7 kap. Boende- och arbetsmiljö

Kapitlet innehåller regler om fartygets boendemiljö, hur fartyget ska utformas för att det på ett enkelt och säkert sätt ska gå att förflytta sig till, från och ombord på fartyget regler om buller, vibrationer och VVS.

Innehåll

Kompletterande upplysningar

Lagstiftningen för arbetsmiljö innehåller funktionskrav i större utsträckning än andra teknikområden. Transportstyrelsens föreskrifter ska i allmänhet inte upprepa vad som redan följer av lagstiftningen vilket medför att föreskriftstexten kan upplevas som osammanhängande. För att underlätta läsbarheten innehåller därför de kompletterande upplysningarna relevanta utdrag från tillämplig lagstiftning.

Det finns ett flertal regelverk och standarder för hur fartyg kan konstrueras och byggas. Det är inte ovanligt att dessa regelverk saknar en heltäckande reglering avseende boende- och arbetsmiljö. Därför innehåller de kompletterande upplysningarna förslag på hur boende- och arbetsmiljö lämpligen kan utformas och vilka tekniska standarder som kan vara relevanta för att uppfylla funktionskraven.

Den övergripande regleringen för boende- och arbetsmiljö på fartyg finns i följande lagar och förordningar:

  • 2 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).
  • Arbetsmiljöförordningen (1977:1166).
  • 4 kap. fartygssäkerhetslagen (2003:364).
  • Fartygssäkerhetsförordningen (2003:438).
  • 1 kap. 9 § sjölagen (1994:1009).

Syftet med ovanstående författningar är bl.a. att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att skapa en god arbetsmiljö. Av författningarna framgår bl.a. följande:

  • Arbetsmiljön ska vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.
  • Vid fartygsarbete ska arbetsmiljön vara tillfredsställande också med hänsyn till sjösäkerhetens krav.
  • Arbetsgivaren är ytterst ansvarig för arbetsmiljön och ska leda arbetet mot en bättre arbetsmiljö, men arbetstagaren ska medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö.
  • För att uppnå en god arbetsmiljö ska arbetsgivaren systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten, utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart ska åtgärdas enligt tidsplan.

Transportstyrelsen är den myndighet som ger ut föreskrifter som preciserar vad som gäller för arbetsmiljön på fartyg, exempelvis avseende kemiska och fysikaliska risker samt organisatorisk och social arbetsmiljö. Reglerna finns i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetstagaren ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör det egna arbetet. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare är viktigt i den kontinuerliga driften, men också i samband med nybyggnation eller inköp av fartyg. Regler om hur arbetsmiljöarbete ska bedrivas finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Utöver Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fartyg i nationell sjöfart, finns även andra föreskrifter som kan vara tillämpliga. Vilka det är beror vilken verksamhet som bedrivs men följande föreskrifter kan ofta vara aktuella:

Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg

För fartyg i nationell sjöfart gäller Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg.

Föreskrifterna anger vilka av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS) som är tillämpliga för fartygsarbete. Utöver Arbetsmiljöverkets föreskrifter anges även andra fartygsspecifika krav och i vissa fall har krav i Arbetsmiljöverkets föreskrifter utgått då Transportstyrelsen ansett att de inte är relevanta för fartygsarbete.

Föreskrifterna gäller framförallt när arbetstagare utför fartygsarbete för arbetsgivares räkning. När det gäller det fartygsarbete som en arbetsgivare själv utför, gäller föreskrifternas krav i tillämpliga delar. Detsamma gäller när två eller flera personer för gemensam räkning driver yrkesmässig verksamhet utan att ha någon anställd. Den som ensam eller tillsammans med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd, ska följa de krav som gäller teknisk anordning och ämne som kan leda till ohälsa eller olycksfall, samt gemensamt arbetsställe.

Av regelstrukturen framgår vilka av Arbetsmiljöverkets föreskrifter som kan vara aktuella vid fartygsarbete.

