Om förbudet och varför det införs

Alla fartyg som används för fritidsändamål och som har en bruttodräktighet under 400 omfattas av utsläppsförbudet, enligt 1 kap 1 § TSFS 2010:96. Detta inkluderar således även så kallade fritidsskepp. Detta gäller för alla fritidsbåtar som vistas inom svenskt sjöterritorium berörs av förbudet mot att släppa ut toalettavfall. Även utländska båtar som befinner sig inom svenskt sjöterritorium omfattas.

Förbudet gäller oavsett till exempel ålder och storlek på båten eller från vilket land båten kommer med undantag för fritidsbåtar som är K-märkta av Statens Maritima museer och byggda före 1965. Dessa båtar får släppa ut toalettavfall, dock minst en halv nautisk mil från närmaste land.

Toalettavfall omfattar allt utsläpp av avloppsvatten och annat avfall från varje toalett eller urinoar, enligt definitionen i TSFS 2010:96 Bilaga 1. Det omfattar även portabla båttoaletter som exempelvis Porta potti.

Tömning av toalettavfall från hink, potta eller liknande omfattas däremot inte av definitionen av toalettavfall. i TSFS 2015:10. Det är dock förbjudet att släppa ut även detta avfall enligt Miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Av 2 kap. 3 § framgår att alla har skyldighet att vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, den s.k. försiktighetsprincipen. Även att vistas i en båt räknas som verksamhet och att släppa ut övergödande ämnen i vattnet kan inte anses vara förenligt med gott miljötänk. Vad många inte vet är att det faktiskt är just urinen som innehåller högst halter av näringsämnena fosfor och kväve, så om man ser till att det hamnar på land istället för direkt i vattnet är mycket vunnet då marken kan filtrera det på naturlig väg.

Transportstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att först utreda förutsättningarna för ett förbud och sedan för att införa det. Syftet är att minska utsläppen av fosfor och kväve till våra svenska vatten. Sverige har genom konventioner inom ramen för FN-samarbetet, genom EU-förordningar och genom avtal med övriga östersjöländer förbundit sig att minska utsläppen av bland annat fosfor och kväve. Ett exempel är att vi som en av medlemsstaterna i HELCOM kommit överens om att förbjuda utsläpp av toalettavfall från fartyg i Östersjön. Genom förbudet från toalettavfall från fritidsbåtar bidrar vi till att vi i Sverige kan uppnå vårt åtagande om minskade utsläpp av kväve och fosfor samtidigt som vi bidrar till en östersjö som mår bättre och därmed ett attraktivare båtliv.

Toalettavfallet innehåller även bakterier som kan ge upphov till sjukdomar i mage och tarm. Eftersom båtlivet ofta är koncentrerat till de två varmaste månaderna och att många båtar rör dig mest runt grunda vikar och vatten gör det att koncentrationerna av både bakterier och övergödande ämnen lokalt kan bli höga.

Det pågår också annat arbete för att minska övrig miljöpåverkan från fritidsbåtar. Detta sker till exempel inom ramen för båtmiljörådet, som Transportstyrelsen tidigare ansvarade för och som Hav och vattenmyndigheten nu tagit över.

Regeringen arbetar aktivt med att minska påverkan från alla sektorer, bland annat jordbruk, enskilda avlopp och reningsverk.

Det är sedan 1990-talet förbjudet för all yrkestrafik att släppa ut toalettavfall inom svenskt sjöterritorium och svensk ekonomisk zon. För kryssningsfartyg och andra passagerarfartyg som färjor införs dessutom ett förbud mot utsläpp av toalettavfall på internationellt vatten i Östersjöområdet från och med 2019 för nya fartyg och 2021 för befintliga fartyg.

Om en båtägare bryter mot utsläppsförbudet kan det bli böter, enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Det är polis eller kustbevakning som kan utöva sådan kontroll.

Idag finns endast två svenska fartyg för fritidsändamål som är större än 400 ton brutto och dessa används inte för sjöfart idag. Det innebär i praktiken att alla svenska fritidsbåtar tillämpar 11 a kap i TSFS 2015:10.