Skäl har inte ansetts finnas för att sänka den
högsta tillåtna hastigheten från 70 till 30 eller
50 kilometer i timmen på en sträcka vid en ridskola.
Beteckning: TSV 2009-10717
Beslutsdatum: 2010-05-10
Transportstyrelsens beslut
Transportstyrelsen avslår överklagandet.
Redogörelse för ärendet
[L.Å.] har med dig som ombud överklagat
Länsstyrelsens i Hallands län beslut den 9 mars 2009 med
diarienummer 258-14543-08 (bilaga) om hastighetsbegränsning
på del av väg 981 i Kungsbacka kommun. Hon har i
överklagandet begärt begränsning av den högsta
tillåtna hastigheten till 50 kilometer i timmen på en
sträcka på väg 981 från 325 meter söder
om Västra Götalands länsgräns till 260 meter
norr om Rökerivägen. Hon har även begärt
begränsning av den högsta tillåtna hastigheten till
30, alternativt 50 kilometer i timmen vid ridskolan Stall Lisa.
Till stöd för överklagandet har [L.Å.]
anfört bland annat följande. På sträckan
vistas barn, rullstolsburna, blinda, döva och människor
med andra funktionshinder. Varningsmärkena om personer med
nedsatt hörsel och syn sitter vid vägmärkena som
anger hastigheten 70 kilometer i timmen, något som känns
lite stick i stäv då fordonsförarna uppmanas att
gasa på samtidigt som de uppmärksammas på att det
kan finnas handikappade personer vid vägen. Det är inte
roligt att möta en bil som kör i 70 kilometer i timmen
när man är ute och promenerar. Kannebäcksskolan
köper tjänster av ridskolan vilket innebär att det
bedrivs skolverksamhet där. På största delen av
väg 891 är den högsta tillåtna hastigheten 50
kilometer i timmen och det vore därför bra ur
miljösynpunkt med en enhetlig hastighetsbegränsning
på hela vägen.
I en skrivelse den 30 juli 2009 har du ytterligare belyst
behovet av en sänkning av den högsta tillåtna
hastigheten.
Transportstyrelsen besökte platsen den 17 november
2009.
Skäl för beslutet
Det är viktigt att en hastighetsbegränsning uppfattas
som motiverad och därmed respekteras av förare. En
högsta tillåten hastighet som upplevs för låg
riskerar nämligen att efterlevas dåligt och minska
respekten för hastighetsbegränsningar i allmänhet,
något som skulle påverka trafiksäkerheten mycket
negativt.
Utom tättbebyggt område får enligt 3 kapitlet
17 § tredje stycket i trafikförordningen (1998:1276)
fordon inte föras med högre hastighet än 70
kilometer i timmen (bashastigheten). Särskilda trafikregler
får enligt 10 kapitlet 1 § meddelas genom lokala
trafikföreskrifter. De särskilda trafikreglerna får
enligt 15 punkten i andra stycket gälla begränsning till
lägre hastighet än bashastigheten, om det är
motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten,
framkomligheten eller miljön. Enligt 3 kapitlet 14 § ska
föraren anpassa fordonets hastighet till vad
trafiksäkerheten kräver. Hänsyn ska tas till
väg-, terräng-, väderleks- och
siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt
trafikförhållandena i övrigt.
Transportstyrelsen konstaterar inledningsvis att sträckan
är så lång att det är omotiverat med en
begränsning av den högsta tillåtna hastigheten till
50 kilometer i timmen i syfte att göra
hastighetsbegränsningen på vägen enhetlig.
Frågan i ärendet är således om
trafiksäkerheten eller miljön längs sträckan
är godtagbar med bashastigheten som gällande
hastighetsbegränsning. Om inte kan det vara motiverat med en
föreskriven begränsning till lägre hastighet.
Sträckan är enligt Transportstyrelsen att beskriva som
en typisk landsbygdsväg i ett område med randbebyggelse.
Den är rak och sikten på den är god.
Trafikflödet är i genomsnitt cirka 600 fordon per dygn
och de oskyddade trafikanterna bedöms vara
förhållandevis få. Transportstyrelsen anser med
hänsyn till dessa förhållanden att en förare
utan svårigheter bör kunna upptäcka de
människor och djur som befinner sig på vägen och
anpassa hastigheten till detta. Det får vidare
förutsättas att ridskolans personal håller
sådan uppsikt över de ridande att säkerheten kan
garanteras. Något förhållande i övrigt som
visar att trafiksäkerheten eller miljön på
sträckan inte är godtagbar med bashastigheten har inte
framkommit. Överklagandet ska därför
avslås.