EU-lagstiftning

Inom Europeiska unionen pågår sedan tidigt 1990-tal ett arbete med att bygga upp ett enhetligt järnvägssystem inom Europa. Arbetet syftar till att öka järnvägens effektivitet och konkurrenskraft i förhållande till de övriga trafikslagen.

Direktiv om driftskompatibilitet

Direktiv 2008/57/EG ersätter de tidigare direktiven för driftkompatibilitet, 96/48/EG för höghastighetstrafik och 2001/16/EG för konventionell trafik.

Syftet med direktiv 2008/57/EG är som tidigare att stärka järnvägens konkurrenskraft. Genom att samla alla bestämmelser i en enda rättsakt, istället för två, skapas tydlighet och förenkling.

De viktigaste ändringarna i förhållande till tidigare bestämmelser:

  • Att gradvis utvidga tillämpningsområdet för direktivet till att omfatta hela järnvägsnätet och alla järnvägsfordon.
  • Alla bestämmelser om godkännande för fordon i bruk integreras i direktivet (tidigare även i artikel 14 i säkerhetsdirektivet 2004/49/EG).
  • Det ska inte krävas något kompletterande godkännande för att få ta i bruk ett fordon som helt överensstämmer med TSD:er. Endast ett godkännande ska krävas för en normal godsvagn.
  • Utförligare reglering och förenkling av förfarandet för korsacceptans av fordon som är godkända i en stat. (Säkerhetsmyndigheten ska också i fortsättningen endast granska samverkan med infrastrukturen, inklusive klimat.)
  • Att utarbeta ett förfarande för godkännande av fordonstyper. Förenklad process för godkännande av fordon av redan godkänd typ.
  • Att det i TSD är tydligt vilka europeiska standarder som är obligatoriska och vilka som inte är det.
  • Nationella bestämmelser ska klassificeras för att underlätta godkännande att ta i bruk fordon som inte överensstämmer med TSD.

Direktiv 2008/57/EG trädde i kraft den 17 juni 2008. Den 19 juli samma år upphörde direktiv 96/48/EG och 2001/16/EG att gälla. Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till direktiv 2008/57/EG och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XI till direktivet.

Vägledningar och TSD

Nedan finns en lista med länkar till centrala direktiv och förordningar från EU som gäller järnväg. Länkarna går till EUR-Lex och öppnas i separata fönster. Till en del av direktiven finns det vägledningar från EU om hur dessa ska tolkas.

Till de direktiv som behandlar driftskompatibilitet (96/48/EG och 2001/16/EG) finns det även beslut om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD). TSD beslutas av EG-kommissionen och syftar till att de olika komponenterna som ingår i de europeiska järnvägssystemen så långt möjligt ska bygga på samma tekniska standard.

Gällande förordningar

En förordning som har trätt i kraft gäller direkt och likadant i alla
medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen. Den direkta tillämpligheten betyder att ett medlemsland, efter att en förordning har antagits, inte behöver göra någonting mer för att den ska gälla i medlemslandet. Medlemslandet får
inte heller göra någonting som går emot det som står i förordningen. Om det
visar sig att ett medlemslands nationella regler säger någonting annat än vad
som sägs i en förordning är det förordningen som gäller.

Gällande direktiv

Ett direktiv sätter upp vilka mål medlemsländerna ska uppnå, men lämnar åt
medlemsländerna att avgöra exakt hur. Ett direktiv ger därför varje medlemsland
handlingsutrymme. Om landet redan har de regler som föreskrivs i direktivet
behöver det inte göra någonting utan kan hänvisa till de befintliga reglerna. I
direktivet står när det senast ska vara genomfört i medlemsländerna.
Medlemsländerna ska ha antagit de nationella lagar som krävs för att genomföra
direktivet innan tidsgränsen går ut. Om ett medlemsland inte har genomfört
direktivet efter det datumet gäller direktivet under vissa förutsättningar i
stället för den lagstiftning som borde finnas i landet.

Gällande beslut

Ett beslut är till alla delar bindande. Om ett beslut anger till vem eller vilka
det riktar sig är det bindande endast för dessa. Eftersom beslut kan rikta sig
specifikt till en eller flera fysiska och juridiska personer lämpar de sig
särskilt för mer administrativa ändamål eller för att tillämpa gällande lagar.