I föreskriften finns även krav kopplade till konstruktion av fartyg på följande områden:

  • fartygsvibrationer och
  • rekommenderade maximala ljudnivåer i olika utrymmen ombord
  • klimat och ventilation

Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2013:68) om bostadsutrymmen ombord på fartyg som omfattas av sjöarbetskonventionen (MLC 2006)

Fartyg med byggnadsdatum efter den 19 augusti 2013 som trafikerar fartområde A–C omfattas även av TSFS 2013:68 (MLC), med undantag av

  • fiskefartyg,
  • traditionsfartyg,
  • fartyg som inte normalt används i kommersiell verksamhet, och
  • fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter, vägledning till föreskrifterna samt information om arbetsmiljörisker och hur dessa risker kan hanteras, finns att tillgå på Arbetsmiljöverkets webbplats.

Sjöfartens Arbetsmiljönämnd (SAN) har på sin webbplats publicerat information kopplad till arbetsmiljö ombord på fartyg. SAN har dessutom tagit fram en Arbetsmiljömanual för sjöfarten. Med manualens hjälp blir det enklare att hålla reda på de krav som gäller för arbetsmiljö på fartyg. Manualen kan också fungera som ett arbetsmaterial vid exempelvis skyddskommittémöten. Manualen kan hämtas som pdf på http://san-nytt.se/ eller beställas som tryckt pärm på www.prevent.se.

Generella krav (1 §)

Arbetsutrymmen, besättningsutrymmen, förbindelseleder och utrymningsvägar ska vara utformade i enlighet med tillämpliga och relevanta krav i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2009:2) om arbetsplatsens utformning.

Anm.: AFS 2009:2 har ersatts av AFS 2020:1

Kompletterande upplysningar

De hänvisningar till AFS 2020:1 enligt nedan är på grund av att AFS 2009:2 är upphävd och har ersatts av AFS 2020:1.  

Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2020:1) om arbetsplatsens utformning är framtagna med utgångspunkt från landbaserade arbetsplatser. Det kan därför vara svårt att i alla delar applicera föreskrifterna på de förhållanden som råder ombord på ett fartyg. De kompletterande upplysningar som följer innehåller en sammanfattning av innehållet i de olika författningarna (lag, förordning och föreskrifter). För mer detaljerad information hänvisas till respektive författning.

De krav i AFS 2009:2 som gäller larm och utrymning (75-89 §§) ersätts till stor del av reglerna i 6 kap. Brandskydd i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart.

Hur en arbetsplats ska vara utformad

Lokalutformning
Arbetsplatser ska ha en med hänsyn till verksamheten tillräcklig area och fri höjd, så att risken för ohälsa och olycksfall begränsas. De ska vara lämpligt placerade, utformade och inredda. Placeringen av arbetsplatsens olika delar ska vara sådan att sambanden blir tydliga och funktionella (24 § AFS 2020:1).

Ergonomisk utformning
Det är också viktigt att hänsyn tas till den ergonomiska utformningen av fartyget. Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2012:2) om belastningsergonomi syftar till att arbetsplatser och arbetsuppgifter ska ordnas och utformas så att risker för hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar förebyggs.

Omklädningsrum och hygienutrymmen
Det kan behövas omklädningsrum, skilda klädutrymmen för privata kläder och arbetskläder samt tillgång till låsbart utrymme för personliga värdesaker (59 § AFS 2020:1). Vid behov ska det finnas tillgång till toaletter, tvättplatser och dusch (77 § AFS 2020:1).

Matutrymme
Arbetstagaren ska kunna äta

under tillfredställande förhållanden. Det gäller även de som äter medhavd mat. Det ska ske i lämpliga utrymmen med bord och stolar med ryggstöd (79 § AFS 2020:1).

Exempel på lämpliga utrymmen är en restaurang eller ett matrum, men kan också vara ett avskilt matutrymme i arbetslokalen. Nära platsen där man äter medhavd mat ska det finnas:

  1. kylskåp,
  2. möjlighet att värma maten, och
  3. möjlighet att diska.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2012:2) om belastningsergonomi.

