli 1970 till 31 maj 1992.
  Avgifter  
TSFS 2016:105 Transportstyrelsens föreskrifter om avgifter. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart.
  Dagböcker  
TSFS 2010:18 Transportstyrelsens föreskrifter om skeppsdagbok, maskindag-bok, kombinerad skepps- och maskindagbok samt journal. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart som går på internationell resa.
  Fartområden  
TSFS 2009:8 Transportstyrelsens föreskrifter om fartområdenas indelning. Fartområde används i TSFS 2017:26. För mer information se Fartområde.
  Fartygstyp  
SJÖFS 1997:18 Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter om säkerheten vid forsränning. Föreskriften gäller om forsränning bedrivs med fartyg i nationell sjöfart.
SJÖFS 2004:25 Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om anpassning av passagerarfartyg med hänsyn till personer med funktionshinder. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
  Maskin/el  
SJÖFS 1973:A9 Sjöfartsverkets kungörelse om lyftinrättningar på fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart avseende tillsyn och certifikat för lyftutrustning.
SJÖFS 2003:17 Sjöfartsverkets föreskrifter om personhissar, varupersonhissar och småvaruhissar på svenska fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart men endast regler om besiktning och intyg (10-17 §§).
  Miljö  
SJÖFS 1983:62 Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter till förordningen (1983:140) om statsbidrag för omhändertagande av oljeavfall m.m. från fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2010:96 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot förorening från fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart.
  Rapportering  
TSFS 2009:56 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjötrafik-informationstjänst (VTS) och sjötrafikrapporteringssystem (SRS). Föreskriften gäller för vissa fartyg i nationell sjöfart.
TSFS 2010:159 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om rapporteringsskyldighet för fartyg i vissa fall. Föreskriften gäller för vissa fartyg i nationell sjöfart.
TSFS 2016:102 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om registrering av ombordvarande på passagerarfartyg. Föreskriften gäller för vissa fartyg i nationell sjöfart.
TSFS 2016:121 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om rapportering av sjöolyckor och tillbud till sjöss. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart.
  Sjukvård  
SJÖFS 2000:21 Sjukvård och apotek på fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart som trafikerar fartområde A-B.
  Sjötrafik  
SJÖFS 1958:A23 Meddelande angående ömsesidigt medgivande av rätt till kustfart för danska och svenska fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
SJÖFS 1958:A9 Meddelande angående ömsesidigt medgivande av rätt till kustfart för svenska och norska fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2019:96 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjötrafiken på Södertälje kanal. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2019:97 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjötrafiken på Trollhätte kanal Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
SJÖFS 1996:15 Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter om högsta pris för vissa lastbilstransporter till och från Gotland m.m. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2019:140 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjötrafiken på Göta kanal. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
SJÖFS 1999:2 Sjöfartsverkets föreskrifter om anmälan av trafik med höghastighetsfartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2016:120 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjötrafiken i vissa områden i Sverige. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2009:44 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjövägsregler Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart.
TSFS 2009:45 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om prejning och visitering samt militära förhållanden som påverkar sjötrafiken Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart.
TSFS 2010:157 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ruttsystem och andra av IMO särskilt beslutade sjötrafikregler. Föreskriften gäller för vissa fartyg i nationell sjöfart.
  Skrov, Stabilitet och fribord 
TSFS 2009:114 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om skrov-konstruktion, stabilitet och fribord Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart men endast reglerna som införlivar internationella lastlinjekonventionen (ICLL, bilaga 2) och för existerande fartyg reglerna avseende skadestabilitet (bilaga 6, 7 och 8).
TSFS 2009:23 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om svensk isklass för trafik på Vänern. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2011:96 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om finsk-svensk isklass. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
  Tillsyn  
TSFS 2018:27 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om certifikat och tillsyn inom sjöfartsområdet. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart men endast reglerna avseende; Stockholmsöverenskommelsen (gäller bara existerande roropassfartyg), bogsertillstånd, MLC, ICLL, SPS och radiocertifikat.
Föreskriften kommer fortsatt gälla för andra fartyg än fartyg i nationell sjöfart.
  Transport av last  
TSFS 2021:89 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fartyg som transporterar kondenserade gaser i bulk (IGC-koden). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2019:39 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om transport av förpackat farligt gods till sjöss i  fartområde D och E samt på inre vattenvägar. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2022:4 Transport till sjöss av kondenserade gaser i bulk (GC-koden). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
SJÖFS 2008:10 Transport på försörjningsfartyg inom offshoresektorn. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2021:69 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om transport av förpackat farligt gods på rorofartyg i Östersjöområdet (Östersjöavtalet). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2009:49 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om säker fartygstransport av bestrålat kärnbränsle, plutonium och högaktivt radioaktivt avfall i förpackad form (INF-koden). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2010:166 Transportstyrelsens föreskrifter om transport till sjöss av fast gods i bulk (IMSBC-koden). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2010:174 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om transport av last på fartyg och terminaler som anlöps av fartyg som lastar eller lossar fast bulklast. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart som går på internationell resa.
TSFS 2014:136 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om transport till sjöss av skadliga flytande kemikalier i bulk (IBC-koden). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2022:52 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
TSFS 2017:15 Transportstyrelsens föreskrifter om transport till sjöss av skadliga flytande kemikalier i bulk (BCH-koden). Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart om sådan verksamhet bedrivs.
  Utrustning  
TSFS 2009:95 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om radioutrustning på fartyg. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart ≥300 brutto på internationell resa.
TSFS 2011:2 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om navigationssäkerhet och navigationsutrustning. Föreskriften gäller för fartyg i nationell sjöfart med brutto mindre än ≥150 på internationell resa och fartyg i nationell sjöfart med brutto ≥500 på inrikes resa.
För andra fartyg i nationell sjöfart gäller endast 2 kap. 8 och 9 §§ (arbetsspråk).

Definitioner och förkortningar (11 §)

I dessa föreskrifter används följande definitioner och förkortningar.

arbetsutrymme utrymme där fartygsarbete utförs 
ARPA automatisk radarplottningsutrustning
ATA automatiskt målföljningssystem
besiktningsintyg intyg som visar att ett fartyg har genomgått periodisk besiktning i enlighet med 23 § och som innehåller alla relevanta uppgifter om förrättningen och resultatet av den
besättnings-utrymme boende- eller fritidsutrymme för besättning
bottenbesiktning besiktning av skrov upp till skottdäck eller, där skottdäck saknas, djupaste nedlastningslinje, inklusive tillhörande delar såsom bottenventiler, roder och propeller, som normalt genomförs när fartyget är torrsatt
bruttodräktighet jämförelsetal baserat på ett fartygs totala inneslutna volym
egenkontrollintyg intyg som visar att den avrapportering som avses i 22 § har utförts i enlighet med den bestämmelsen
enstaka resa resa som avviker från fartygets avsedda användning och som är av tillfällig karaktär, såsom transport till varv eller förflyttning vid försäljning
existerande fartyg fartyg som inte är ett nytt fartyg
farligt gods detsamma som i 5 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods
fartområde sådan indelning av farvatten som följer av fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:8) om fartområdes indelning
fartyg i inlandssjöfart farkost som omfattas av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:60) om fartyg i inlandssjöfart
fartyg på vilket det bedrivs utbildning i sjömanskap fartyg som utöver säkerhetsbesättning medför personer som utbildas och som är mönstrade eller upptagna på besättningslistan, och som kan uppvisa giltiga intyg avseende syn och hörsel för avsedd uppgift
fartygsarbete detsamma som i 1 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen (2003:364)
fiskefartyg fartyg som används yrkesmässigt för att fånga fisk eller andra levande tillgångar ur vattnet
fritidsfartyg fartyg som används uteslutande för fritidsändamål och inte medför fler än tolv passagerare
förbindelseled passage, kommunikationsled eller väg som förbinder två punkter på fartyget
huvudkraftkälla elektrisk kraftkälla som förser huvudeltavlan med ström för fartygets normala drifts- och boendeförhållanden
indelningslängd (LS) fartygets största projicerade, mallade längd vid eller under däcket/däcken som begränsar den vertikala utsträckningen av flödningen med fartyget i fullast djupgående
inrikes resa resa från en svensk hamn till samma hamn eller till en annan svensk hamn
internationell resa resa mellan hamnar i minst två olika stater
internationellt säkerhetscertifikat 1. säkerhetscertifikat för passagerarfartyg som visar överensstämmelse med kraven i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS) kapitel II-1, II-2, III, IV och V,
2. konstruktionssäkerhetscertifikat för lastfartyg som visar överensstämmelse med kraven i SOLAS kapitel II-1 och II-2, eller
3. säkerhetscertifikat för höghastighetsfartyg som visar överensstämmelse med kraven i SOLAS kapitel I–IV och kapitel V regel 18–20
kontrollstation utrymme som innehåller kommunikationsutrustning, huvudsaklig navigationsutrustning, nödkraftkälla eller centraliserad utrustning för tillslutningsanordningar eller för detektering, kontroll och släckning av brand 
livräddningsfarkost farkost på vilken nödställda kan få skydd sedan de lämnat fartyget
maskinrum utrymme som inrymmer huvud- och hjälpframdrivningsmaskiner eller ångpannor som används för framdrivning
nytt fartyg fartyg som är kölsträckt eller befann sig på motsvarande byggnadsstadium den 1 juni 2017 eller senare, samt fartyg som efter detta datum införs till svenskt register, byter art eller genomgår större förändringar av huvuddimensioner eller kapacitet
nödkraftkälla elektrisk kraftkälla som förser nödeltavlan med ström för det fall huvudkraftkällan slutar att fungera
passagerarfartyg fartyg som medför fler än tolv passagerare
passagerarutrymme utrymme som är avsett för passagerare
redare fartygets ägare eller den som har övertagit ansvaret för fartygets drift från ägaren
sjukvårdsutrymme gemensamt utrymme som används för sjukvård såsom behandlingsrum eller sjukförläggningsrum
skrovbesiktning bottenbesiktning samt ut- och invändig besiktning av hela fartygskonstruktionen inklusive skrov, däck, skott, överbyggnader och andra fasta anordningar
skrovlängd skrovets största längd inklusive fast anbringad utrustning och varaktigt integrerade tillbehör
styrplats plats där den styr- och kontrollutrustning som är nödvändig för att manövrera fartyget är installerad
traditionsfartyg fartyg som anses utgöra traditionsfartyg enligt beslut av Transportstyrelsen
trycksatt anordning behållare eller rörledning i vilken trycket skiljer sig från atmosfärtryck
utrymme med förhöjd brandrisk maskinrum, utrymme som innehåller brandfarligt maskineri eller utrustning, lastutrymme med brand-farlig last, förråd med brännbar vätska, kök eller liknande utrymme

