Frågor och svar om rapporten Översyn syn

Medicinföreskrifterna har funnits i många år och Transportstyrelsen har ansett det motiverat att se över reglerna och jämföra de svenska kraven med kraven i körkortsdirektivet och med reglerna i andra länder. Vid handläggning av ärenden, kontakter med läkare, olika organisationer och enskilda körkortshavare har det också framkommit ett önskemål om att vi ska utvärdera regelverket samt se över om de svenska reglerna om syn är strängare än vad som fastställts i direktivet.

Översynsrapporten är omfattande och redovisar analyser och slutsatser inom olika delar. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att medicinföreskrifterna i några områden är strängare än kraven i körkortsdirektivet och inom andra områden inte uppfyller minimikraven i körkortsdirektivet. Jämförelsen med andra länder har visat att föreskrifterna till viss del är strängare än andra länders regler och till viss del mildare.

Det finns också en viss otydlighet i föreskrifterna, både vad gäller innehåll och struktur. Vi föreslår därför att ett föreskriftsarbete påbörjas för att revidera kapitlen om syn i föreskrifterna.

Ja, i vissa delar har Sverige strängare krav än körkortsdirektivet. Vi har också konstaterat att Sverige i vissa delar har mildare krav än vad som anges i direktivet

Ja, direktivets medicinska krav för innehav av körkort är så kallade minimikrav. Det innebär att det finns utrymme för länderna att fastställa strängare krav, men inte mildare, än de som fastställts i direktivet.

Ja, i vissa delar är Sverige strängare än de länder som vi har jämfört med. Det gäller framförallt kraven på synfältet. Vi har även konstaterat att Sverige i vissa delar har mildare krav än de länder som vi har jämfört med.

De synfältskrav som finns i körkortsdirektivet specificerar inte vilken metod som ska användas för att mäta synfältet och inte heller hur resultatet ska tolkas. Det har fått till följd att alla länder har gjort sin egen tolkning av direktivet och dessa tolkningar skiljer sig åt. Översynen har visat att Sveriges tolkning har lett till att medicinföreskrifternas synfältskrav till viss del är strängare än de länder som har jämförts med.

Körkortsdirektivet specificerar inte vilken metod som ska användas för att mäta synfältet och inte heller hur resultatet ska tolkas. Det innebär att det i direktivet finns ett visst utrymme för tolkning vilket har fått till följd att olika länder har infört synfältskrav som skiljer sig från varandra.

Översynen har visat att medicinföreskrifternas synfältskrav inte utgör särkrav och att de är i enlighet med direktivet. Men översynen har också visat att andra länder, som även de uppfyller direktivet, har mildare synfältskrav än vad Sverige har. Vidare framgår av vetenskaplig litteratur att det är mycket svårt att svara på vilken nivå av synfältsdefekter som påverkar körförmågan så att innehav av körkort inte borde tillåtas.

När synfältskraven implementerades fanns goda grunder för de krav som infördes och kraven baserades på den kunskap som fanns att tillgå. Kraven var och är inte felaktiga och det är fortfarande mycket svårt att sätta en gräns för vilken nivå av synfältsdefekter som kan accepteras. Men eftersom andra länder med hög trafiksäkerhet, som till exempel Norge och Storbritannien, har mildare krav föreslår Transportstyrelsen att i ett kommande föreskriftsarbete utreda om synfältskraven kan mildras även i Sverige. Det kommer att bli mycket svårt att bestämma vilka krav på synfältet som ska råda, men både tillgängligheten som det innebär för den enskilde att kunna köra bil och trafiksäkerheten för alla som vistas på vägarna – då inte minst gående och cyklister – måste vägas in.

För dig som inte uppfyller synfältskraven i medicinföreskrifterna innebär slutsatsen i rapporten ingen skillnad. Det är fortfarande samma medicinska krav som körkortet prövas mot, de gäller tills de är ändrade. Det innebär att dina synfältsdefekter fortfarande utgör hinder för körkort till dess att nya regler har trätt ikraft.