Arbetsmiljöns utformning kan medföra ökad risk för skador om

  • det inte finns tillräckligt med utrymme, särskilt i höjdled, för att utföra arbetet,
  • golvet eller durken är ojämnt och därigenom medför risk för snubbling eller om det är halt,
  • arbetsplatsen eller arbetsmiljön hindrar arbetstagaren från att hantera bördan eller lasten i en säker arbetshöjd eller i lämplig kroppsställning,
  • det är nivåskillnader i golvet, durken eller arbetsytan som kräver att lasten hanteras på olika nivåer,
  • golvet eller underlaget är ostadigt, eller
  • temperaturen, fuktigheten eller ventilationen är otillfredsställande.

Bostäder

Allmänna råd till 4 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) - bostäder

Besättningsmedlemmar som i sin tjänstgöring bor eller tillbringar omfattande fritid ombord bör ha tillgång till eget utrymme för vila och avskildhet. Detsamma gäller vid långa sjöresor som genomförs regelbundet.

Kompletterande upplysningar

Av 4 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen framgår att de ombordanställda i förekommande fall ska ha en tillfredsställande bostads- och fritidsmiljö. Det ska finnas tillräckligt många sovrum, dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för matlagning, utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga behov, bekvämlighet och trevnad. Alla dessa utrymmen ska vara tillräckligt stora samt inredda och utrustade på lämpligt sätt. Bostads- och fritidsutrymmen ska dessutom vara så utformade att de medger meningsfull fritid och samvaro.

Med långa sjöresor avses vanligen resor där besättningen tillbringar viloperioden ombord. Normalt anses resorna vara regelbundna om de förekommer oftare än vid 2 tillfällen per kalendermånad.

För fartyg som omfattas av sjöarbetskonventionen (MLC) ska någon av följande bostadsföreskrifter följas TSFS 2013:68, SJÖFS 1992:6 eller SJÖFS 1970:A4. Vilken av föreskrifterna som gäller styrs av när fartyget byggdes.

För övriga fartyg kan ovanstående föreskrifter eller TSFS 2019:109 om bostadsutrymmen på fiskefartyg ge vägledning vid planering av besättningsutrymmen.

I bostadsföreskrifterna kan du läsa om bland annat:

  • olika utrymmes placering,
  • utformning av förbindelseleder och trappor,
  • klimat och ventilation,
  • skydd mot skadedjur och insekter,
  • materialkrav och takhöjder,
  • bostadshytter, omklädningsrum och hygienutrymmen,
  • förvaringsutrymmen för arbetskläder,
  • tvättmöjligheter och klädvård,
  • interntelefoner,
  • mässar och gemensamma dagrum,
  • sjukvårdsutrymmen,
  • fritidsutrymmen på öppet däck,
  • övriga fritidsmöjligheter, och 
  • kontor och liknande utrymmen.

Förbindelser

Allmänna råd till 1 § – förbindelseleder

Fast anordnade förbindelseleder mellan skilda plan bör utgöras av lejdare eller raka trappor. En trappa bör utgöra förbindelseled till ett utrymme som används dagligen. Enstaka trappsteg eller trösklar i korridorer och gångar bör undvikas.

Lejdare eller branta trappor med vilplan bör vara förskjutna i förhållande till varandra vid vilplanet så att fall nedför hela förbindelseledens längd förhindras.

Utrymmen som används ofta bör kunna tillslutas med dörr.

Kompletterande upplysningar

Förbindelseleder

Förbindelseleder ska vara utformade och dimensionerade så att arbetstagarna kan förflytta sig utan risk för olycksfall eller ohälsa. Om det finns risk för sammanstötning, eller om fasta arbetsplatser ligger i anslutning till förbindelseled för fordons- och trucktrafik, ska det finnas ett tillräckligt säkerhetsavstånd eller en avskiljande barriär (28 § AFS 2020:1). Det är lämpligt att förbindelseleder och skyddsanordningar samt in- och utgångar:

  • är utformade med hänsyn tagen till användningssätt och framkomlighet,
  • ger gott grepp och förhindrar halkning (35 1 2020:1),
  • medger säker evakuering av en skadad person (6 kap.),
  • utomhus ska vara utformade så att arbetstagaren skyddas mot väder och vind. Tillfälliga arbetsplatser ska, så långt som möjligt, vara utformade så att de arbetande skyddas mot väder och vind (86 § 2020:1), och
  • medger att transporter mellan olika plan kan ske utan risk för ohälsa genom olämplig belastning eller risk för olycksfall (34 § AFS 2020:1).

