Leasing av luftfartyg

Här finns information om leasing av luftfartyg, både när det gäller wet lease och dry lease. Skillnaden mellan dessa två kan kortfattat beskrivas så här: Dry lease – leasing av ett luftfartyg utan besättning, Wet lease – leasing av ett luftfartyg med besättning.

Det finns ett behov av att reglera in- och uthyrning av luftfartyg. Behovet har gjort sig gällande främst i fråga om hyresarrangemang mellan två flygföretag som bedriver tillståndskrävande luftfart i form av kommersiella lufttransporter.

Regler om leasing inom EU-lagstiftningen

Inom EU-lagstiftningen finns regler om leasing i flera förordningar bl.a. i förordning (EG) nr 1008/2008 och i (EU) No 965/2012.

All leasing, utom wet-lease out, kräver tillstånd av berörda tillståndsmyndigheter enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 1008/2008.

Varje innehavare av en operativ licens (OL) ska ha ett giltigt drifttillstånd (AOC) för att utöva de trafikrättigheter som täcker den verksamhet som den operativa licensen omfattar (artikel 6).

Som villkor för beviljande av en operativ licens gäller att lufttrafikföretaget förfogar över ett eller flera luftfartyg, antingen som ägare eller genom avtal om dry lease (artikel 4).

Vid wet-lease av luftfartyg registrerat i ett tredjeland ska inhyraren visa att en säkerhetsstandard likvärdig med vad som gäller i gemenskaps-lagstiftningen (EU) No 965/2012, ORO.AOC.110 för både flygplan och helikopter.

Som en följd av utvecklingen på leasingområdet har ICAO, den internationella civila luftfartsorganisationen, tagit fram riktlinjer och principer som stöd för medlemsstaterna. Genom införandet av artikel 83 bis i Chicagokonventionen ges en möjlighet att avtala om att överföra tillsynsansvaret för dry leasade luftfartyg från registreringslandets myndighet till operatörslandets myndighet.

ECAC:s rekommendation om leasing, ECAC/21-1, ställer bland annat krav på tillstånd för all leasingverksamhet och på att konsumenten informeras om vilket flygbolag som utför själva flygningen vid ett wet lease arrangemang.

Nationella regler

Det nationella behovet att reglera in- och uthyrning av luftfartyg har motiverats av både flygsäkerhetsskäl och luftfartspolitiska skäl.

In- och uthyrning av luftfartyg regleras i luftfartslagen 7 kap 12 § (2010:500). Om det behövs med hänsyn till flygsäkerheten eller annars till luftfarten inom svenskt område, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att det krävs tillstånd att hyra in eller hyra ut ett luftfartyg.

I 7 kap 9 § luftfartsförordningen (2010:770) har regeringen givit Transportstyrelsen bemyndigande att föreskriva om leasing och att pröva frågor om tillstånd för in- eller uthyrning av luftfartyg