Du har alltid rätt att söka körkortstillstånd trots att du har fått avslag på din tidigare ansökan. Du kan därför söka nytt tillstånd när medicinföreskrifterna är reviderade.

Innan nya föreskrifter träder i kraft, gäller de synfältskrav som finns specificerade i medicinföreskrifterna idag. Vi föreslår bland annat att mildra synfältskraven, men innan ett föreskriftsarbete är genomfört kan vi inte svara på hur reglerna kommer att se ut eller om och i vilken omfattning kraven kommer att mildras. I föreskriftsarbetet genomförs en utredning enligt kraven i förordningen (2007:1244) om konsekvensutredningar vid regelgivning. Vid en sådan utredning kan aspekter som inte tagits hänsyn till i översynen påverka det slutliga förslaget. Vi kan därför i dagsläget inte svara på hur du kommer att påverkas.

För dig som riskerar att få körkortet återkallat för att du inte uppfyller synfältskraven i medicinföreskrifterna innebär slutsatserna i rapporten ingen förändring. Det är fortfarande samma medicinska krav som körkortsinnehavet prövas mot till dess att vi har ändrat dem. När nya regler träder ikraft kan du påverkas så att du uppfyller eller inte uppfyller de nya kraven. Vi kan i dagsläget inte svara på vilka krav som kommer att gälla, det behöver utredas vidare i kommande föreskriftsarbete där bland annat en konsekvensutredning enligt kraven i förordningen om konsekvensutredningar (2007:1244) måste genomföras. Vid en sådan utredning kan aspekter som inte tagits hänsyn till i översynen påverka det slutliga förslaget.

Vi har konstaterat att de svenska reglerna är strängare än i vissa andra länder, men att kraven inte är strängare än körkortsdirektivets krav. Trots att reglerna är förenliga med direktivets krav ser vi en anledning att revidera reglerna.

Innan regler i Transportstyrelsens föreskrifter får ändras, krävs att ett föreskriftsarbete genomförs. En del av ett sådant föreskriftsarbete är att konsekvensutreda föreslagna ändringar enligt kraven i förordningen (2007:1244) om konsekvensutredningar vid regelgivning. Innan en sådan utredning är genomförd är det inte möjligt att fastställa vilka regler som ska gälla. Det innebär att reglerna i medicinföreskrifterna kommer fortsätta att se ut som de gör idag till dess att ett föreskriftsarbete är genomfört. Det innebär också att det slutliga förslaget kan se annorlunda ut än det som har föreslagits i översynsrapporten.

Nej, i vissa delar uppfyller inte medicinföreskrifterna minimikraven i körkortsdirektivet. Det betyder att föreskrifterna måste revideras för att uppnå dessa krav.

Exempel på revideringar som måste genomföras för att uppnå minimikraven i direktivet är krav på anpassningsperiod samt yttrande från trafiksäkerhetsexpert och synexpert vid vissa synnedsättningar. Ett annat exempel är att den synundersökning som ska genomföras när misstanke om synnedsättning föreligger måste uppmärksamma kontrastkänslighet och känslighet mot bländning.

De slutsatser som presenteras i rapporten innebär inte att reglerna för innehav av körkort är ändrade. Däremot kommer vi att påbörja ett föreskriftsarbete för att genomföra nödvändiga och önskvärda revideringar.

Körkortsdirektivet innehåller krav avseende kontrastkänslighet och bländningskänslighet. Medicinföreskrifterna måste uppfylla kraven i direktivet oavsett om standardiserade metoder och gränsvärden finns eller inte. Det kommande föreskriftsarbetet behöver utreda hur kontrastkänslighet och bländningskänslighet ska regleras i föreskrifterna, inte om.