Vid behov ska förbindelseleder för tyngre transporter vara utformade så att de medger transporter på hjul. Transporter mellan olika plan ska kunna ske med hiss eller annan lämplig lyftanordning (52 § AFS 2020:1).

Trappor och lejdare

Antalet trappor och dess utformning ska anpassas efter antal användare och arbetets art. Trappor ska vara säkra att använda. De ska normalt ha ledstänger och vara utförda så att halkrisken minimeras (44 § AFS 2020:1).

För att minska risken för att snubbla är det lämpligt att alla trappsteg i ett trapplopp har samma höjd och bredd.

Mellan en dörr och en nedåtgående trappa eller enstaka trappsteg ska det finnas ett trapplan som är tillräckligt stort utifrån risken för fall (45 § AFS 2020:1).

Av utrymningsskäl är det lämpligt att trappor är orienterade långskepps.

För att stegpinnar i lejdare och fasta stegpinnar ska ge gott grepp och förhindra halkning utförs de lämpligen i fyrkantstål och med de två motstående kanterna i samma lodlinje (se SS-ISO 9519, Lejdarsteg).

In- och utgångar

Dörrar, luckor och andra genomgångar bör vara lämpligt anordnade vad gäller antal, placering, storlek och utförande (40 § AFS 2020:1). De bör vara lätta att öppna från båda håll av en person.

Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för alla arbetstagare ska kunna utrymma arbetsplatsen. Utrymningar ska normalt genomföras så att arbetstagarna har aktuell kunskap om hur utrymningen ska ske (90 § AFS 2020:1).

Luckor och dörrar ska kunna säkras så att de inte faller eller stängs oavsiktligt (42 § AFS 2020:1).

Vid utformning av förbindelseleder, in- och utgångar samt skyddsanordningar ombord Se 28-32 §§ AFS 2020:1. Även Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:25) om skyddsanordningar och skyddsåtgärder på fartyg kan vara vägledande.

Följande standarder kan vara relevanta:

  • SS 78 02 55, Ståltrappor
  • SS 78 20 17, Räcken för ståltrappor (höjd max 780 mm)
  • SS 78 04 59, Lejdarpinnar
  • SS 78 04 58, Steg
  • SS 78 04 46, Fäste
  • SS 78 02 58, Trappsteg
  • SS 78 04 66, Vertikal stållejdare av plattstång
  • SS 78 02 49, Räcken, trappor och lejdare på däck
  • SS 78 04 50, Lutande lejdare och räcken i lasttankar och lastrum
  • SS 78 90 04, Manluckor på fartyg
  • SS-ISO 9519, Lejdarsteg
  • SIS 91 11 01, Trappor

Skydd mot fall

Allmänna råd till 1 § - skydd mot fall

På däck, plattformar och motsvarande, där det finns risk att falla överbord eller till en lägre nivå på fartyget, bör det finnas en bräd-gång eller ett fast räcke av tillräcklig höjd.

Lejdare som har större lutning än 70 grader och en höjdskillnad mellan planen som överstiger fyra meter bör vara försedda med ryggskydd eller annat lämpligt fallskyddssystem.

Om tillfälliga arbeten utförs där fallrisk finns bör fallskydd anordnas om fallhöjden överstiger två meter.

Kompletterande upplysningar

Trappor, lejdare, plattformar, öppna däck, avsatser och liknande ska ha skydd mot fall. Trappor ska normalt ha räcken och ledstänger. Ett räcke ska som regel vara fast. (151 och 152 §§ AFS 2020:1).