Åtgärder innan fartyg används till sjöfart

Avsedd användning

Generella krav (12 §)

Redaren ska fastställa fartygets avsedda användning samt dess tekniska och operativa begränsningar innan fartyget används till sjöfart.

Kompletterande upplysningar

Det som framförallt avgör hur och under vilka förhållanden ett fartyg får användas är hur fartyget är byggt och utrustat. För att fartygets avsedda användning och dess tekniska och operativa begränsningar ska vara tydliga för i första hand befälhavaren, men även vid t.ex. tillsyn, behöver de bestämmas och tydligt dokumenteras.

Det är flera faktorer som avgör vad fartyget får användas till och under vilka förhållanden, t.ex.:

  • Typ av fartyg
  • Fartområde
  • Våghöjd
  • Vindstyrka
  • Min. utetemperatur
  • Min. vattentemperatur
  • Gång i is
  • Fribord till lastmärke
  • Djupgående till lastmärke
  • Max antal personer ombord
  • Typ av last
  • Maximal lastkapacitet
  • Maximal lyftkapacitet kran
  • Stabilitetsbegränsningar
  • Livräddningsutrustning
  • Evakueringstid till livflottar
  • Möjligheter för extern räddningsassistans
  • Förväntad tid för räddning
  • Kommunikationsutrustning
  • Navigationsutrustning
  • Reslängd
  • Restid
  • Hur ofta fartyget används
  • Om fartyget används nattetid och vid nedsatt sikt

För nya fartyg bestäms flertalet av punkterna ovan som huvudregel av det regelverk som tillämpas. För existerande fartyg kan det vara den användning som fartyget har haft fram till att dessa föreskrifter trädde ikraft som utgör grunden till fartygets avsedda användning och dess begränsningar. Det är denna användning och dessa begränsningar som ska dokumenteras.

Verifiering

Generella krav (13 §)

Innan ett fartyg används till sjöfart ska redaren se till att fartygets överensstämmelse med tillämpliga krav verifieras. Den som utför verifieringen ska ha lämplig kunskap och erfarenhet, samt tillgång till nödvändigt underlag.

Vad som sägs i första stycket gäller även vid förändringar av ett fartygs utformning, utrustning eller avsedda användning, eller om det finns andra skäl att anta att fartyget inte längre uppfyller tillämpliga krav.

Kompletterande upplysningar

Verifieringsprocessen kan se olika ut beroende på om fartyget ska ha certifikat eller inte, om det är ett existerande fartyg, om det handlar om nybyggnation eller inflaggning, eller om fartyget byggs om eller verksamheten förändras.

Med lämplig kunskap och erfarenhet avses att den som utför verifieringen har relevant kompetens med hänsyn till det aktuella fartyget och dess verksamhet, vald verifieringsmetod och till nödvändig referensdokumentation (regelverk, standarder etc.).

Fartyg som inte är certifikatspliktiga (<15 meter och ≤12 passagerare)

Existerande fartyg
Verifieringen är en kontroll som utförs av redaren (eller någon som redaren utser). Om det saknas information om exempelvis konstruktionsstandarder, ska redaren visa och dokumentera hur fartyget och den verksamhet som bedrivs idag bedöms uppfylla funktionskraven. Nödvändig dokumentation framgår av 27 §. Redaren ska ha rapporterat in utförd verifiering i Transportstyrelsens e-tjänst EKAN innan dessa föreskrifter trädde i kraft.

Nya fartyg (nybyggnation eller inflaggning)
Fartyget genomgår en kontroll där redaren (eller någon som redaren utser) verifierar och dokumenterar överensstämmelsen med tillämpliga krav. Kontrollen sker utifrån att fartyget är konstruerat enligt ett etablerat regelverk eller en vedertagen standard, eller genom analyser av fartyget och dess användning. Nödvändig dokumentation framgår av 27 §. Redaren rapporterar in utförd verifiering i EKAN innan fartyget tas i drift.

Förändringar av fartyget och dess användning
Alla förändringar av fartygets utformning, utrustning eller avsedda användning medför en förnyad kontroll där redaren (eller någon som redaren utser) verifierar och dokumenterar överensstämmelsen med tillämpliga krav. Redaren rapporterar in utförd verifiering i EKAN innan fartyget tas i drift.

Certifikatspliktiga fartyg (>15 meter eller >12 passagerare)

Existerande fartyg
För existerande fartyg ansågs funktionskraven vara uppfyllda om fartyget hade ett giltigt certifikat utfärdat av Transportstyrelsen när föreskriften trädde i kraft. Fartyget bedömdes därmed uppfylla den kravbild som gällde tidigare, vilket innebar att fartyget ansågs uppfylla kraven även i dessa föreskrifter (med undantag av ev. nya krav). Hur fartyget uppfyller funktionskraven ska dokumenteras i enlighet med 27 §.

Nya fartyg (nybyggnation eller inflaggning)
Vid nybyggnation eller inflaggning av ett fartyg som ska ha certifikat genomgår fartyget dels en kontroll där redaren (eller någon som redaren utser) verifierar och dokumenterar överensstämmelsen med dessa föreskrifter, dels en förstagångsbesiktning som ligger till grund för certifieringen. Kontrollen och besiktningen sker utifrån att fartyget har ett certifikat (eller motsvarande) utfärdat av en behörig EES-myndighet eller en erkänd organisation, att det är konstruerat enligt ett etablerat regelverk eller en vedertagen standard, eller genom analyser av fartyget och dess användning. Besiktningen utförs av Transportstyrelsen.

Arbetet inleds med en anmälan som innehåller relevant information om fartyget och dess användning, exempelvis fartområden, riskanalyser, tillämpliga regelverk och standarder, kontrollplan m.m. När en komplett anmälan har inkommit till Transportstyrelsen genomförs ett inflaggnings-/nybyggnadsmöte där redaren får redovisa underlaget i ansökan. Under mötet fastställer Transportstyrelsen formerna för certifieringsprocessen, exempelvis regelverk eller standarder som ska tillämpas, kontroller som ska genomföras, dokumentation som ska upprättas etc. Redaren ansvarar därefter för att säkerställa att fartyget uppfyller de krav som gäller enligt de regelverk eller standarder som tillämpas, alternativt för de verifieringar som krävs om en alternativ lösning väljs. Transportstyrelsen har möjlighet att genomföra kontroller av dokumentationen och fartyget under hela processen för att kunna certifiera fartyget.

Vid nybyggnation tillämpas normalt ett etablerat regelverk eller en vedertagen teknisk standard för att visa överensstämmelse med gällande krav. Verifieringen av funktionskraven sker då enligt de detaljkrav som finns i regelverket eller standarden. Om ett fartyg helt eller delvis inte uppfyller ett regelverk eller en standard, sker verifieringen i stället genom analyser. Dessa visar att funktionskrav och allmänna råd i föreskrifterna uppfylls och att detta ger en motsvarande säkerhet som att tillämpa ett regelverk eller en standard. För att underlätta arbetet har Transportstyrelsen tagit fram riktlinjer för analysarbete.