För att införa krav på återkommande synkontroller vid förnyelse av lägre behörigheter krävs förändringar på lag- och förordningsnivå. Vårt uppdrag har varit att utvärdera medicinföreskrifternas regler och se om dessa behöver revideras. Eftersom det inte omfattas av uppdraget har behov av återkommande synkontroller för lägre behörigheter inte utretts genom översynsarbetet.

För att besvara frågan behöver kommande föreskriftsarbete utreda när perimetriundersökningar blir aktuella, vilken kompetens som behövs för att värdera resultaten och om det finns någon risk med att optiker inte omfattas av anmälningsplikten som gäller för läkare. Innan en sådan utredning är gjord kan vi inte besvara frågan.

Innan körprov eller annan form av praktiskt test kan införas krävs en omfattande utredning för att undersöka samhällsnyttan av ett körprov. En sådan utredning bör bland annat undersöka hur många som skulle omfattas av ett praktiskt test, kostnad för framtagande av ett sådant test samt kostnaden för individen att genomgå testet när det har tagits i bruk. Det praktiska testet bör stå i proportion till den samhällsnytta det medför. Om ett praktiskt test bedöms vara motiverat behöver utformningen av ett sådant test utredas. I utredningen behöver också ingå vilka eventuella förändringar och nya regleringar som kan komma att krävas på lag-, förordnings- och föreskriftsnivå.

Förutsättningarna för körprov regleras inte i medicinföreskrifterna och omfattas därför inte av syftet med översynen. Dessutom skulle en utredning av samhällsnyttan innebära en stor arbetsinsats där det kan finnas behov av att flera myndigheter deltar. Det har inte funnits utrymme inom det aktuella projektet att genomföra en sådan utredning.

Medicinföreskrifterna måste uppfylla körkortsdirektivet. I direktivet står att ett körprov kan vara aktuellt när kraven för synfältet inte uppfylls. Det innebär att ett körprov aldrig kan ersätta den medicinska undersökningen som direktivet kräver. Även de länder som jämförts med använder någon form av medicinsk undersökning för att kontrollera om synfältskraven uppfylls, ett körprov är bara aktuellt i undantagsfall, när de medicinska kraven inte uppfylls.

Vi har jämfört med sex andra europeiska länder varav fem använder sig av körprov. Det land som inte använder sig av körprov beviljar inte undantag över huvud taget. Hur det ser ut i övriga medlemsstater vet vi inte.

Vi har i vår tolkning av körkortsdirektivet bland annat analyserat och tagit hänsyn till syftet med bestämmelserna. Direktivets minimikrav har vi genomgående tolkat som att de är just minimikrav och måste uppfyllas i sin helhet. Skrivelsen om körprov återfinns i en bestämmelse som handlar om undantag från minimikraven. Bestämmelsen är därför inte ett minimikrav i sig självt och tolkningen blir då annorlunda. Vi anser att syftet med undantagsbestämmelsen är att möjliggöra individuella bedömningar av om vissa personer trots sina synnedsättningar ändå kan beviljas innehav av körkort. En sådan individuell bedömning är möjlig redan efter ett medicinskt utlåtande där hänsyn kan tas till flera viktiga parametrar, bland annat orsak till synnedsättningen samt typ och storlek av nedsättningen. Det innebär att vi anser att ett undantag kan bli aktuellt trots att inte något körprov har genomförts. Däremot skulle ett körprov, rätt utformat, kunna bidra med viktigt information i vissa fall.

Även om vissa andra länder använder sig av ett körprov i undantagsfall behöver det inte betyda att de har tolkat direktivet som att ett körprov är ett krav för att beviljas undantag. Det skulle kunna betyda att dessa länder anser att ett körprov är en så viktig pusselbit i bedömningen av om undantag kan beviljas att länderna har valt att kräva ett körprov.

Beroende på hur olika länders regelverk och undantagshantering ser ut kan det vara mer eller mindre komplicerat att införa ett system med körprovsbedömningar i undantagsfall.