Ett skyddsräcke ska vara utformat så att det hindrar fall över, genom eller under räcket. På passagerarfartyg med liggande spolar bör klätterrisken beaktas (151 § AFS 2020:1). På passagerarfartyg rekommenderas en räckeshöjd av 1,1 meter och på övriga fartyg 1,0 meter.

Inom området skeppsteknik finns ett flertal svenska standarder som avser utformning och montering av räcken.

Den svenska standarden SS 780452 kan vara vägledande vid konstruktion av fasta skyddsbågar.

Endast CE-märkta fallskyddssystem får användas enligt EU-förordningen om personlig skyddsutrustning, 2016/425. För skyddsutrustning som kommit ut på marknaden före 21 april 2018 gäller Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1996:7) om utförande av personlig skyddsutrustning samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

Vid utformning av förbindelseleder och skyddsanordningar ombord kan, utöver AFS 2020:1, följande kapitel i SJÖFS 2005:25 vara vägledande:

  • 8 kap. Fallskydd.
  • 9 kap. Ledstänger och grabbräcken.
  • 11 kap. Brädgång, räcken och stöttor.
  • 12 kap. Lös ställning och plattform.
  • 14 kap. Särskilda skyddsanordningar, t.ex. fallskydd, beröringsskydd.

Tekniskt klimat och ventilation

Allmänna råd till 1 § – termiskt klimat och ventilation

Utrymmen bör vara tillfredsställande isolerade mot värme och kyla. Isolering bör vara utförd på ett sådant sätt att kallras, köld- och värmebryggor undviks.

Luftväxling bör ske genom mekanisk ventilation. Toalettrum och duschutrymmen bör ha ventilation till uteluften.

Kompletterande upplysningar

Av 2 kap. 4 § arbetsmiljölagen följer att de arbetshygieniska förhållandena när det gäller luft, ljud, ljus, vibrationer och liknande ska vara tillfredsställande.

Ventilation
Bostads- och arbetsutrymmen ska vara så ordnade och ha sådana ventilationssystem för luftväxling och uppfångande av luftföroreningar som alstras i lokalerna att luftkvaliteten i vistelsezonen är tillfredsställande. Luftväxlingen ska ordnas så att spridning av luftföroreningar begränsas (111 § 2020:1). En förutsättning för att uppnå denna luftväxling är oftast att mekanisk ventilation installeras.

Tilluft
Tilluft ska vara så fri från luftföroreningar som är praktiskt möjligt. Luftintagens placering i förhållande till bl.a. skorsten och frånluftsdon (från t.ex. maskin, byssa, toalett och sjukhytt) måste därför beaktas (113 § AFS 2020:1).

Till- och frånluftsdon bör inte placeras i omedelbar närhet av sovplats.

Återluft
Ventilationssystem med återluft får installeras endast om en särskild utredning visat att de är lämpliga (116 AFS 2020:1).

Frånluft

Där föroreningskällan så kräver ska det finnas processventilation. Den ska vara:

  1. effektiv,
  2. utformad efter hur farlig luftföroreningen är, och
  3. fast installerad vid arbetsplatser där processventilationen behövs mer än tillfälligt, och där arbetet så medger. I annat fall ska utsug användas (117 § AFS 2020:1).

Kontroll och underhåll

Det ska finnas skriftliga drifts- och underhållsinstruktioner för ventilations-systemet på fartygets arbetsspråk (svenska) (115 § AFS 2020:1).

Termiskt klimat

Klimatet ska vara anpassat till verksamhetens/arbetets art, om det är lätt eller tungt och om det är rörligt eller utförs stillasittande (124 § AFS 2020:1).

Arbetsplatser utomhus ska så långt som möjligt vara utformade så att de arbetande skyddas mot väder och vind (124 § AFS 2020:1).

Se 124 § AFS 2020:1 för ytterligare information om luftkvalitet, ventilation och termiskt klimat.

Standarden SS-ISO 7547 (Skeppsteknik - Luftbehandling och ventilation i bostadsutrymmen på fartyg - Förutsättningar och beräkningsgrunder) kan vara vägledande.

