Som en konsekvens av de utredningar som gjordes i
efterdyningarna av Estoniaolyckan och som avsåg den
dåvarande svenska Sjöfartinspektionens roll, gjordes en
del iakttagelser. En av dessa var, att det inte fanns någon
systematisk funktion som kopplade samman erfarenheter från
olika utredningar och som alltså sökte den eller de
gemensamma nämnare som eventuellt kunde ha funnits. Dessutom
uttrycktes som önskvärt att tillbud (händelser som
kunde lett till skada men inte gjorde det), och erfarenheter av
sådana, systematiskt skulle tas till vara.
Resultatet blev en ny befattning på Transportstyrelsens
sjöfartsavdelning (dåvarande Sjöfartsinspektionen),
som skulle ta till vara erfarenheter, gjorda inom branschen, i
olycksförebyggande syfte.
Befattningen har således till uppgift bland annat att ur
sjöfartsavdelningens synvinkel administrera och bevaka
tillbudsrapporteringssystemet Insjö, som sedan en tid tillbaka
är i drift med hjälp av tillgängliga data från
hamn- och flaggstatskontroller och befintliga utredningar
försöka definiera områden där insatser
behöver göras samt föreslå sådana
insatser.
Även innan Transportstyrelsen bildades förekom ett
samarbete mellan de olika transportmyndigheterna (vägtrafik,
spårtrafik, luftfart och sjöfart) inom Sverige. Detta
samarbete har yttrat sig i ett par informella möten om
året, där man har utbytt erfarenheter och åsikter
inom ämnesområdet. Trots den stora skillnaden mellan de
olika transportslagen har det visat sig att dessa möten varit
värdefulla på flera sätt.
Det är därför naturligt att anta, att en liknande
samarbetsgrupp mellan de nordiska ländernas
sjösäkerhetsmyndigheter skulle fylla ett motsvarande
behov.