Sjötransporter är i stor utsträckning globala.
Därför samarbetar en majoritet av världens
länder, som bedriver internationell sjötransport, via FN
organet IMO (International Maritime Organization) för att
komma överens om gemensamma regler för
sjöfarten.
Vid transport av farligt gods är säkerhet och
miljöpåverkan två viktiga faktorer att ta
hänsyn till. IMO har på dessa områden utarbetat
två viktiga konventioner som bland annat ligger till grund
för mer detaljerade bestämmelser om transport av farligt
gods till sjöss:
- SOLAS (International Convention for the Safety of Life at Sea)
[Säkerhet för människoliv till sjöss]
- MARPOL (International Convention for the Prevention of
Pollution from Ships) [Förhindrande av förorening
från fartyg]
Sverige har förbundit sig att följa dessa konventioner
och har därför införlivat dem i svensk lagstiftning,
bland annat genom föreskrifter från
Sjöfartsverket.
SOLAS
SOLAS innehåller bestämmelser om hur fartyg ska vara
konstruerade för att vara så säkra som möjligt
och omfattar allt från brandskydd till stabilitet.
I kapitel VII i SOLAS regleras transport av farligt gods i
förpackad form och i fast form i bulk liksom transport av
flytande bulkvaror och kondenserade gaser i bulk. Bland annat
krävs att godset ska vara klassificerat och att särskilda
uppgifter om godset ska finnas med vid transporten.
SOLAS ställer också krav på hur fartyg som
transporterar farligt gods ska vara konstruerade och utrustade. I
kapitel II-2 regel 19 (Regel 54 gäller för fartyg byggda
före 1 juli 2002) framgår vad som gäller om godset
är förpackat eller i fast form i bulk. Kraven är
beroende av vilken typ av gods som ska transporteras. Enligt
MSC.1/Circ. 1266 gäller regel 19 respektive regel 54 för
följande fartyg:
- passagerarfartyg som är konstruerade på eller efter
1 september 1984 och före 1 juli 2004, eller
- lastfartyg på 500 brutto eller däröver som
är konstruerade på eller efter 1 september 1984 och
före 1 juli 2004, eller
- lastfartyg mindre än 500 brutto som är konstruerade
på eller efter 1 februari 1992 och före 1 juli
2004.
Fartyg som ska uppfylla konstruktions- och utrustningskraven i
kapitel II-2 regel 19 och regel 54 ska också inneha ett
certifikat som fastställer vilka klasser av
farligt gods ett specifikt fartyg får transportera. För
svenska fartyg är det Transportstyrelsens
sjöfartsavdelning som utfärdar sådana
certifikat.
MARPOL
MARPOL innehåller bestämmelser som ska förhindra
att fartyg förorenar miljön. Den reglerar bland annat hur
fartyg ska vara konstruerade och hur transport av oljeprodukter och
andra farliga kemikalier i bulk i fartyg ska gå till.
I Annex III i MARPOL finns regler om hur vattenförorenande
(Marine Pollutants) ämnen i förpackad form, ska
hanteras.
Bestämmelserna om farligt gods i SOLAS kapitel VII och
MARPOL Annex III för förpackat farligt gods kan uppfyllas
genom att följa IMDG-kodens bestämmelser. För fasta
bulkvaror ska kraven i IMSBC-koden följas och för
flytande bulkvaror samt gasformiga ämnen i bulk finns
IBC-/BCH- respektive IGC-koden.
De ovan nämnda koderna är införlivade i svensk
lagstiftning genom Sjöfartsverkets föreskrifter.
Kontaktperson: Caroline Petrini
E-post: caroline.petrini@transportstyrelsen.se