Smittspridning

Allmänna råd till 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160) – smittspridning

Samtliga avlopp från sjukvårdsutrymmen bör leda till avlopp för svartvatten, och ventilation av sjukvårdsutrymmen bör om möjligt vara åtskild från övrig ventilation.

Kompletterande upplysningar

Om det inte är praktiskt möjligt att anordna separata ventilationskanaler kan backventiler sättas in i sjukhyttens ventilationskanaler.

Buller, vibrationer och ljus

Allmänna råd till 2 kap. 4 § arbetsmiljölagen (1977:1160) – buller, vibrationer och ljus

Fartyg bör vara utformade på ett sådant sätt att vibrationer inte uppstår i sådan omfattning att det leder till obehag eller skada.

Risken för hörselskador bör bedömas med särskild hänsyn till den förlängning av exponeringen utöver arbetstid som föreligger för arbetstagare på fartyg. Riskerna med störd vila till följd av höga ljudnivåer bör särskilt beaktas.

Utrymmen bör så långt som möjligt vara utformade så att dagsljus släpps in och vara utrustade med den artificiella belysning som är ändamålsenlig för det arbete som bedrivs, utan att arbetstagarnas säkerhet eller hälsa riskeras eller att det egna fartygets eller andra fartygs navigation äventyras.

Kompletterande upplysningar

Av 2 kap. 4 § arbetsmiljölagen följer att de arbetshygieniska förhållandena när det gäller luft, ljud, ljus, vibrationer och liknande ska vara tillfredsställande.

Buller

Installationer ombord bör vara utförda och underhållas så att de alstrar och överför så lite buller som är praktiskt möjligt till arbets- eller bostadsutrymmen. Installationer ska vara utförda så att ljudnivån på arbetsplatser blir så låg som praktiskt möjligt, avseende på bulleralstring och bulleröverföring (114§ AFS 2020:1).

För att säkerställa talkommunikation i område där båtförare eller passagerare befinner sig rekommenderas att ljudnivån där inte överstiger cirka 70-80 dB(A).

När det gäller gränsvärden för bullerexponering, riskbedömningar, åtgärder för att minska exponeringen, hörselskydd m.m. finns bestämmelser i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2015:16) om buller och i 2 kapitlet 29-32 §§ Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg.

Vibrationer

I standarden SS-ISO 6954, Vibration och stöt - Riktlinjer för mätning, rapportering och utvärdering av vibrationer i fartyg (tabell 1), framgår vilka vibrationsnivåer som sannolikt leder till klagomål och som därför lämpligen inte överskrids.

Belysning

Arbetsplatser ska ha en belysning som är anpassad till verksamheten och de synkrav arbetsuppgifterna innebär, samt de enskilda arbetstagarnas syn och övriga förutsättningar. Belysningen ska göra det möjligt att förflytta sig säkert inom arbetsplatsen (135 § AFS 2020:1). 

Se 143-144 §§ AFS 2020:1 för ytterligare information.

Se 135-138 §§ AFS 2020:1 för ytterligare information.

Standarden SS-EN 12464-1 innehåller information om lämpliga nivåer på belysning inomhus (del 1) och utomhus (del 2).

Även publikationen Ljus & Rum – Planeringsguide för belysning inomhus som utarbetats av belysningsbranschen i samråd med Arbetsmiljöverket och Statens Energimyndighet innehåller, utöver allmänna belysningsrekommendationer, utdrag från ovanstående standard.

Inredning

Allmänna råd till 1 § – inredning

Spisar bör vara försedda med en anordning som förhindrar att kokkärl glider av. Kokgrytor och stekbord som kan tippas bör vara försedda med skydd mot oavsiktlig tippning.

Kompletterande upplysningar

Inredning och utrustning ska väljas med hänsyn till besättningens olika förutsättningar och de krav arbetsuppgifterna ställer. Den som i huvudsak arbetar stående eller gående ska ha möjlighet att sätta sig (47 § 2020:1).

