Återvinning av fartyg
Nedmontering av obrukbara fartyg är förenat med stora risker ur säkerhets-, miljö- och hälsoperspektiv. EU:s förordning om fartygsåtervinning ställer krav på inventering av farliga ämnen som kan finnas ombord fartyg, och anger vad som gäller när ett fartyg tas ur bruk och skrotas.
EU-förordningen om fartygsåtervinning började gälla den 30 december 2013, men kraven införs stegvis för nybyggda och befintliga fartyg. Europeiska fartyg med en bruttodräktighet över 500 får endast återvinnas vid anläggningar som är godkända och finns upptagna på EU:s lista. Vissa av kraven i förordningen gäller även fartyg som är flaggade i tredje land.
Inventering av farliga ämnen
Enligt EU:s förordning om fartygsåtervinning ska fartyg ha en förteckning ombord över farliga material, var materialen finns och ungefärliga mängder. För nybyggda fartyg gäller detta från den 31 december 2018, och för äldre fartyg införs kraven den 31 december 2020. Vilka material som omfattas och hur förteckningen ska hållas uppdaterad framgår av förordningen.
Ett inventeringsintyg utfärdas när inventeringen har verifierats och en inledande besiktning har gjorts. Alla existerande fartyg ska besiktigas senast den 31 december 2020. Därefter sker återkommande besiktningar för förnyande av intyg.
När ett fartyg ska återvinnas
Inför återvinningen av ett fartyg ska en skriftlig anmälan göras till Transportstyrelsen. Därefter görs en slutlig besiktning för att kontrollera att fartygen uppfyller alla krav, och ett återvinningsintyg utfärdas.
Parallellt ska den som är driftansvarig vid återvinningsanläggningen upprätta en återvinningsplan som godkänns av det land där återvinningen ska ske. Återvinningen får inledas först när fartyget har ett återvinningsintyg och en godkänd återvinningsplan. Förordningen innehåller också krav på andra förberedelser.
Ansvariga myndigheter
Transportstyrelsen ansvarar i frågor som rör krav på fartyg enligt EU-förordningen, och har att tillse att fartyg under svensk flagg återvinns i enlighet med bestämmelserna i EU-förordningen. I samband med hamnstatskontroll inspekteras att fartygen har rätt intyg.
Naturvårdsverket är den myndighet som ansvarar för uppgifter gällande fartygsåtervinningsanläggningar.
I väntan på globala regler
EU:s förordning om fartygsåtervinning bygger på Hong Kong-konventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning som antogs av Internationella Sjöfartsorganisationen, IMO, i maj 2009. Denna konvention har ännu inte trätt i kraft, eftersom det krävs att ytterligare stater ratificerar. Man har därför inom EU valt att gå före, med syftet att detta ska höja standarden och driva på införandet av globala regler.
Till dess att Hong Kong-konventionen träder i kraft gäller tills vidare den internationella Baselkonventionens om gränsöverskridande transporter av farligt avfall. EU har dessutom ratificerat tillägget till Baselkonventionen som förbjuder export av farligt avfall från EU till länder utanför OECD, det så kallade Baselförbudet.