Förändringar av fartyget och dess användning samt större reparationer
Alla förändringar av ett certifierat fartyg, inklusive dess utrustning och användning, kan medföra en förnyad kontroll där redaren (eller någon som redaren utser) verifierar och dokumenterar överensstämmelsen med tillämpliga krav. En förstagångsbesiktning genomförs av relevanta delar om fartygets avsedda användning förändras, om fartyget genomgår omfattande tekniska förändringar eller större reparationer, eller om det i annat fall finns anledning att anta att tillämpliga krav inte längre uppfylls.

Som större reparationer anses vanligen åtgärder för att återställa fartyget efter vattenfyllning, brand, kollision eller större skada, större slitage eller omfattande korrosion på skrov och påbyggnader. Även åtgärder efter andra händelser som medfört att, fartyget inte längre kan anses vara i sjövärdigt skick eller vara en säker arbetsplats samt miljömässigt säkert skick, kan ses som en större reparation.

 Transportstyrelsen utför förstagångsbesiktningen, och besiktningen ligger till grund för att ett nytt certifikat kan utfärdas av Transportstyrelsen.

Exempel på förändringar som påverkar certifikatet:

  • Ombyggnation
  • Ändring av fartområde
  • Ändring av last eller antal passagerare
  • Artändring

Vid en sådan förändring behöver man inkomma med en "Anmälan om ombyggnad av fartyg/Anmälan om ändring av certifikat-Nationell sjöfart"

Valbara alternativ (14 §)

Överensstämmelse med tillämpliga krav verifieras enligt någon av följande punkter eller genom en kombination av dessa:

  1. Ett etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard.
  2. Jämförande analys eller riskanalys i enlighet med etablerade veten-skapliga metoder.
  3. Empiriska data.

Verifiering enligt första stycket behöver inte göras i den utsträckning och i de delar som en behörig myndighet eller organisation sedan tidigare har utfärdat ett relevant godkännande för den avsedda användningen som visar att en säkerhetsnivå som är likvärdig med dessa föreskrifter uppnås.

Allmänna råd

Vid nybyggnad av fartyg och installation av utrustning bör normalt ske genom att ett relevant, etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard tillämpas i sin senaste lydelse. Detsamma gäller för ombyggda delar vid omfattande tekniska förändringar av fartyget.

Kompletterande upplysningar

Etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard

Med etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard avses regelverk och standarder som är etablerade på marknaden och vars nivå är allmänt accepterad.

Med sammanhållet regelverk menas att ett regelverk åtminstone tillämpas för hela kedjan i det aktuella teknikområdet (t.ex. för skrovkonstruktion från lastantagande till valda dimensioner och sammanfogningsteknik).

Det finns många regelverk för hur fartyg ska konstrueras och byggas. Det är inte ovanligt att dessa konstruktions- och byggnationsregelverk saknar regler om lämplig utrustning. Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart innehåller därför allmänna råd som tillsammans med kompletterande upplysningar ger förslag på vilken utrustning som kan vara lämplig och vilka tekniska standarder som kan vara relevanta.

Det är redaren som ansvarar för verifieringen och därmed även att det valda regelverket uppfyller de krav som finns i föreskriften. Det valda regelverket behöver vara tillgängligt och läsbart så att det är möjligt att utöva tillsyn.

Relevant godkännande

Här är det främst giltiga certifikat som kan anses vara relevanta och det är nödvändigt att certifikatet omfattar de krav i föreskriften som är tillämpliga för det aktuella fartyget. Det är redarens ansvar att visa att ett godkännande är relevant för den aktuella verksamheten och att godkännandet omfattar kraven i dessa föreskrifter.

Behörig myndighet och organisation

Med behörig myndighet avses vanligen en administration som är behörig att certifiera fartyg. Med behörig organisation avses en organisation som är erkänd av den nationella administrationen för att certifiera fartyg.

Analyser

Vid verifiering genom riskanalys eller jämförande analys behöver i allmänhet följande beaktas:

  • Lagar, förordningar och föreskrifter samt allmänna råd och rekommendationer utgivna av myndighet eller organisation, tillämpliga inom det område som fartyget avser att trafikera.
  • Faktorer av teknisk eller operativ karaktär som kan påverka sjösäkerheten (navigation, konstruktion, kommunikation etc.).
  • Hur en tillfredsställande sjösäkerhet uppnås; detta gäller inte bara fartygets egen sjösäkerhet, utan även hur det egna fartygets utrustning och operativa förmåga kan påverka myndigheter och andra till sjöss.

Utöver det som beskrivs ovan, är det lämpligt att göra en jämförande analys av hur de tänkta lösningarna uppfyller funktionskraven.

Ytterligare information om riskanalysarbete finns i publikationen "Transportstyrelsens riktlinjer för riskanalysarbete"

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer, t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Exempel på möjliga regelverk och standarder (antingen för hela fartygets konstruktion eller för ett visst teknikområde):

För fartyg med skrovlängd 5–15 meter

  • Regler utgivna av klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV, BV, LR, ABS eller RINA).
  • Eurofins - Work Boat Guidelines
  • Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §. 
  • Nordisk båtstandard – Yrkesbåtar under 15 meter.

För fartyg med skrovlängd 15–24 meter

  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV, BV, LR, ABS eller RINA).
  • Eurofins - Work Boat Guidelines
  • Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §.

För fartyg med skrovlängd > 24 meter

  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS och RINA).

Transportstyrelsen har tagit fram riktlinjer för riskanalysarbete som bör användas. Ytterligare stöd finns Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) handbok för riskanalys samt i ISO 31000 (särskilt avsnitt 6.4) i kombination med de analysmetoder som finns definierade i ISO/IEC 31010, i dess senaste utgåva.

Som utgångspunkt bör riskanalysarbete innehålla tydliga motiveringar och förklaringar på vilka grunder riskbedömningar görs. Arbetet bör mynna ut i en heltäckande dokumentation med spårbarhet för att kunna revideras i framtiden.

Analysens omfattning är beroende av hur mycket den valda lösningen avviker mot etablerade regelverk och standarder, samt vilka risker som finns med den valda lösningen. En lösning där redaren i grunden utgår från ett sammanhållet regelverk men endast gör någon enstaka mindre anpassning kräver betydligt mindre omfattande analyser än en lösning där redaren konstruerar ett fartyg helt utan att följa ett etablerat regelverk.

Det är således svårt att ge några generella vägledningar kring hur omfattande analysen behöver vara, eftersom det kommer att variera från fall till fall. Det är ofta lämpligt att analysen görs av oberoende konsulter eller motsvarande, som är etablerade inom riskanalys.

Det är viktigt att redaren stämmer av identifierade risker och vald analysmetod med Transportstyrelsen så tidigt som möjligt. Syftet med avstämningen är att säkerställa att analysens nivå och omfattning är tillräcklig, för att undvika att redaren väljer lösningar som i slutändan inte kan accepteras. En tidig avstämning kan lämpligen innehålla en säkerhetsplan som redovisar det tänkta arbetssättet och vilka provningar, beräkningar etc. som avses genomföras, en kravkvittenslista som visar överensstämmelse med gällande föreskrifter samt en preliminär risklista som redovisar identifierade risker.

Det är viktigt att riskanalyserna behandlar kombinationen av sannolikhet och konsekvens för de risker som analyseras. Det är oftast lättare att relatera till risker som är vanligt förekommande (har en hög sannolikhet) än risker som är ovanliga men som har en allvarlig konsekvens. För händelser som uppstår relativt ofta finns vanligen erfarenhet inom rederiet, som själva kan bedöma händelsens risker och lämpliga alternativa lösningar på ett kompentent sätt. Men när det kommer till ovanliga risker, såsom brand eller att bistå andra nödställda fartyg eller nödställda till sjöss, saknas ofta egen erfarenhet och det kan därför vara svårare att bedöma vilka risker som är relevanta att ta hänsyn till. Det är även lätt att anta att man inte behöver skydda sig lika mycket mot händelser som är mycket ovanliga, men det är då viktigt att även ha konsekvenserna i åtanke.

Vid genomförande av analyser är det viktigt att man säkerställer att

  • analysgruppens sammansättning och kompetens är relevant,
  • vald analysmetodik finns beskrivet,
  • alla relevanta krav har beaktats,
  • alla tänkbara risker är analyserade med fokus på sannolikhet och konsekvens,
  • riskerna har värderats utifrån acceptanskriterier,
  • åtgärder finns för att reducera risker, och
  • verifikat finns på att tester utförts.

Vid jämförande analys sker verifieringen att tillämpliga krav uppfylls genom att ett existerande fartygs konstruktion, säkerhetsutrustning eller annat teknikområde jämförs mot exempelvis ett certifierat fartyg med samma konstruktionslösning eller mot ett regelverk. I följande exempel kan en jämförande analys vara en lämplig metod:

  • En serie av systerfartyg med samma användningsområde, om eventuella skillnader i vikt och tyngdpunkt underskrider föreskrivna krav.
  • MES system eller brandsläckningsutrustning på likvärdiga fartyg med i övrigt jämförbart användningsområde och säkerhetsutrustning.
  • Skrovstyrkan för ett fartyg med okänd konstruktionsbakgrund visar sig väl motsvara vad som skulle uppnås om ett etablerat regelverk använts.

