Farligt gods är sådana ämnen och föremål som vid transport kan orsaka skador på människor, djur, miljö eller egendom om de inte hanteras på rätt sätt.
Det farliga godset delas in i följande klasser:
- Klass 1 Explosiva ämnen och föremål (ex. fyrverkerier, ammunition)
- Klass 2 Gaser (ex. syrgas, koldioxid)
- Klass 3 Brandfarliga vätskor (ex. bensin, etanol)
- Klass 4.1 Brandfarliga fasta ämnen (ex. tändstickor, metallpulver)
- Klass 4.2 Självantändande ämnen (ex. kol, fiskmjöl)
- Klass 4.3 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten (ex. kalium, magnesiumpulver)
- Klass 5.1 Oxiderande ämnen [1] (ex. ammoniumnitrat, kalciumhypoklorit)
- Klass 5.2 Organiska peroxider [2] (ex. dibenzoylperoxid, peroxiättiksyra)
- Klass 6.1 Giftiga ämnen (ex. kvicksilverföreningar, cyanider)
- Klass 6.2 Smittförande ämnen (ex. bakterier, levande virus, laboratorieprover)
- Klass 7 Radioaktiva ämnen (ex. uranhexafluorid, torium)
- Klass 8 Frätande ämnen (ex. batterier, ättiksyra)
- Klass 9 Övriga farliga ämnen och föremål (ex. miljöfarliga ämnen, asbest)
- Vattenförorenande ämnen: En produkt som har vattenförorenande egenskaper (Marine Pollutants) ska vara klassificerad i en av ovanstående klasser, men ska dessutom hanteras och ”klassificeras” som vattenförorenande när det transporteras till sjöss. Har produkten inga andra farliga egenskaper än att den är vattenförorenande klassificeras den som klass 9.
[1] Ämnen, som, även om de själva inte nödvändigtvis är brännbara, i regel genom att avge syre kan orsaka eller bidra till förbränning av andra material.
[2] Organiska peroxider är termiskt instabila ämnen, som kan undergå exotermt självaccelererande sönderfall. Dessutom kan de ha en eller flera av följande egenskaper: vara benägna till explosivt sönderfall, brinna hastigt, vara känsliga för slag eller friktion, reagera farligt med andra ämnen, orsaka ögonskador.
En produkt kan även klassificeras som en kombination av flera av de ovanstående klasserna.
Vilka ämnen och föremål som är klassificerade som farligt gods framgår av det regelverk som ska tillämpas vid transport av förpackat farligt gods till sjöss, IMDG-koden (International Maritime Dangerous Goods Code), vilken är införlivad i svensk lagstiftning. För att avgöra om ämnen och föremål som inte finns listade i koden är farligt gods ska tester, enligt kriterier som finns fastställda i IMDG-koden, utföras på produkten.
Avsändare: med avsändare förstås den som till någon annan lämnar farligt gods för transport eller som för egen räkning transporterar sådant gods.
I regelverken för transport av förpackat farligt gods på land och i luften (ADR, RID och ICAO-TI) tillämpas huvudsakligen samma kriterier för klassificering av farligt gods. Det innebär att de flesta produkter har samma klassificering oavsett vilket transportslag det transporteras med. Vissa skillnader finns dock, vilket bl.a. beror på att godset utsätts för olika risker och påkänningar beroende på transportsätt.
Vid transport av gods till sjöss skiljer man mellan förpackat gods och gods som transporteras i bulk. Förpackat gods är inneslutet i behållare (t. ex. fat, dunkar, lådor, fordon, containrar), medan bulktransport innebär att godset lastas direkt i lastutrymmet på fartyget utan någon ytterligare inneslutning d.v.s. oförpackat och ofta i stora partier.
Presentation av nyheter i version 35 till IMDG-koden.
Kontaktperson: Caroline Petrini
E-post: caroline.petrini@transportstyrelsen.se