Nej, slutsatserna i rapporten innebär inte att medicinföreskrifterna har ändrats. Det är samma regler som gäller även fortsättningsvis, tills dess att nuvarande regler upphör att gälla eller ersätts av nya regler.

Ja, slutsatserna i rapporten innebär inte att medicinföreskrifterna har ändrats. Det är samma regler som gäller även fortsättningsvis, tills dess att nuvarande regler upphör att gälla eller ersätts av nya regler.

I körkortsdirektivet finns krav på att personer med progressiva ögonsjukdomar regelbundet måste undersökas av behörig medicinsk personal. Vi är medvetna om att nuvarande regler skapar belastning på hälso- och sjukvården och att det kostar pengar för dig som privatperson, men föreskrifterna måste uppfylla kraven i direktivet.

Vi föreslår att i kommande föreskriftsarbetet utreda vidare om reglerna kan revideras för att om möjligt, minska antalet intyg som ska lämnas till Transportstyrelsen. Men innan en ändring är möjlig måste en utredning enligt kraven i förordningen (2007:1244) om konsekvensutredningar vid regelgivning genomföras. Vid en sådan utredning kan aspekter som inte tagits med i översynen påverka det slutliga förslaget. I utredningen måste hänsyn bland annat tas till trafiksäkerhet samt belastning på hälso- och sjukvård och privatpersoner. Utredningen måste också säkerställa att kraven i direktivet uppfylls.

Medicinföreskrifterna måste uppfylla kraven i körkortsdirektivet och i direktivet finns krav på yttrande från trafiksäkerhetsexpert och synexpert innan innehav av lägre behörigheter kan medges till personer som nyligen har utvecklat dubbelseende.

Medicinföreskrifterna måste uppfylla kraven i körkortsdirektivet och i direktivet finns krav på yttrande från trafiksäkerhetsexpert och synexpert innan innehav av lägre behörigheter kan medges till personer som nyligen har blivit blinda på ena ögat.

Medicinföreskrifterna måste uppfylla kraven i körkortsdirektivet och i direktivet finns krav på yttrande från trafiksäkerhetsexpert och synexpert innan innehav av högre behörigheter kan medges till personer som har fått väsentligt nedsatt syn på ett öga.

Det finns flera orsaker som tillsammans har bidragit till att arbetet med översynen har dragit ut på tiden. Vissa avsnitt i rapporten har till exempel krävt mer utredning än beräknat.

Av rapporten framgår att revidering av föreskrifterna är nödvändig för att uppnå minimikraven i direktivet. Av rapporten framgår också andra förslag på förändringar, till exempel att vissa särkrav tas bort. För att genomföra föreslagna ändringar krävs ett föreskriftsarbete där förslagen utreds enligt kraven i förordningen (2007:1244) om konsekvensutredningar vid regelgivning. Vi vill påpeka att en sådan utredning kan leda till att de förslag som framgår av översynsrapporten inte är de förslag som Transportstyrelsen slutligen fastställer. Först när ett föreskriftsarbete är genomfört kan nya regler träda i kraft.

Vi kan inte ge ett exakt svar på när nya regler finns på plats, men den preliminära tidplanen är att nya föreskrifter ska träda ikraft under 2022.

Ett föreskriftsarbete består av flera olika moment, exempelvis konsekvensutredning, förankring, extern remiss och ibland vissa EU-rättsliga anmälningsprocesser. Många av dessa moment är omfattande och tar tid. Innan ett slutligt föreskriftsförslag kan beslutas krävs att alla moment genomförs.

I översynsrapporten föreslår vi flera stora förändringar som alla behöver konsekvensutredas grundligt. Vad blir konsekvenserna av var och en av de tänkbara lösningarna? Det gäller konsekvenser för enskilda och för vården, men även samhällsekonomiska konsekvenser. Det innebär att föreskriftsarbetet är omfattande och därför kommer att ta mycket tid i anspråk.

Hade du nytta av informationen på den här sidan?

Tack för att du lämnade ett omdöme!