Det är viktigt att resultatet av den jämförande analysen tillämpas på hela teknikområdet och eventuella påverkan av andra teknikområden beaktas. I följande exempel kan en jämförande analys vara en mindre lämplig metod:

  • Två i övrigt likvärdiga fartyg vars överbyggnad har olika utföranden. Detta kan exempelvis medföra olika skrovbelastningar eller olika stabilitetsegenskaper.
  • Man avser att kopiera ett systerfartygs brandbegräsningar isolering men använder olika utrustningar för evakuering som kan medföra olika evakueringstider. Exempelvis kan det ena fartyget vara utrustat med ett antal fristående livflottar som måste sjösättas manuellt av en matros men det andra fartyget är utrustat med MES system som manövreras från bryggan av befälhavaren och matrosen får mer tid att hjälpa passageraren i livflotten.
  • Ett fartyg som tidigare har verifierats genom jämförande analys byggs om och/eller förändrar sin kapacitet eller användningsområde. Då kan hela verifieringen för fartyget behövas göras om.

För äldre fartyg kan det vara svårt att härleda eventuella konstruktions­standarder och beräkningar som genomförts i samband med att fartyget byggdes. Det kan även bli mycket kostsamt att genom beräkningar och provningar verifiera att fartyget uppfyller funktionskraven i efterhand. I dessa fall kan det vara tillräckligt att genom empiriska data verifiera att fartyget uppfyller kraven för den verksamhet som har bedrivits historiskt. 

Om ett fartyg genomgår omfattande tekniska förändringar (som ändrar fartygsart, kapacitet eller betydande förändringar av huvuddimensioner) ses fartyget som ett nytt fartyg och då tillämpas nu gällande regler.

För fartyg som genomgår ombyggnad, större reparation eller annan förändring bör dessa minst uppfylla de krav som var tillämpliga innan fartyget byggdes om eller reparerades.

Inrapportering

Generella krav (15 §)

Följande uppgifter ska inrapporteras till Transportstyrelsen innan ett fartyg används till sjöfart samt vid förändringar enligt 13 § andra stycket:

  1. Verksamhet som avses att bedrivas med fartyget.
  2. Områden som avses att trafikeras.
  3. Största antal personer respektive passagerare som avses att medföras ombord.
  4. Typ av last som avses att transporteras.
  5. Verifieringsmetod som har använts.
  6. Regelverk som har tillämpats (TSFS 2018:82)

Kompletterande upplysningar

De uppgifter som rapporteras in kommer framförallt att användas för den analys som ligger till grund för Transportstyrelsens tillsyn. Övrig information och dokumentation måste redaren själv administrera och kunna uppvisa vid tillsyn.

Inrapporteringen av fartygsuppgifter görs i Transportstyrelsens e-tjänst EKAN.

För att kunna göra inrapporteringen krävs att man är informationsansvarig för fartyget. Ägaren eller redaren utser den informationsansvarige. Den informationsansvarige måste vara en fysisk person. Inloggning till tjänsten görs via e-legitimation eller med hjälp av inloggningsuppgifter (namn och lösenord).

Se e-tjänsten för mer information.

Certifiering

Generella krav (16 §)

Av fartygssäkerhetslagen (2003:364) följer att ett fartyg som omfattas av krav på certifikat ska genomgå besiktning innan fartyget används till sjöfart, samt att ny besiktning ska ske om fartyget har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har skadats på ett sätt som kan inverka menligt på sjövärdigheten. Besiktning utförs av Transportstyrelsen eller den som Transportstyrelsen överlåtit uppgiften till, och baseras på den verifiering som avses i 13 och 14 §§.

Kompletterande upplysningar

Av 1 kap. 4 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) framgår vilka certifikat som kan vara aktuella för svenska fartyg. Där anges följande:
I denna lag avses med

  1. fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt,
  2. passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra,
  3. fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord har fastställts efter tillsyn och att fribordsmärken har satts fast på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt,
  4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation,
  5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §,
  6. sjöarbetscertifikat: ett bevis om att fartyget vid tidpunkten för certifikatets utfärdande har uppfyllt de krav på arbets- och levnadsförhållanden som följer av denna lag, sjömanslagen (1973:282), mönstringslagen (1983:929), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar,
  7. försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen: ett dokument som visar vilka förhållanden på ett fartyg som enligt 2006 års sjöarbetskonvention ska bli föremål för tillsyn, vilka föreskrifter som tillämpas och en förklaring av redaren om vad denne gjort för att uppfylla föreskrivna krav, och
  8. certifikat om utbildning av sjöpersonal: ett bevis om att en person har uppfyllt föreskrivna krav för viss funktion eller viss befattning ombord på fartyg.

Notera att statsfartyg är undantagna från krav på vissa certifikat. Se fartygssäkerhetslagen för mer information.

Transportstyrelsen ska fastställa fartygets minsta tillåtna fribord, utföra de besiktningar och dokumentationskontroller för de fartyg som omfattas av krav på detta för att slutligen kunna tilldela ett fartyg certifikat. I praktiken innebär detta att TS exempelvis bör delta i krängningsprov och utföra riskbaserad granskning av stabilitetshandlingar, fribordsplaner, skrovberäkningar, brandindelningar, brand- och säkerhetsplaner samt utprovning av manöveregenskaper och livräddningssystem och andra aktiviteter som påverkar fartygets sjövärdighet.

För att få detaljerad information om vilka certifikat som behövs för just ditt fartyg kan du få hjälp av Certifikatsguiden. Andra certifikat som inte finns med i guiden kan komma att behövas, exempelvis nationalitetscertifikat, klasscertifikat, mätbrev, dispenscertifikat etc.

Det finns även intyg och tillstånd som kan vara nödvändiga för vissa fartyg, viss trafik eller viss verksamhet, exempelvis:

Certifikat om utbildning av sjöpersonal
Se Ombordanställda för mer information.

Registerbok och lyftcertifikat
Enligt 13.2.3 och 13.5.2 Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1973:A9) om lyftinrättningar på fartyg ska alla fartyg, utom fritidsfartyg, med lyftanordningar för lastning och lossning av last ha en registerbok, och alla sådana lyftinrättningar förses med certifikat.

Mätbrev
Enligt 4 § förordningen (1994:1162) om skeppsmätning ska ett svenskt fartyg vars skrov har en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter mätas, om fartyget inte används för fritidsändamål. Fritidsfartyg ska mätas om fartygets största skrovlängd överstiger 24 meter.

När mätningen av ett svenskt fartyg är avslutad utfärdar Transportstyrelsen ett mätbrev. Se Skeppsmätning för mer information.

Klasscertifikat
Ett certifikat utfärdat av en erkänd organisation som intygar att fartyget är byggt och hållet i stånd i enlighet med organisationens regler. Med erkänd organisatin avses en organisation som erkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg.

Bogsertillstånd
Vid bogsering finns i vissa fall krav på tillstånd, se 7 kap. 1 och 2 §§ Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2018:27) om certifikat och tillsyn inom sjöfartsområdet.

I samband med att Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart trädde i kraft gjordes en förändring av de grundläggande certifikatens giltighetstid. Tidigare har giltighetstiden varit 5 år, men fortsättningsvis kommer följande certifikat för fartyg i nationell sjöfart att gälla tillsvidare (under förutsättning att fartyget uppfyller tillämpliga regler):

  • fartcertifikat,
  • passagerarfartygscertifikat,
  • fribordscertifikat, och
  • certifikat om godkänd säkerhetsorganisation (fartyg).

I samband med att de gamla certifikaten löper ut kommer Transportstyrelsen att utfärda tillsvidarecertifikat.

Det finns även ett antal besiktningar kopplade till certifikat som inte regleras av fartygssäkerhetslagen och där besiktning av Transportstyrelsen eller ett oberoende kontrollorgan är nödvändig. Det gäller följande områden:

Lyftutrustning

Tillsyn av lyftutrustning regleras genom Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1973:A9) om lyftinrättningar på fartyg. All lyftutrustning för lastning och lossning av last ska besiktigas av godkända besiktningsmän.

För mer information, se Besiktning.

Hissar

Tillsyn av hissar regleras genom Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2003:17) om personhissar, varupersonhissar och småvaruhissar på svenska fartyg. Sådana hissar ska besiktigas av ackrediterade kontrollorgan och i vissa fall anmälda organ. För mer information, se Besiktning.

Trycksatta anordningar

Kontroll av trycksatta anordningar regleras genom Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg. Kontroll av trycksatta anordningar i klass A och B ska utföras av ett ackrediterat kontrollorgan eller en erkänd organisation (klassificeringssällskap).

