De trafikföreskrifter som RDT ska hantera gäller
särskilda trafikregler av olika slag.
Dessa särskilda trafikregler ska i de flesta fall
märkas ut genom vägmärken och vägmarkeringar,
till exempel vägmärkena för
hastighetsbegränsning och förbud mot att parkera fordon.
Omvänt är det dock inte så att alla
vägmärken eller vägmarkeringar anger något som
står i en trafikföreskrift, exempelvis
varningsmärken.
Exempel på en allmän trafikregel som inte heller
märks ut är att ett fordon inte får stannas eller
parkeras närmare än 10 meter före ett
övergångsställe.
Trafikförordningen ersatte
vägtrafikkungörelsen
Fram till den 1 oktober 1999 meddelades de flesta
trafikföreskrifter med stöd av
vägtrafikkungörelsen (1972:603) (VTK). Denna
upphävdes då och ersattes av trafikförordningen
(1998:1276) (TrF).
Enligt övergångsbestämmelserna till
trafikförordningen gäller till den 30 juni 2010
trafikföreskrifter meddelade med stöd av VTK. De
särskilda trafikregler som dessa föreskrifter
innehåller måste omprövas och föreskrivas med
stöd av trafikförordningen samt föras in i RDT
för att gälla från den 1 juli 2010.
De flesta trafikföreskrifter meddelas av kommunerna, men
även av länsstyrelserna och Trafikverket. Det finns
även andra myndigheter som i mindre omfattning meddelar
trafikföreskrifter. Viktigast av dem är Trafikverkets
regioner i egenskap av statliga väghållningsmyndigheter
och länspolismyndigheterna.
Vägverkets roll
Vägverket föreskriver om hastighetsbegränsning
till 90 eller 110 kilometer i timmen. Vägverket meddelar
också föreskrifter om att en allmän väg eller
del av en sådan ska tillhöra bärighetsklass 2 eller
3 istället för bärighetsklass 1.
Kommunernas roll
Kommunerna meddelar lokala trafikföreskrifter för
andra vägar inom tättbebyggt område än
allmänna vägar, för vilka staten är
väghållare, och för samtliga vägar (inom
tättbebyggt område) om föreskrifterna rör
färdhastighet, stannande eller parkering.
Kommunen får även meddela lokala
trafikföreskrifter för vägar utanför
tättbebyggt område, för vilka kommunen är
väghållare, samt för terräng. Vilket
område som ska klassas som tättbebyggt beslutar kommunen
själv genom lokala trafikföreskrifter. Det
tättbebyggda området omfattar, om inget annat anges,
alla vägar och all terräng inom området, även
vägar där staten är väghållare samt
enskilda vägar.
Länsstyrelsernas roll
Länsstyrelserna kan meddela lokala trafikföreskrifter
för alla vägar utanför tättbebyggt område
utom för dem där kommunen är väghållare.
De kan också meddela trafikföreskrifter för
allmänna vägar inom tättbebyggt område,
för vilka staten är väghållare, om inte
föreskrifterna rör färdhastighet, stannande eller
parkering. Dessutom får länsstyrelsen meddela lokala
trafikföreskrifter om stopplikt och väjningsplikt i
korsningar med allmän väg, för vilken staten är
väghållare, samt särskilda trafikregler om
transport av farligt gods och för sådana tävlingar
på väg som länsstyrelsen lämnat
tillstånd till. När det gäller färdhastighet
kan länsstyrelsen bara utfärda lokala
trafikföreskrifter om begränsning till lägre
hastighet än vad som annars gäller.
Länsstyrelserna, kommunerna och de statliga
väghållningsmyndigheterna meddelar även
tidsbegränsade trafikföreskrifter i samband med till
exempel vägarbeten och evenemang som kan inverka på
trafiken och tillfällig nedsättning av bärigheten
vid tjällossning.
För enskilda vägar gäller speciella
bestämmelser. Bland annat bestämmer vägens
ägare om trafik med motordrivna fordon ska vara
tillåten.
Bemyndigande finns också för
länspolismyndigheten att meddela särskilda trafikregler
genom lokala trafikföreskrifter, om det skulle innebära
stora olägenheter att avvakta ett beslut av kommun eller
länsstyrelse.