Trafikföreskrifter

Dessa särskilda trafikregler ska i de flesta fall märkas ut genom vägmärken och vägmarkeringar, till exempel vägmärkena för hastighetsbegränsning och förbud mot att parkera fordon. Omvänt är det dock inte så att alla vägmärken eller vägmarkeringar anger något som står i en trafikföreskrift, exempelvis varningsmärken.

Exempel på en allmän trafikregel som inte heller märks ut är att ett fordon inte får stannas eller parkeras närmare än 10 meter före ett övergångsställe.

Trafikförordningen ersatte vägtrafikkungörelsen

Fram till den 1 oktober 1999 meddelades de flesta trafikföreskrifter med stöd av vägtrafikkungörelsen (1972:603) (VTK). Denna upphävdes då och ersattes av trafikförordningen (1998:1276) (TrF).

Enligt övergångsbestämmelserna till trafikförordningen gäller till den 30 juni 2010 trafikföreskrifter meddelade med stöd av VTK. De särskilda trafikregler som dessa föreskrifter innehåller måste omprövas och föreskrivas med stöd av trafikförordningen samt föras in i RDT för att gälla från den 1 juli 2010.

De flesta trafikföreskrifter meddelas av kommunerna, men även av länsstyrelserna och Trafikverket. Det finns även andra myndigheter som i mindre omfattning meddelar trafikföreskrifter. Viktigast av dem är Trafikverkets regioner i egenskap av statliga väghållningsmyndigheter och länspolismyndigheterna. 

Vägverkets roll

Vägverket föreskriver om hastighetsbegränsning till 90 eller 110 kilometer i timmen. Vägverket meddelar också föreskrifter om att en allmän väg eller del av en sådan ska tillhöra bärighetsklass 2 eller 3 istället för bärighetsklass 1. 

Kommunernas roll

Kommunerna meddelar lokala trafikföreskrifter för andra vägar inom tättbebyggt område än allmänna vägar, för vilka staten är väghållare, och för samtliga vägar (inom tättbebyggt område) om föreskrifterna rör färdhastighet, stannande eller parkering.

Kommunen får även meddela lokala trafikföreskrifter för vägar utanför tättbebyggt område, för vilka kommunen är väghållare, samt för terräng. Vilket område som ska klassas som tättbebyggt beslutar kommunen själv genom lokala trafikföreskrifter. Det tättbebyggda området omfattar, om inget annat anges, alla vägar och all terräng inom området, även vägar där staten är väghållare samt enskilda vägar.

Länsstyrelsernas roll

Länsstyrelserna kan meddela lokala trafikföreskrifter för alla vägar utanför tättbebyggt område utom för dem där kommunen är väghållare. De kan också meddela trafikföreskrifter för allmänna vägar inom tättbebyggt område, för vilka staten är väghållare, om inte föreskrifterna rör färdhastighet, stannande eller parkering. Dessutom får länsstyrelsen meddela lokala trafikföreskrifter om stopplikt och väjningsplikt i korsningar med allmän väg, för vilken staten är väghållare, samt särskilda trafikregler om transport av farligt gods och för sådana tävlingar på väg som länsstyrelsen lämnat tillstånd till. När det gäller färdhastighet kan länsstyrelsen bara utfärda lokala trafikföreskrifter om begränsning till lägre hastighet än vad som annars gäller.

Länsstyrelserna, kommunerna och de statliga väghållningsmyndigheterna meddelar även tidsbegränsade trafikföreskrifter i samband med till exempel vägarbeten och evenemang som kan inverka på trafiken och tillfällig nedsättning av bärigheten vid tjällossning.

För enskilda vägar gäller speciella bestämmelser. Bland annat bestämmer vägens ägare om trafik med motordrivna fordon ska vara tillåten.

Bemyndigande finns också för länspolismyndigheten att meddela särskilda trafikregler genom lokala trafikföreskrifter, om det skulle innebära stora olägenheter att avvakta ett beslut av kommun eller länsstyrelse.