Vägavgifter i Sverige

Vägavgifter används på många håll runt om i världen för att finansiera nya infrastrukturinvesteringar och för att försöka styra och begränsa trafiken inom vissa områden eller på vissa vägsträckor.

Infrastrukturavgifter är en typ av avgifter som tas ut för att finansiera bygget av en ny bro, tunnel eller berspass. Det innebär att den som använder infrastrukturen ska vara med och betala för den.

Vid Öresundsbron måste både bilar och tåg betala en avgift för att täcka kostnaden för bron. Samma sak gäller för Svinesundsbron, där vägavgifter ska täcka kostnaderna för den nybyggda bron. Av trafiktekniska skäl måste även biltrafiken på den gamla Svinesundsbron betala en avgift. Eftersom det inte är tillåtet enligt den svenska grundlagen att ta ut avgifter på en befintlig bro eller väg, sker vägavgiftsupptagningen som täcker båda riktningarna på den norska sidan.

I Motala och Sundsvall finns två broar för vilka regering och riksdag har godkänt att lån som tas upp för dessa, ska återbetalas genom att ta ut en broavgift av dem som använder broarna.

I Stockholm och Göteborg tas trängselskatt ut. Syftet är att förbättra framkomligheten och miljön och att bidra till att finansiera infrastrukturinvesteringar. Ägare till svenskregistrerade bilar får betala skatt för passager in till och ut ur innerstäderna, måndag till fredag under vissa tider. Beloppet varierar beroende på tidpunkt under dagen. Det kostar mest att åka när vägarna är som mest belastade under dagen.

Förutsättningarna för att införa ett kilometerbaserat skattesystem för tunga fordon, liknande de system som redan finns idag i exempelvis Tyskland, Österrike och Schweiz, håller på att undersökas.

Olika tekniker för att ta in vägavgifter

Det finns olika tekniker för att ta in vägavgifter. Traditionella bemannade stationer används vid Öresundsbron och Svinesundsbron. Där kan du betala med kontanter eller betalkort till en operatör som släpper igenom dig efter genomförd transaktion. Men detta tillvägagångssätt är inte särskilt effektivt. För att öka kapaciteten och minska störningen används därför även elektronisk betalning vid vissa körfält. Denna teknik utnyttjar mikrovågor för att utbyta data mellan fordon och vägsida. En liten dosa placeras i framrutan på fordonet och en detektor som sitter över portalen vid betalstationen läser av dosan. På dosan finns information som är kopplad till ett personligt konto. Vid passage sker en debitering. För en resenär ska kunna använda den elektroniska betalningen krävs det att resenären har tecknat ett avtal med det företag som tillhandahåller fordonsdosan.

För trängselskatten och broavgifterna i Motala och Sundsvall har man valt ett kamerabaserat, free-flow system med bildigenkänning för att identifiera fordon där debiteringen kopplas direkt till fordonet och dess ägare.

Det finns också system där man vill veta hur långt ett fordon åkt på vägnätet och vilka vägar det använt. Utifrån typ av fordon och körd sträcka beräknas sedan en avgift ut som rapporteras in till väghållaren via olika tekniker. Grunden för hela beräkningsmodellen är ett satellitbaserat system som registrerar fordonets färdväg. Det tänkta kilometerbaserade systemet för tunga fordon är tänkt att nyttja den satellitbaserade tekniken.

Skriv ut