Fastställelse av väghållningsmyndighetens
återkallelse av beslut om märken om sockengräns.
Det återkallade beslutet hade inte fattats i enlighet med
vägmärkesförordningen.
Beteckning: TR30A 2007:5815
Beslutsdatum: 2008-04-25
Beslut
Med bifall till överklagandet undanröjer
Vägverket Länsstyrelsens i Södermanlands län
beslut.
Bakgrund
Vägverket Region Mälardalen (VMN) har överklagat
Länsstyrelsens i Söderman-lands län beslut den 12
februari 2007 , diarienummer 258-15743-2006 (bilaga), och yrkar
– som det får förstås – att beslutet
ska upphävas. Till stöd för sin talan har VMN bl.a.
anfört att när lokaliseringsmärket med texten
Näshulta socken sattes upp kan det möjligen vara så
att sockengränsen fortfarande var av någon betydelse men
idag utgör gränsen inget av värde för
trafikanter i gemen och inte heller på så sätt att
gränsen behöver märkas ut för något
administrativt syfte.
Skäl
Den 20 december 1991 beslutade VMN, att ge
hembygdsföreningen tillstånd att sätta upp
två lokaliseringsmärken. Av beslutet framgår att
tillståndet meddelades under förutsättning att
märkena anskaffades, betalades, sattes upp och underhölls
av hembygdsföreningen. Vidare var beslutet försett med
ett återkallelseförbehåll med innebörden att
beslutet kunde återkallas om förutsättningarna
för beslutet ändrades. VMN beslutade den 1 november 2006
att återkalla beslutet och ta ned märkena.
Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet den 12
februari 2007 upphävt VMN:s beslut och hänvisat till de
principer som gäller för när gynnande
förvaltningsbeslut vinner negativ rättskraft. Enligt
länsstyrelsens uppfattning har inte
förutsättningarna för beslutet i december 1991
ändrats varför beslutet ska bestå.
Vägverkets bedömning
Att den myndighet som ansvarar för uppsättning och
underhåll av vägmärken efterkommer någons
begäran och sätter upp ett lokaliseringsmärke eller
tar bort ett märke medför inte att myndigheten
därigenom i rättslig mening fattar beslut enligt
vägmärkesförordningen. Åtgärderna är
istället att hänföra till området för
myndighetens s.k. faktiska handlande (jfr. Hellners T. och
Malmqvist B., Förvaltningslagen – med
kommentarer, 2 uppl. 2007, s. 36 och s. 265).
Åtgärden att ta ned märkena är således
inget beslut och kan därför inte överklagas.
Vägverkets region borde således inte ha meddelat
något beslut 1991 när hembygdsförening begärde
att lokaliseringsmärken skulle sättas upp. Av samma
skäl borde regionen inte heller ha meddelat något beslut
inför åtgärden att ta ned märkena.
Vägmärken längs väg som inte är enskild
fick enligt 80 § vägmärkesförordningen
(1978:1001) och får nu enligt
vägmärkesförordningen (2007:90) sättas upp
endast av myndighet. Det ursprungliga beslutet den 20 december 1991
om vad som kallades sockenskyltarna var i strid mot
vägmärkesförordningen (1978:1001) genom att den inte
tillät att annan än den utmärkningsskyldige satte
upp vägmärken. Det kan därför
ifrågasättas om beslutet ska anses vara gällande
och beslut behöva meddelas innan vägmärkena tas ned.
När nu så ändå har skett tar Vägverket,
med hänsyn till den generella räckvidden av 89 §
vägmärkesförordningen (1978:1001), upp ärendet
till prövning i sak.
Den 1 juni 2007 trädde vägmärkesförordningen
(2007:90) i kraft. Genom den förordningen upphävdes
vägmärkesförordningen (1978:1001). Mot bakgrund
härav tillämpar Vägverket i ärendet den nu
gällande vägmärkesförordningen (2007:90).
Lokaliseringsmärket F10 platsmärkes motsvarighet i den
gamla vägmärkesförordningen benämndes
ortnamnsmärke.
Lokaliseringsmärken som orienteringstavlor, vägvisare
och ortnamnsmärken ska enligt artikel 21 konventionen (SÖ
1986:2) om vägmärken och trafiksignaler endast få
sättas upp där kompetenta myndigheter anser det
lämpligt. Konventionsbestämmelsen speglar vikten av det
allmänna intresset i förhållande till olika
enskilda för uppsättning av vägmärken.
Bedömningen av om beslutet kan återkallas bör
göras mot denna bakgrund. För utmärkning av en ort
eller en annan plats av betydelse för orientering kan enligt 2
kap. 17 § vägmärkesförordningen (2007:90)
sättas upp lokaliseringsmärke F10 platsmärke.
Näshulta socken är inte en plats av betydelse för
orienteringen. Enligt 2 kap. 17 § kan kommun-, stads- eller
länsvapen vara infogat i märket. Sockenvapen tillhör
inte det som får vara infogat i märket. I 25 §
gamla vägmär-kesförordningen sades att om
vägmärket hade satts upp vid en kommun eller
länsgräns fick kommun- eller länsgräns kommun-
eller länsvapen infogas i märket. Vapen som angav en
tidigare kommun fick sättas upp före
tätortsbebyggelse. Vägverkets region Mitt har med
anledning härav och då förhållandena har
förändrats sedan 1991 haft fog för sitt beslut den 1
november 2006 att återkalla det tidigare beslutet och ta bort
märkena. Regionens överklagande ska därför
bifallas och länsstyrelsens beslut följaktligen
undanrö-jas.