Skäl har inte ansetts finnas för lokala
trafikföreskrifter om förbud mot ridning och trafik med
hästfordon. Även fråga om avvisning på grund
av bristande besvärsrätt.
Beteckning: TR10A 2007:26841
Beslutsdatum: 2008-10-13
Beslut
Vägverket bifaller överklagandet från [A. G.]
och upphäver Länsstyrelsens i Stockholms län
beslut.
Vägverket avvisar överklagandet från [H. N.
B.].
Bakgrund
[A. G.] och [H. N. B.] har överklagat Länsstyrelsens i
Stockholms län beslut den 30 oktober 2007 med diarienummer
2581-2007-59781 (se bilaga) och yrkat att förbudet mot ridning
och trafik med hästfordon på del av Öranvägen
upphävs.
Till stöd för sitt överklagande har [A. G.] bland
annat anfört att vägbeläggningen tål normalt
slitage, att styrelsen för vägföreningen inte
påtalat något problem till dem som har hästar, att
det finns alternativa lösningar samt att vägen
behövs för ryttare och hästar.
Lissma-Öran Samfällighetsförening har getts
tillfälle att yttra sig över överklagandet.
Föreningen har vidhållit sina synpunkter.
Företrädare för Vägverket har tagit del av
förhållandena på plats.
Skäl
Överklagandet från [H. N. B.]
Ett beslut får enligt 22 § förvaltningslagen
(1986:223) överklagas av den som beslutet angår, om det
har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Detta
förhållande innebär att endast den som
uppträtt som part vid länsstyrelsens bedömning av
ärendet har rätt att överklaga ett avslagsbeslut.
Eftersom du inte varit part vid länsstyrelsens bedömning
av ärendet är du inte berättigad att överklaga
länsstyrelsens beslut. Ditt överklagande ska
därför avvisas.
Överklagandet från [A. G.]
I enlighet med 10 kap. 3 § trafikförordningen
(1998:1276) är det länsstyrelsen som meddelar lokala
trafikföreskrifter på den aktuella vägen. Då
det är upp till länsstyrelsen att bestämma om lokala
trafikföreskrifter kan inte kommunen avtala om
föreskrifter.
Enligt 2 kap. 1 § trafikförordningen ska trafikanter
iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till
omständigheterna för att undvika trafikolyckor.
Ridning och körning med häst är som huvudregel
tillåten på såväl allmän som enskild
väg under förutsättning att vägen inte tar
skada.
Enligt Vägverket har utredningen i ärendet inte visat
att några nämnvärda skador orsakade av hästar
och hästfordon har förekommit. Utredningen ger inte
heller anledning att anta att risken för skador på
vägen eller andra skäl motiverar ett förbud mot
ridning och trafik med hästfordon. Med bifall till
överklagandet ska därför länsstyrelsens beslut
upphävas.