Undantag för färd med moped på enskilda vägar

2003-04-11

Fråga om kommuns rätt att pröva frågor om förbud mot trafik med motordrivet fordon på enskild väg.

Beteckning: TR10A 2002:494

Beslutsdatum: 2003-04-11

Beslut

Vägverket upphäver länsstyrelsens beslut.

Bakgrund

Ni har överklagat Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 14 december 2001 med diarienummer 126-1489-01 (se bilaga). Överklagandet avser stadsdelsnämndens i Styrsö i egenskap av nämnden för vissa trafikfrågor, beslut den 24 oktober 2000 (diarienummer 0332-98 § 192) om att inte medge generell dispens för färd med tvåhjuliga klass I-mopeder på Styrsö och Donsö, Göteborgs kommun.

Till stöd för överklagandet anförs bland att annat att vägarna på Styrsö och Donsö utgörs av enskilda vägar där allmän trafik inte är tillåten. Huvudman för vägarna på Styrsö är Styrsö vägförening och på Donsö är Donsö vägförening huvudman. Huvudmannaskapet för detaljplaneområdena är ”enskilt huvudmannaskap”. Vidare uppges att kommunen omöjligt kan besluta om lokala trafikföreskrifter på vägföreningens vägar när båda vägföreningarna motsatt sig kommunens beslut att förbjuda mopeder av klass I. Vägföreningarna beslutar om vem som får köra på vägarna och med vilket fordon eftersom kommunen endast får meddela lokala trafikföreskrifter efter medgivande av markägaren.

Av utdrag ur liggaren för Göteborgs kommun (2799/87) framgår att trafiknämnden den 19 juni 1986 fattade följande beslut med rubriken ”Lokal trafikföreskrift för Styrsö om förbud mot trafik med motordrivet fordon”:

Med stöd av 147 § andra stycket 1 vägtrafikkungörelsen (1972:603), föreskriver trafiknämnden följande

Samtliga gator och vägar på ön, förbud mot trafik med motordrivet fordon gäller ej 2-axlig lastbil kortaste lämpliga väg från färjeläge till lastningsplats och åter samt moped.

Skäl

I ärendet har framkommit att vägnätet på Styrsö i sin helhet består av enskilda vägar. I 147 § 1 st vägtrafikkungörelsen angavs att särskilda trafikregler för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område meddelas genom lokala trafikföreskrifter utom i de fall som avses i 151 och 154 §§. Enligt 151 § 1 st vägtrafikkungörelsen skulle ifråga om enskild väg ägaren av vägen avgöra om trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådana fordon får äga rum. Motsvarande regler i den numera gällande trafikförordningen (1998:1276) finns i 10 kapitlet 1 § 1 st och 10 kapitlet 10 § 1 st. Enligt sistnämnda paragraf beslutar vägens ägare även om förbud mot trafik med fordon av viss största bredd, längd eller vikt.

I 1 § lagen (1978:234) om nämnder i vissa trafikfrågor anges att i den utsträckning som regeringen med stöd av 2 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikation har överlåtit åt en kommun att meddela föreskrifter som avses i 1 § 1 st 8 sistnämnda lag, skall denna uppgift inom kommunen fullgöras av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). I den omfattning som regeringen har bemyndigat kommuner att pröva frågor om undantag från föreskrifter enligt första stycket skall även denna uppgift fullgöras av nämnden.

Mot bakgrund av vad som ovan har anförts är Vägverket av den uppfattningen att bemyndigande saknas för kommuns trafiknämnd att besluta lokal trafikföreskrift med förbud mot trafik med motordrivet fordon eller vissa slag av sådana fordon på enskild väg. Det finns av det skälet inte heller någon möjlighet för kommuns trafiknämnd besluta om undantag från sådant förbud. Av samma skäl borde länsstyrelsen inte ha tagit upp överklagandet av stadsdelsnämndens beslut den 24 oktober 2000 till prövning. Länsstyrelsens beslut skall därför upphävas.