Risker för ohälsa och olycksfall samt möjligheten till rengöring och underhåll ska beaktas vid val och placering av inredning och utrustning (88 § AFS 2020:1).

Där det finns risk för personskada vid rörlig anordning, motor, elektrisk anläggning eller liknande bör det finnas skyddsräcke och nödstopp som helt undanröjer den risken. Dessutom kan kalla och heta ytor behöva isoleras (A 2.7 och A 2.13 AFS 2006:4 om användning av arbetsutrustning, ellagen (1997:857).

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2012:2) om belastningsergonomi ska tillämpas vid planering av arbetsplatser ombord enligt 2 kap. 25 § TSFS 2019:56).

SJÖFS 1992:6 och TSFS 2013:68 kan ge vägledning till lämpliga och relevanta lösningar för fartygets inredning.

Dricksvatten

Allmänna råd till 4 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) – dricksvatten

Dricksvattensystem bör vara tekniskt avskilda från andra system på ett sådant sätt att förorening av dricksvattnet förhindras.

Pejlrör och fyllnadsrör till dricksvattentankar bör vara försedda med täta och låsbara lock.

Kompletterande upplysningar

Av 4 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen följer att den kost som de ombordanställda får ska vara tillräcklig och av fullgod kvalitet. Kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder. Vatten för de ombordanställdas behov ska finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för verksamhet med livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804) och i Livsmedelverkets föreskrifter om livsmedelshygien (LIFVS 2005:20). Det finns också ett flertal EU-förordningar på livsmedelsområdet. Vissa EU-förordningar, exempelvis om livsmedelshygien och kontroll är generella, medan andra innehåller regler för avgränsade sakområden. Mer information om vad som gäller för passagerarfartyg finns på Livsmedelverkets webbplats.

För att förhindra att dricksvattnet förorenas kan följande åtgärder vara nödvändiga:

  • Påfyllnings- och avluftningsrör konstrueras så att insekter, förorenande ämnen och överbrytande sjö inte kan komma in.
  • Dricksvattentanken placeras inte intill tank med innehåll som kan förorena dricksvattnet, rör från sådan tank dras inte genom dricksvattentanken och rör med dricksvatten dras inte genom en sådan tank.
  • Metoder för kontroll av dricksvatten återfinns i Livsmedelverkets föreskrifter (LIVSFS 2022:2) om dricksvatten.

Följande föreskrifter och standarder kan vara vägledande vid konstruktion av dricksvattensystem ombord:

  • Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1994:8) med föreskrifter och allmänna råd om dricksvatten på fartyg.
  • SS 780341, Skeppsteknik - Dricksvatten- och avloppssystem - Placering av sanitetsarmatur och sanitetsenheter.
  • SS 782018, Skeppsteknik - Dricks- och varmvattensystem för lastfartyg.

Land- och ombordstigning

Generella krav (2 §)

Land- och ombordstigning ska kunna ske utan fara. Risken för fall mellan fartyg och kaj ska särskilt beaktas.

Allmänna råd

Fartyg för vilka avståndet mellan vattenytan och tillträdesdäcket överstiger tre meter bör vara utrustade med fallrepstrappa. Övriga fartyg bör om nödvändigt vara utrustade med landgång. Fallrepstrappa och landgång bör vara skyddade vid förvaring och kunna tas i bruk utan svårighet.

Om lastramp används som förbindelseled bör gående vara av-skilda från fordonstrafik.

Kompletterande upplysningar

För mindre fartyg är det oftast inte nödvändigt med landgång om det enkelt och säkert går att ta sig på och av fartyget.

Transporter av gods mellan olika plan ska kunna ske med hiss eller annan passande lyftanordning, om transporterna är så tunga eller förekommer så ofta att:

  1. manuella lyft,
  2. bärande, eller
  3. annan manuell hantering

Medför risk för ohälsa eller olycksfall, genom hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar (34 § AFS 2020:1).

Det kan vara bra att använda skyddsnät vid landgång och fallrep när fartyget ligger vid kaj.

