Lastsäkring på fartyg

Last ombord på fartyg stuvas och säkras för att inte skadas under transporten. Om lasten inte är tillräckligt säkrad kan den skadas och/eller förskjutas då den utsätts för accelerationer på grund av fartygets rörelser i sjön. Detta kan leda till att besättningen kommer till skada eller att hela fartygets överlevnad riskeras då fartygets stabilitet förändras om lasten förskjuts.

Generellt gäller att alla fartyg som transporterar last måste stuva och säkra lasten tillförlitligt för att vara sjövärdiga. För svenska fartyg specificeras att alla last som inte är bulklast ska säkras, med undantag av paketgods som ska transporteras på fartyg i fartområde E (fartområdenas indelning framgår av 1 kap. 3 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och mer detaljerat i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2003:3) om fartområdens indelning) eller gods som transporteras med vägfärja på ordinarie färjeled. Paketgods är gods samlat i mindre lastbärare som kartonger eller lådor, fristående eller på öppen pall.

För fartyg som inte är svenska ställs krav på lastsäkring då det går från svensk hamn.

Det är befälhavarens skyldighet att se till att fartyget är sjöklart innan resa påbörjas, vilket innebär att det är befälhavaren som har det yttersta ansvaret för att lastsäkringen är korrekt utförd.

Relaterad information