Vi har jämfört med sex andra europeiska länder varav fem använder sig av körprov. Det land som inte använder sig av körprov beviljar inte undantag över huvud taget. Hur det ser ut i övriga medlemsstater vet vi inte.

Vi har i vår tolkning av körkortsdirektivet bland annat analyserat och tagit hänsyn till syftet med bestämmelserna. Direktivets minimikrav har vi genomgående tolkat som att de är just minimikrav och måste uppfyllas i sin helhet. Skrivelsen om körprov återfinns i en bestämmelse som handlar om undantag från minimikraven. Bestämmelsen är därför inte ett minimikrav i sig självt och tolkningen blir då annorlunda. Vi anser att syftet med undantagsbestämmelsen är att möjliggöra individuella bedömningar av om vissa personer trots sina synnedsättningar ändå kan beviljas innehav av körkort. En sådan individuell bedömning är möjlig redan efter ett medicinskt utlåtande där hänsyn kan tas till flera viktiga parametrar, bland annat orsak till synnedsättningen samt typ och storlek av nedsättningen. Det innebär att vi anser att ett undantag kan bli aktuellt trots att inte något körprov har genomförts. Däremot skulle ett körprov, rätt utformat, kunna bidra med viktigt information i vissa fall.

Även om vissa andra länder använder sig av ett körprov i undantagsfall behöver det inte betyda att de har tolkat direktivet som att ett körprov är ett krav för att beviljas undantag. Det skulle kunna betyda att dessa länder anser att ett körprov är en så viktig pusselbit i bedömningen av om undantag kan beviljas att länderna har valt att kräva ett körprov.

Beroende på hur olika länders regelverk och undantagshantering ser ut kan det vara mer eller mindre komplicerat att införa ett system med körprovsbedömningar i undantagsfall.