Järnvägsprotokollet

Bakgrund

I syfte att göra det enklare och mindre kostsamt att finansiera köp av ny järnvägsmateriel har ett särskilt protokoll antagits till Konventionen om internationella säkerhetsrätter i lösa saker (Kapstadskonventionen). Protokollet behandlar särskilda frågor rörande rullande järnvägsmateriel och benämns järnvägsprotokollet (Luxemburgsprotokollet).

Sverige valde redan 2018 att tillträda järnvägsprotokollet. Genom ändringar i lagen (2015:860) om internationella säkerhetsrätter i lösa saker har protokollet införlivats i svensk rätt. När Spanien som fjärde stat tillträdde protokollet kunde både järnvägsprotokollet och lagändringarna träda i kraft den 8 mars 2024.

Sveriges behov av snabbare och mer miljövänliga transporter bedöms innebära ökade investeringar i tåg och annan rullande järnvägsmateriel. Mot denna bakgrund valde Sverige att tillträda järnvägsprotokollet i syfte att underlätta finansieringen.

Finansiering av järnvägsmateriel sker i huvudsak genom lån eller leasing, där kreditgivare erhåller en säkerhetsrätt i egendomen till skydd för sin fordran. Den rättsliga regleringen av säkerhetsrätter skiljer sig emellertid åt mellan olika länder, vilket skapar osäkerhet hos kreditgivare och därigenom hämmar samt fördyrar finansieringen.

Genom de internationella överenskommelserna inrättas ett internationellt register för säkerhetsrätter i rullande järnvägsmateriel samt gemensamma bestämmelser, bland annat om vilka rättigheter en kreditgivare har vid ett järnvägsföretags avtalsbrott och insolvens. Detta bedöms kunna förbättra finansieringsvillkoren.

Syfte och omfattning

Det huvudsakliga syftet med Kapstadskonventionen och järnvägsprotokollet är att tillhandahålla tydliga och enhetliga regler vid finansiering av rullande järnvägsmateriel. Därigenom ökar förutsägbarheten för finansiärer, vilket i sin tur kan leda till bättre finansieringsvillkor för operatörer.

Kapstadskonventionen och järnvägsprotokollet innehåller ett antal materiella bestämmelser om säkerhetsrätter som är direkt tillämpliga i de fördragsslutande staterna. De typer av avtal som kan ge upphov till internationella säkerhetsrätter är:

• leasingavtal där leasegivaren som ägare har säkerhet i egendomen när den leasas ut
• köp med äganderättsförbehåll, där säljaren har säkerhet i egendomen till dess att full betalning erlagts eller annat villkor har uppfyllts
• panträttsupplåtelser eller säkerhetsöverlåtelser, där en gäldenär ställer egendom som säkerhet för befintliga eller framtida förpliktelser.

Protokollet är tillämpligt om gäldenären befinner sig i en fördragsslutande stat när avtalet ingås, oavsett var den rullande järnvägsmaterielen är belägen.

Rullande järnvägsmateriel

Rullande järnvägsmateriel definieras i artikel 3 i FN:s ekonomiska kommission för Europas (UNECE) bestämmelser Model Rules on the Permanent Identification of Railway Rolling Stock. I appendix 2 till samma dokument finns en icke uttömmande förteckning över sådan materiel.

Materiella bestämmelser

Konventionen och järnvägsprotokollet innehåller bland annat regler om prioriteten mellan olika säkerhetsrätter. De innehåller även bestämmelser om vilka rättsliga åtgärder en finansiär får vidta när en gäldenär inte uppfyller sina förpliktelser eller när ett insolvensförfarande inleds.

Dessa åtgärder omfattar bland annat rätt att:

• ta rullande järnvägsmateriel i besittning eller kontroll
• sälja eller leasa ut egendomen
• tillgodogöra sig inkomster eller vinster från användningen

Finansiären kan även låta föra ut materielen från det territorium där den befinner sig. Det är också möjligt att få materielen exporterad till en annan jurisdiktion.

Åtgärderna är avsedda att vara effektiva och ska i största möjliga utsträckning kunna vidtas utan inblandning av domstol eller myndighet. De ska dock utövas på ett affärsmässigt sätt och med beaktande av gäldenärens intressen.

Internationellt register

Genom konventionen och järnvägsprotokollet har ett internationellt register inrättats där internationella säkerhetsrätter i rullande järnvägsmateriel kan registreras. Registret är automatiserat, tillgängligt dygnet runt och kan användas av såväl enskilda aktörer som nationella myndigheter.

Registret är självfinansierat genom avgifter för olika tjänster.

Internationella säkerhetsrätter kan registreras i registret, men registrering är inte obligatorisk. En registrering medför dock att säkerhetsrätten ges särskild förmånsrätt och att prioritetsordningen mellan olika säkerhetsrätter kan fastställas.

För registrering krävs ett unikt identifieringsnummer (URVIS – Unique Rail Vehicle Identification System). Numret tillhandahålls av registratorn och ska fästas på materielen i enlighet med UNECE:s bestämmelser.

Registret är beläget i Luxemburg och förvaltas av en utsedd registerhållare under tillsyn av en internationell tillsynsmyndighet där samtliga anslutna stater är representerade. Den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) är sekretariat åt tillsynsmyndigheten.

Länder som tillträtt, EU:s roll och förklaring

Cirka 70 stater har tillträtt Kapstadskonventionen. Inom EU har Sverige, Luxemburg och Spanien tillträtt både konventionen och järnvägsprotokollet. Utanför EU har hittills endast Gabon tillträtt båda.

EU har, som regional organisation för ekonomisk integration, tillträtt järnvägsprotokollet. Detta innebär att EU har behörighet i vissa frågor som regleras i protokollet.

För att möjliggöra bred anslutning har de fördragsslutande staterna getts möjlighet att avge förklaringar som påverkar bestämmelsernas tillämplighet. Vissa bestämmelser kräver ett aktivt ställningstagande (opt-in), medan andra gäller om inte staten uttryckligen avstår (opt-out).

Med hänsyn till EU-rätten är medlemsstaterna förhindrade att avge förklaringar i frågor där EU har exklusiv behörighet. EU har därför själv avgett förklaringar i dessa delar (se rådets beslut 2014/888/EU).

Enligt järnvägsprotokollet ska förklaringar som avgetts enligt Kapstadskonventionen anses gälla även för protokollet, om inte annat anges. Sveriges förklaringar till konventionen är därför av betydelse även för tillämpningen av protokollet.

Sverige har avgett förklaringar till artiklarna 39.1, 39.4, 40 och 54.2 i konventionen samt artikel X i protokollet (se prop. 2017/18:117, sid 14–15 och 25).

Övergångsregler

Kapstadskonventionen innehåller övergångsbestämmelser (artiklarna 60.1 och 60.2) som reglerar hur befintliga säkerhetsrätter hanteras när konventionen och protokollet träder i kraft i en stat (se prop. 2017/18:117, sid 26)

Kontaktpunkt

En fördragsslutande stat kan utse en eller flera kontaktpunkter med uppgift att vidarebefordra uppgifter till det internationella registret.

Sverige har inte utsett någon kontaktpunkt.