Sjöarbetscertifikat

De besiktningar som krävs framgår av 3 kap. Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:27) om certifikat och tillsyn inom sjöfartsområdet. Dessa besiktningar utförs av Transportstyrelsen eller en erkänd organisation.

Internationellt lastlinjecertifikat

De besiktningar som krävs framgår av 5 kap. Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:27) om certifikat och tillsyn inom sjöfartsområdet. Dessa besiktningar utförs av Transportstyrelsen eller en erkänd organisation.

Internationellt radiosäkerhetscertifikat

De besiktningar som krävs framgår av 3 kap. Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:27) om certifikat och tillsyn inom sjöfartsområdet. Dessa besiktningar utförs av Transportstyrelsen eller en erkänd organisation.

Miljöskyddscertifikat

De besiktningar som krävs framgår av förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg och Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:96) om åtgärder mot förorening från fartyg. Besiktningarna utförs av Transportstyrelsen eller en erkänd organisation.

Ansökan om certifiering (17 §)

Anmälan om certifiering ska göras skriftligen av redaren på en blankett som Transportstyrelsen tillhandahåller och ska innehålla de uppgifter som är relevanta för certifieringen.

Kompletterande upplysningar

Vid nybyggnation eller inflaggning av ett fartyg som ska ha certifikat:

  • ska redaren som tillägg till anmälan verifiera och dokumentera överensstämmelse enligt dessa föreskrifter (1 kap. 13-14 §§)
  • ska ett inflaggnings-/nybyggnadsmöte med Transportstyrelsen hållas där redaren får redovisa materialet i anmälan
  • ska fartyget genomgå besiktning och dokumentationskontroll
  • när fartyget är certifierat ska redaren verifiera fartygets uppgifter i e-tjänsten EKAN sam avrapportera egenkontroll (självdeklaration) innan fartyget får användas för sjöfart.

Certifieringsprocessen inleds med en anmälan innehållande relevant information om fartyget och dess användning, exempelvis fartområden, riskanalyser, tillämpliga regelverk/standarder, kontrollplan m.m. Därefter genomförs ett inflaggnings-/nybyggnadsmöte med Transportstyrelsen där redaren får redovisa materialet i ansökan. Redaren ansvarar därefter för att säkerställa att fartyget uppfyller de krav som gäller enligt de regelverk eller standarder som tillämpas, alternativt för de verifieringar som krävs om en alternativ lösning väljs. Transportstyrelsen har möjlighet att genomföra kontroller av dokumentationen och fartyget under hela processen för att i slutändan kunna certifiera fartyget.

Vid nybyggnation tillämpas normalt ett etablerat regelverk eller en vedertagen teknisk standard för att visa överensstämmelse med gällande krav. Veritiferingen av funktionskraven sker då enligt de detaljkrav som finns i regelverket eller standarden.

I de fall redaren väljer att inte tillämpa ett etablerat regelverk ska redaren verifiera överensstämmelsen av gällande regler genom analys som visar att funktionskravet i föreskriften uppfylls. Transportstyrelsen ska säkerställa att fartyget uppfyller en tillräcklig säkerhetsnivå.

Förändringar av fartyget och dess användning

Alla förändringar av ett certifierat fartyg, inklusive dess utrustning och användning, medför en förnyad kontroll där redaren (eller någon som redaren utser) verifierar och dokumenterar överensstämmelsen med tillämpliga krav. En förnyad förstagångsbesiktning av relevanta delar genomförs om fartygets avsedda användning förändras, om fartyget genomgår omfattande tekniska förändringar eller större reparationer, eller om det i annat fall finns anledning att anta att tillämpliga krav inte längre uppfylls. Exempel på detta kan vara:

  • förändringar av huvuddimension,
  • förändringar av skrovform, inredning och påbyggnader,
  • förändring av maskineri och utrustning,
  • förändrad kapacitet gällande passagerare eller last,
  • förändring av vikt och tyngdpunkt,
  • byte av art eller fartområde,
  • större reparationer eller vattenfyllnad, brand, kollision eller grundstötning,
  • annan händelse eller omfattande slitage som kan medföra fara för miljö, sjövärdighet eller arbetsmiljö.

Den förnyade förstagångsbesiktningen utförs av Transportstyrelsen och ligger till grund för att ett nytt certifikat vid behov kan utfärdas.

Åtgärder för existerande fartyg

Åtgärder för existerande certifierade fartyg (18 §)

För fartyg som har ett passagerarfartygscertifikat eller ett fartcertifikat ska den avsedda användningen samt de tekniska och operativa begränsningarna anges och uppgifter inrapporteras till Transportstyrelsen i enlighet med 15 §.

Kompletterande upplysningar

Denna bestämmelse avser fartyg som hade giltiga certifikat när Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart trädde ikraft. Egenkontroll skulle vara avrapporterad senast den 31 mars 2018.

Det finns ett retroaktivt krav som gäller snabb upptäckt av begynnande brand (brandvarnare, 6 kap. 2 § 5) vilket för dessa fartyg behöver vara uppfyllt senast den 1 april 2019.

Åtgärder för existerande ocertifierade fartyg (19 §)

För fartyg som inte har ett passagerarfartygscertifikat eller ett fartcertifikat ska den avsedda användningen samt de tekniska och operativa begränsningarna fastställas, överensstämmelse med tillämpliga krav verifieras och uppgifter inrapporteras till Transportstyrelsen i enlighet med 12–15 §§.

Kompletterande upplysningar

För existerande fartyg som inte omfattas av krav på passagerarfartygs- eller fartcertifikat är det som behöver göras senast den 31 mars 2019 att

  • dokumentera fartygets avsedda användning samt dess tekniska och operativa begränsningar (12 §),
  • verifiera att tillämpliga krav (13 och 14 §§), och
  • rapportera in grundläggande uppgifter i Transportstyrelsen IT-system (15 §).

Det finns två retroaktiva krav vilka för dessa fartyg behöver vara uppfyllda senast den 1 april 2020. Kraven gäller säker anslutning till landbaserat elnät (5 kap. 7 §) och snabb upptäckt av begynnande brand (brandvarnare, 6 kap. 2 § 5).

Åtgärder under drift

Användning och underhåll

Generella krav (20 §)

Fartyg och utrustning ska användas och underhållas så att säkerheten för fartyget, de ombordvarande och omgivningen alltid upprätthålls vid drift. Underhåll ska planeras och utföras på ett sätt som är ändamålsenligt och lämpligt med hänsyn till den verksamhet som bedrivs. Avvikelser ska hanteras på ett sådant sätt att säkerheten för människoliv till sjöss, fartygets last eller skyddet för den marina miljön inte äventyras.

Allmänna råd

Användning och underhåll bör följa tillverkarens anvisningar.

Kompletterande upplysningar

Avvikelser ska alltid åtgärdas så snart som möjligt men om det finns särskilda skäl som gör att dessa inte kan åtgärdas direkt är det viktigt att andra åtgärder vidtas för att upprätthålla en likvärdig säkerhetsnivå. En sådan åtgärd kan exempelvis vara operativa begränsningar eller tekniska lösningar.

Egenkontroll

Generella krav (21 §)

Redaren ansvarar för att fartyget, utrustningen och det systematiska sjösäkerhetsarbetet genomgår de fortlöpande kontroller som är nödvändiga för att säkerställa fortsatt överensstämmelse med tillämpliga krav.

Kontrollerna ska vara anpassade till verksamheten och den som utför kontrollerna ska ha lämplig kunskap och erfarenhet.

Allmänna råd

Fortlöpande kontroller bör utföras i enlighet med vedertagen branschpraxis samt de anvisningar som åtföljer fartyget och dess utrustning.

Fartyg bör torrsättas regelbundet för detaljerade kontroller och underhåll av de delar som inte är fullt åtkomliga i vatten, såsom undervattensskrov, skrovgenomföringar, framdrivningslinor, axeltätningar och roder.

Kompletterande upplysningar

För att säkerställa att fartyget upprätthåller sin sjövärdighet behöver kontroller och underhåll av fartyget och dess utrustning göras fortlöpande. Det är redaren som ansvarar för att kontroller och underhåll genomförs. Genomförd kontroll och underhåll bör dokumenteras (27 §) och kunna uppvisas när Transportstyrelsen utför en riskbaserad, händelsestyrd eller stickprovsmässig tillsyn.

Egenkontrollerna utgör huvuddelen av de kontroller som behöver göras av fartyget. För certifierade fartyg tillkommer besiktning av botten och skrov, se 23 §.

Med vedertagen branschpraxis avses praxis som är framtagen av relevant bransch för att uppfylla gällande föreskrifter för den aktuella utrustningen, exempelvis de normer för gasinstallationer som Energigas Sverige har tagit fram.

Det finns några punkter som är grundläggande för att egenkontrollsystemet ska fungera bra:

  • Se till att den som utför kontrollen har rätt kompetens.
  • Arbeta systematiskt med ett lämpligt intervall mellan kontrolltillfällena.
  • Dokumentera kontrollen.
  • Arkivera dokumentationen.