Om det finns risk för sammanstötning, eller om fasta arbetsplatser ligger i anslutning till förbindelseled för fordons- och trucktrafik, ska det finnas ett tillfälligt säkerhetsavstånd eller en avskiljande barriär (34 § 2020:1).

Passagerarfartyg i tidtabellbunden kollektivtrafik ska åtminstone uppfylla föreskrifter om handikappanpassning av fartyg. Mer om det kan du läsa om under rubriken "Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning".

Vid utformning och test av förbindelsemedel med land kan bl.a. nedanstående standarder vara relevanta.

Vid utformning och test av förbindelsemedel med land är bl.a. följande standarder och föreskrifter relevanta:

  • SS-EN 526, Skeppsteknik - Fartyg för insjöfart - Landgångar med max 8 m längd - Krav och utförande.
  • SS-EN 14206, Fartyg för inre vattenvägar - Landgångar för passagerarfartyg - Krav, provningar.
  • ISO 7061, Ships and marine technology - Aluminium shore gangways for seagoing vessels.
  • ISO 5488, Ships and marine technology -Accommodation ladders.
  • 13 kap. Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:25) om skyddsanordningar och skyddsåtgärder m.m.

Förtöjningsanordningar

Generella krav (3 §)

Förtöjningsarbete ska kunna utföras på ett säkert sätt under alla drifts-förhållanden.

Allmänna råd

Förtöjningsanordningar bör vara arrangerade och placerade på ett sådant sätt att de som arbetar med förtöjningsgodset har tillräckligt utrymme, är väl skyddade och har god uppsikt över arbetsområdet.
Områden där det är farligt att vistas vid förtöjningsarbete bör vara tydligt märkta.

Kompletterande upplysningar

För fartyg med en skrovlängd > 70 meter är det lämpligt med automatiska förtöjningsspel.

Manuellt arbete vid nock till spel eller vinsch innebär en betydande skaderisk varför automatiska förtöjningsspel är att föredra.

Fordonstransporter

Allmänna råd till 2 kap. 1–3 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160)

På uppställningsplats för fordon på bildäck bör det finnas utrymme för säker och kort passage till utgångar.

Kompletterande upplysningar

Om både fordons- och gångtrafik förekommer på bildäck ska säkerhetsavståndet mellan gående och fordonstrafik vara tillräckligt.

Allmänna råd till 2 kap. 4 § arbetsmiljölagen (1977:1160)

På fartyg som används till att transportera fordon, eller där fordon används vid lastning och lossning, bör det vid behov finnas en karm som förhindrar nedstörtning.

Kompletterande upplysningar

Höjden på avkörningsskydden ska vara minst 0,3 meter (150 § AFS 2021:1).

Vid lastning och lossning gäller även kraven i 1–7, 10–22 och 24–37 §§ Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:9) om hamnarbete samt allmänna råd om tillämpning av föreskrifterna.

Bogsering

Allmänna råd till 2 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160)

Vid bogsering och trålning bör det finnas anordningar som snabbt kan reducera bogserlinans dragkraft.

På fartyg med bogserutrustning bör nedgång från däck vara placerad eller ordnad så att bogserlinans vandring inte kan utgöra någon fara.

  • MSC/Circ.884, Guidelines for Safe Ocean Towing.
  • MSC/Circ.1175, Guidance on Shipboard Towing and Mooring Equipment.

Fiske

Allmänna råd till 2 kap. 1–5 och 7 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160)

Inneslutna däck för hantering och beredning av fångst bör vara utrustade med dräneringssystem för avledning av sköljvatten och fiskrens.

Vid arbetet bör kontakt med trossar, varplinor och rörliga delar så långt som möjligt förhindras genom skyddsanordningar.

Utkik bör finnas så att besättningen kan varnas när det finns risk för kraftiga störtsjöar under fisket eller när annat arbete utförs på däck.

Det bör finnas en kontrollanordning för att stabilisera inhalad last och för att fixera trålborden.

Vid behov bör det finnas ett livlinesystem.