Avrapportering (22 §)

Avrapportering av att kontrollerna har genomförts ska årligen göras till Transportstyrelsen senast det datum som Transportstyrelsen bestämmer. För fritidsfartyg behöver dock avrapporteringen endast göras vart femte år.

Avrapporteringen görs i Transportstyrelsens e-tjänst EKAN.

När avrapportering har gjorts genererar Transportstyrelsens e-tjänst EKAN ett egenkontrollintyg som visar att egenkontroll har genomförts. Intyget skrivs ut och undertecknas av den som gjort avrapporteringen.

Om man inte kan avrapportera via e-tjänsten EKAN finns en blankett att beställa genom att kontakta Transportstyrelsens kundtjänst för sjöfart . Transportstyrelsen registrerar sedan uppgifterna i e-tjänsten. Inrapportering med blankett medför en avgift på 500 kr. 

Periodiska besiktningar

Generella krav (23 §)

Passagerarfartyg oavsett skrovlängd och övriga fartyg med en skrovlängd av minst 15 meter ska genomgå skrovbesiktning senast 12 år efter nybyggnad och därefter periodiska besiktningar enligt följande:

  1. Bottenbesiktning för passagerarfartyg som trafikerar fartområde A–C med högst 15 månaders intervall.
  2. Bottenbesiktning för övriga fartyg som trafikerar fartområde A–C med högst 36 månaders intervall.
  3. Skrovbesiktning med högst 72 månaders intervall.

Besiktning utförs av Transportstyrelsen eller den som Transportstyrelsen överlåtit uppgiften till.

Kompletterande upplysningar

Bestämmelser om besiktning finns i huvudsak i 5 kap. fartygssäkerhetslagen.
Besiktningar utförs av Transportstyrelsen.

De periodiska besiktningarna utgör endast en mindre del av de kontroller som behöver göras av fartyget. Övriga nödvändiga kontroller genomförs genom egenkontroll, se 21 §.

För andra aktiviteter än skrov- och bottenbesiktning genomför Transportstyrelsen inte några periodiska och förutbestämda besiktningar (om det inte krävs enligt internationell reglering). Transportstyrelsen tillämpar istället en riskbaserad tillsynsmodell där planeringen av tillsynen varierar beroende av verksamhet, fartygstyp m.m. Inför en sådan tillsyn kommer fartygets ägare/redare att informeras. Utöver detta utför Transportstyrelsen händelsestyrd tillsyn som initieras av exempelvis anmälningar och haverier samt stickprovskontroller för att bl.a. kontrollera regelefterlevnaden hos utvalda fartyg och rederier.

Förberedelser (24 §)

Besiktning ska beställas i god tid före önskat förrättningstillfälle. Inför besiktningen ska de åtgärder vara vidtagna som är nödvändiga för att förrättningen ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt, effektivt och säkert sätt.

Kompletterande upplysningar

Skrovet behöver som regel rengöras under vattenlinjen för att möjliggöra besiktning. Det kan vara lämpligt med ställningar, plattformar eller motsvarande för att kunna utföra besiktning. Se till att nödvändig personal och utrustning finns tillgänglig under besiktningen.

Systematiskt sjösäkerhetsarbete

Generella krav (25 §)

Redaren ska säkerställa att fartyget fortlöpande genomgår systematiskt sjösäkerhetsarbete som är anpassat till den verksamhet som bedrivs och som bidrar till en god säkerhetskultur.

Kompletterande upplysningar

För att kunna bedriva ett framgångsrikt systematiskt sjösäkerhetsarbete krävs att redaren har kunskap om och förståelse för det faktum att sjösäkerhetsarbetet utgör grunden för såväl en fungerande landorganisation som för en säker fartygsdrift. Ett väl utarbetat system är en god investering och innebär inte bara ett skydd för människa, egendom och miljö, utan det medför också konkurrensfördelar på en marknad där dessa värden blir allt viktigare.

För vissa fartyg gäller andra regler

Följande fartyg i nationell sjöfart, och rederier som bedriver sjöfart med sådana fartyg, omfattas av Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006:

  • Passagerarfartyg som trafikerar fartområde A–B.
  • Ro-ro-passagerarfartyg.

Genom ett systematiskt arbetssätt ges möjlighet att upptäcka risker innan något hänt, till skillnad mot att enbart genomföra åtgärder efter ett tillbud eller en olycka. Krav på systematiska arbetssätt är därför numera grunden i många branscher, exempelvis systematiskt arbetsmiljöarbete eller systematiskt brandskyddsarbete. Arbetssättet bygger till stor del på samma systematik som ett kvalitetssystem, det vill säga att man identifierar, organiserar, dokumenterar, kontrollerar och följer upp ett arbete inom ett identifierat område. Eftersom reglerna ser relativt lika ut inom olika områden är det ofta möjligt att genom de åtgärder som vidtas uppfylla kraven i flera olika regelverk. Ett sådant exempel är riskanalyser, som vanligen är en av grunderna i ett systematiskt sjösäkerhetsarbete.

Inom den kommersiella sjöfarten har ett aktivt formaliserat sjösäkerhetsarbete bedrivits sedan sent 1980-tal då fartyget Herald of Free Enterprise förliste med följden att 193 människor miste livet. Efter denna katastrof tog IMO:s sjösäkerhetsorgan MSC (Maritime Safety Committee) beslut om att införa regler för säkrare drift av fartyg. Genom ett nytt kapitel i SOLAS (IX), samt den tillhörande ISM-koden (International Safety Management), infördes säkerhetsregler för rederiers landorganisation samt för fartygens säkra drift.

De internationella reglerna ligger även till grund för det systematiska sjösäkerhetsarbetet för fartyg i nationell sjöfart. Kraven har dock förenklats för att på ett bättre sätt kunna anpassas efter de förutsättningar som råder inom den nationella sjöfarten.

ISM-kodens krav är direkt tillämpliga för fartyg och rederier genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 på fartyg som för en medlemsstats flagg. Förordningens tillämpningsområde täcker dock inte alla fartyg som enligt fartygssäkerhetslagen har krav på godkänd säkerhetsorganisation. Transportstyrelsen har därför tagit fram föreskrifter (TSFS 2009:1) om säkerhetsorganisation på rederier och fartyg som inte omfattas av förordning (EG) nr 336/2006.

Fartyg i nationell sjöfart är undantagna från TSFS 2009:1. För fartyg i nationell sjöfart återfinns relevanta regler i 1 kap. 25, 26 och 28 §§.  TSFS 2009:1 gäller för utländska fartyg på svenskt sjöterritorium och vissa fartyg som omfattas av passagerarfartygsdirektivet. TSFS 2009:1kan användas som stöd för fartyg i nationell sjöfart.

Rederier och fartyg i nationell sjöfart som enligt fartygssäkerhetslagen omfattas av krav på dokument respektive certifikat om godkänd säkerhetsorganisation certifieras som tidigare, men certifikatet om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdas för fartyget är inte längre tidsbegränsat. Däremot har rederiets dokument om godkänd säkerhetsorganisation en giltighetstid på fem år. Under dokumentets giltighetstid finns inget krav på årlig eller mellanliggande besiktning, utan sjösäkerhetsarbetet kontrolleras genom redarens egenkontroll samt Transportstyrelsens riskbaserade tillsyn.

De rederier som före den 1 juni 2017 hade ett av Transportstyrelsen utfärdat dokument om godkänd säkerhetsorganisation anses i huvudsak uppfylla reglerna i TSFS 2017:26 om systematiskt sjösäkerhetsarbete under förutsättning att det inte finns några kvarstående brister.

För övriga fartyg finns en vägledning som kan vara till hjälp när du ska dokumentera det systematiska sjösäkerhetsarbetet. Vägledningen hittar du via länken nedan.

Manual för att skapa ett dokumenterat systematiskt sjösäkerhetsarbete

Delkrav (26 §)

Det systematiska sjösäkerhetsarbetet ska säkerställa att

  1. befälhavaren har tillgång till de uppgifter om fartygets övergripande sjövärdighet som möjliggör för befälhavaren att ta sitt ansvar för resan,
  2. det finns rutiner som är nödvändiga för en säker fartygsdrift och för hantering av tillbud och olyckor,
  3. en säker arbetsmiljö upprätthålls,
  4. det finns tillräckligt skydd mot samtliga identifierade risker,
  5. besättningen har nödvändig kunskap och kompetens för att hantera all teknisk utrustning som är väsentlig för en säker drift samt att periodiska övningar genomförs,
  6. besättningens kompetens i säkerhetsarbete upprätthålls och utvecklas, och
  7. det finns tillräcklig beredskap för nödsituationer med avseende på såväl sjösäkerhet som miljöskydd.

Kompletterande upplysningar

För att ett rederi och dess fartyg ska kunna leva upp till funktionskraven i 25 och 26 §§ behöver säkerhetssystemet vara anpassat till verksamheten. Systemet dokumenteras lämpligen enligt punkterna i det allmänna rådet till 28 §.

Av 6 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) följer:
Befälhavaren skall innan en resa påbörjas se till att fartyget är sjövärdigt.

Redaren ska se till att nödvändig information och dokumentation finns tillgänglig för befälhavaren. För mer information om dokumentationen, se 27 §.

Med fartygsdrift avses allt arbete som utförs på fartyget i samband med dess normala drift t.ex. arbete vid manöverplatsen, på däck och i maskin, samt nödvändiga övningar.

Befälhavaren eller redaren ska rapportera om olyckor och tillbud enligt 6 kap. 14 § sjölagen och 20 § förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor. Olyckor och olyckstillbud rapporteras snarast till Transportstyrelsen och utreds omedelbart internt inom rederiet.

För mer information, se Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2016:121) om rapportering av sjöolyckor och tillbud till sjöss samt på Transportstyrelsens webbplats där det finns mer information samt rapporteringsformuläret.

Det är viktigt att olyckor och tillbud analyseras samt att säkerhetssystemet periodiskt utvärderas och att resultatet sprids i hela organisationen.

Arbetsmiljön ombord på fartyg regleras i följande författningar:

  • Arbetsmiljölagen (1977:1160).
  • Arbetsmiljöförordningen (1977:1166).
  • Fartygssäkerhetslagen (2003:364).
  • Fartygssäkerhetsförordningen (2003:438).
  • Lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.
  • Förordningen (1998:962) om vilotid för sjömän.
  • Föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar och förordningar.

Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg gäller för alla svenska fartyg där arbetstagare utför fartygsarbete för arbetsgivares räkning. Var uppmärksam på att föreskriften i vissa delar även gäller för dem som arbetar för gemensam räkning, ensamföretagare och familjeföretag som driver yrkesmässig verksamhet. Det är framförallt regler kopplade till minderåriga och användning av teknisk anordning och kemiska ämnen (3 kap. 5 § samt 5 kap. 2 och 3 §§ arbetsmiljölagen). En verksamhet brukar ur ett arbetsmiljöperspektiv anses vara yrkesmässig om den är varaktig, självständig, har viss regelbundenhet och har ett vinstsyfte.

Systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM)

Hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas framgår av ovan angivna författningar samt av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM). För ytterligare information se det vägledningsdokument för SAM som Transportstyrelsen har tagit fram.
Samarbete mellan arbetsgivare och anställda är en förutsättning för att skapa bra arbetsförhållanden. Arbetsmiljöverksamheten måste därför vara organiserad för att leda, planera, kontrollera och utvärdera verksamheten.

Skyddsombud

Skyddsombud ska utses om besättningen består av minst fem personer. Om det behövs ska skyddsombud även utses på fartyg med färre anställda (4 kap. 11 § fartygssäkerhetslagen (2003:364)).

Skyddskommitté

Om fartygets besättning uppgår till minst 12 personer ska en skyddskommitté tillsättas. En skyddskommitté ska alltid inrättas om de ombordanställda begär det, även om antalet anställda är färre än 12 (4 kap. 14 § fartygssäkerhetslagen (2003:364)).

Mer om skyddsombud, skyddskommitté och skyddsombudets befogenheter finns i:

  • 4 kap. fartygssäkerhetslagen (2003:364),
  • 5 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och
  • 6 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

Riskbedömning

Risker i samband med fartygsarbete ska identifieras, bedömas och hanteras. Den dokumenterade riskbedömningen ska finnas tillgänglig ombord. Av dokumentationen ska framgå vilka åtgärder som har beslutats, vem som är ansvarig för att åtgärderna genomförs och när de ska vara genomförda. (AFS 2001:1)

Med risk avses en oönskad händelse, och begreppet risk består alltid av en kombination av sannolikheten för händelsen och konsekvensen av händelsen. Att skydda sig mot identifierade risker handlar därmed om att vidta åtgärder som eliminerar eller minskar dessa oönskade händelser. Detta kan åstadkommas genom att åtgärderna minskar sannolikheten för den oönskade händelsen, att åtgärderna minskar konsekvensen av den oönskade händelsen eller genom en kombination av båda.

För att kunna vidta rätt åtgärder behöver riskerna först analyseras utifrån det specifika fartyget och dess användning. Analysen genomförs genom att besvara frågorna "vad kan hända?" (riskfaktor), "hur troligt är det att det inträffar?" (sannolikhet) och "vad kan det leda till om det inträffar?" (konsekvens).

I samband med riskanalysen är det viktigt att låta olika kompetenser som arbetar ombord ha möjlighet att bidra, för att på så sätt få en så god och heltäckande bild som möjligt av riskerna. Nästa steg är att värdera om de risker som identifierats kan accepteras eller om ytterligare åtgärder behöver vidtas. För risker där kombinationen av sannolikhet och konsekvens är hög behöver åtgärder vidtas, men även i andra fall kan det vara lämpligt att vidta åtgärder för att ytterligare minska riskerna. Sådana åtgärder kan bestå av tekniska och/eller operativa aktiviteter. För att avgöra om ytterligare åtgärder är nödvändiga, kan en princip som kallas för ALARP (As low as reasonably practicable) användas, dvs. har åtgärder vidtagits i den utsträckning som är praktiskt rimligt.

Riskanalyserna behöver hållas uppdaterade och ses över regelbundet. Speciellt viktigt är det att analyserna ses över vid förändringar, eftersom varje förändring kan påverka innehållet i analysen. Men även om det inte har skett några förändringar är det lämpligt att se över analyserna regelbundet så att dessa fortfarande är aktuella. Det kan vara lämpligt att genomföra en sådan genomgång åtminstone årligen inför säsongsstart.

I Transportstyrelsens riktlinjer för riskanalysarbete finns checklistor och mallar för riskanalysarbetet.

Det är viktigt att rederiet har kontroll över personalens behörigheter, övriga kompetensbevis och läkarintyg.

För ny personal ombord på fartyget är det väsentligt att rederiet ser till att personalen har den praktiska och teoretiska kompetens som krävs för respektive befattning, inklusive kännedom om fartyget, samt att möjlighet ges till att bekanta sig med fartyget, dess utrustning och trafik innan de tillträder sin tjänst.

Nyanställd personal eller personal som är ny i en rederiorganisation och som har nyckelpositioner, behöver normalt ges möjlighet att lära sig organisationen, dess rutiner och interna regler innan de tillträder sin tjänst. Om det finns en landorganisation behöver den landbaserade personalen som huvudregel medverka i övningar.

Det är lämpligt att befälhavaren regelbundet ser över säkerhetsorganisationssystemet ombord och rapporterar eventuella brister till ansvarig befattningshavare inom landorganisationen.

Datum för periodisk utvärdering fastställs av rederiet förslagsvis:

  • 12 månader för rederier som bedriver passagerartrafik eller utbildning, och
  • 36 månader för rederier som bedriver annan verksamhet.

Utvärderingen omfattar lämpligen även praktiska kontroller av personalens förmåga att hantera arbetsuppgifterna i sin befattning inom säkerhetsorganisationen. Det är viktigt att rederiet informerar samtliga som omfattas av utvärderingen om resultatet. Eventuella brister behöver åtgärdas snarast.

I rederier där den säkerhets- och miljöansvarige inte finns ombord dagligen, är det bra om det finns möjlighet att lämna skriftliga rapporter om brister och fel i systemet. För att underlätta rapporteringen är det värdefullt att formulär finns lättillgängliga såväl ombord som i land.

För rederier som bedriver säsongstrafik är det särskilt viktigt att ta tillvara nyvunna erfarenheter från den avslutade säsongen. Inför en ny säsong är det viktigt att förändringar som påverkar verksamheten förs in i systemet.

Det är lämpligt att ta fram rutiner för tänkbara nödsituationer, t.ex. brand, grundstötning, kollision, fartygets övergivande och hastig sjukdom. Även rutiner för hur man larmar till en eventuell landorganisation bör ingå.

Vad gäller rederier med landorganisation är det lämpligt att sjö- och landorganisationen regelbundet övar tillsammans.

I Regelstrukturen framgår vilka av Arbetsmiljöverkets föreskrifter som gäller för fartygsarbete.

Dokumentation

Generella krav (27 §)

Redaren ska säkerställa att det för varje fartyg finns dokumentation som gör det möjligt att bedöma sjövärdigheten, upprätthålla säker drift samt utföra underhåll, felsökning, fortlöpande kontroller och tillsyn på ett effektivt sätt. Dokumentationen ska, i tillämplig utsträckning, omfatta

  1. en beskrivning av fartygets avsedda användning samt dess tekniska och operativa begränsningar,
  2. den övriga information som är väsentlig för fartygets säkra drift,
  3. uppgifter som visar hur överensstämmelse med tillämpliga krav har verifierats,
  4. uppgifter om de fortlöpande kontroller och det underhåll som har utförts,
  5. operativa överväganden och annan driftsinformation för fartyg som omfattas av 18 kap. sjölagen (1994:1009),
  6. ett egenkontrollintyg, och
  7. ett besiktningsintyg.

Allmänna råd till 27 § 2

Dokumentationen bör omfatta manualer, ritningar eller motsvarande dokumentation som avser fartygets stabilitet, lastsäkring samt handhavande av fartyget och dess utrustning.

Allmänna råd till 27 § 3

Dokumentationen bör omfatta

  1. uppgifter om regelverk eller standarder som har tillämpats helt eller delvis, och
  2. all annan relevant information om hur fartyget har bedömts uppfylla tillämpliga krav och om de lösningar som har valts för detta ändamål.

För nya fartyg bör teknisk dokumentation finnas som innehåller

  1. en allmän beskrivning av fartyget och dess utrustning,
  2. stabilitets- och fribordsdokumentation,
  3. konstruktionsritningar, tillverkningsstandard, tillverkningsritningar, installationsritningar och systemscheman, samt nödvändiga beskrivningar och förklaringar till dessa,
  4. resultat av beräkningar och undersökningar som genomförts,
  5. material- och utrustningscertifikat,
  6. manualer för installation och underhåll,
  7. provningsrapporter, och
  8. dokumentation av utförd kvalitetssäkring.

Kompletterande upplysningar 27 § 3

Om ett etablerat regelverk eller en teknisk standard tillämpas, innehåller regelverket eller standarden i de flesta fall regler för vilken dokumentation som är nödvändig.

Kompletterande upplysningar 27 § 4

Det är viktigt att kontroller och underhåll dokumenteras, dels för redaren/fartygsägaren, dels som stöd för att kunna visa att reglerna följs. Det är bra om dokumentationen är systematisk och att datum för kontroller och underhåll anges. Tänk på att servicecertifikat/intyg för t.ex. livräddnings- och lyftutrustning utgör en del av dokumentationen.

Allmänna råd till 27 § 5

Tillförlitlig lastinformation bör finnas som visar att lasten är lämplig att transportera på fartyget och som innehåller nödvändiga anvisningar om lastens hantering, placering och säkring.

Det bör föras anteckningar som är så detaljerade att det utifrån dem går att redogöra för resan på ett tillförlitligt sätt.

Journal bör föras i särskild bok, och regelbundet signeras av ansvarig besättningsmedlem i enlighet med det systematiska sjösäkerhetsarbetet.

Fysisk lagring av uppgifter i journaler kan ersättas med elektronisk lagring. Inmatning bör göras manuellt och kräva personligt lösenord. Införda uppgifter bör inte vara möjliga att ändra i efterhand.

Kompletterande upplysningar

Driftsdokumentation

Information om lastning, maskineri, navigation, väder, operativa överväganden m.m. förs lämpligen i dagbok eller journal.

Av 18 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) framgår att följande fartyg omfattas av krav på dagböcker:

  • Fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 80.
  • Övriga fartyg som används yrkesmässigt med en bruttodräktighet av minst 20.

För fartyg på internationell resa finns gällande regler om dagbok i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:18) om skeppsdagbok, maskindagbok, kombinerad skepps- och maskindagbok samt journal. Fartyg på inrikes resa redovisar lämpligen nödvändiga uppgifter i en journal.

Följande uppgifter kan vara lämpliga att föra i en journal:

  • Fartygets kondition.
  • Passagerare och last.
  • Bemanning och vakthållning.
  • Navigation, väder- och driftsförhållanden.
  • Speciella manövrar, lastningsoperationer eller arbeten till sjöss.
  • Driftstörningar och händelser utöver den vanliga rutinen.
  • Operativa överväganden.
  • Övningar och kontroller.

Systematiskt sjösäkerhetsarbete (28 §)

Det systematiska sjösäkerhetsarbete som utförs ska dokumenteras på ett sätt som är praktiskt användbart för alla som är delaktiga i verksamheten och som effektivt bidrar till att uppfylla de krav som anges i 26 §.

Kompletterande upplysningar

För alla fartyg som omfattas av föreskriften är det viktigt att det systematiska sjösäkerhetsarbetet dokumenteras på ett för fartyget lämpligt sätt. För att dokumentationen på ett effektivt sätt ska bidra till en god säkerhetskultur, är det också viktigt att dokumentationen är överskådlig och lättanvänd.

För att säkerställa ett fungerande systematiskt sjösäkerhetsarbete behöver rederiet se till att

  • giltiga dokument förvaras så de finns tillgängliga för de som behöver ha tillgång till dem,
  • ändringar i dokument granskas och godkänns av behörig personal, samt
  • dokument som inte längre är aktuella gallras.

För fartyg med anställda ombord finns ytterligare dokumenationskrav i föreskriften om systematiskt arbetsmiljö (SAM) (AFS 2001:1). För att ge bättre stöd till rederier och fartyg om hur SAM ska bedrivas och vilka arbetsmiljöregler som gäller ombord har Transportstyrelsen tagit fram en vägledning som beskriver hur arbetsmiljöarbetet bör bedrivas ombord för att:

  • skapa ordning och reda,
  •  förebygga ohälsa och olycksfall genom att risker upptäcks och kan förebyggas,
  • öka trivseln och minska sjukskrivningar.

Allmänna råd

För passagerarfartyg, traditionsfartyg och fartyg på vilka det bedrivs utbildning i sjömanskap bör dokumentationen, i den utsträckning det är relevant för verksamheten, innehålla

  1. en säkerhets- och miljöskyddsförklaring,
  2. uppgifter om ägarförhållandena,
  3. uppgifter om säkerhets- och miljöansvarig,
  4. en redogörelse för ansvar och befogenheter samt för utbildnings- och kompetenskrav,
  5. utförda riskanalyser,
  6. checklistor för driftsrutiner,
  7. nödrutiner och övningar,
  8. en utvärdering av säkerhetssystemet,
  9. uppföljningar av olyckor och tillbud,
  10. rutiner för underhåll av fartyget och dess utrustning, och
  11. rutiner för dokumentationshantering.

Kompletterande upplysningar

Det allmänna rådet avser passagerarfartyg, traditionsfartyg och fartyg på vilka det bedrivs utbildning i sjömanskap. Även för andra fartyg bör de punkter dokumenteras som är relevanta för verksamhetens omfattning, åtminstone ägarförhållanden, driftsrutiner, nödrutiner och  systematiskat arbetsmiljöarbete. Se exempel på dokumentation "Manual för att skapa ett dokumenterat systematiskt sjösäkerhetsarbete".

Bestämmelser om behörigheter och utbildning finns i förordningen (2011:1533) om behörigheter för sjöpersonal och i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal.

Under punkt 6 i manualen för att skapa ett dokumenterat systematiskt sjösäkerhetsarbete finns en checklista som visar vad driftsrutiner bör innehålla. Driftsrutinerna kan innehålla hänvisningar till handböcker eller motsvande, om dessa finns tillgängliga för användaren.

Uppdatering (29 §)

Dokumentationen ska hållas uppdaterad. Alla väsentliga ändringar av dokumentationen ska vara spårbara.

Kompletterande upplysningar

Uppdaterad dokumentation är viktig för den egna verksamheten, men också för att tillsyn ska kunna utövas på ett ändamålsenligt sätt.

Stabilitet och vikt

Begränsningar avseende lastning och användning behöver omedelbart revideras om förutsättningarna ändras på ett sätt som kan ha betydelse för fartygets stabilitet.

En viktförändring på 2 % och en förskjutning av långskeppstyngdpunkten på mer än 1 % kan ses som ett riktvärde för när dokumentationen normalt behöver uppdateras.

Ett lämpligt sätt att verifiera och dokumentera fartygets egenvikt och långskeppstyngdpunkt är genom vägning vart femte år.

Tillgänglighet (30 §)

Den dokumentation som avses i 27 § 1, 2 och 5–7 ska medföras ombord på fartyget och hållas tillgänglig vid tillsynsförrättningar. För fartyg som används till att transportera passagerare ska egenkontrollintyget vara väl synligt för passagerarna.

Utöver vad som sägs i första stycket ska den dokumentation som är relevant hållas tillgänglig vid besiktning av fartyget.

Kompletterande upplysningar

Nödvändig dokumentation behöver finnas tillgänglig ombord, bland annat för tillsynsförrättningar. Vilka dokument som ska finnas ombord är beroende av ett antal faktorer som exempelvis fartygets art, storlek och fartområde. Det är i huvudsak fartygets verksamhet och användning som avgör vilken dokumentation som behöver finnas ombord.

Med Transportstyrelsens e-tjänst Certifikatsguiden finns möjlighet att ta fram en lista över de certifikat som ska finnas ombord för ett specifikt fartyg. I guiden visas endast de certifikat som kan utfärdas av Transportstyrelsen.

Undantag (31 §)

Transportstyrelsen kan medge undantag från dessa föreskrifter om det finns särskilda skäl.