Som passagerarfartyg räknas enligt Fartygssäkerhetslag
(2003:364) alla fartyg som medför fler än tolv
passagerare.
Som passagerare räknas varje person ombord utom:
befälhavaren, övriga ombordanställda, andra som
befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets
räkning eller i offentlig tjänsteförrättning
som gäller fartyget eller den verksamhet som bedrivs med
fartyget, bärgare eller bärgares medhjälpare som
följer med fartyget sedan detta drabbats av sjöolycka,
personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur
sjönöd, barn som inte fyllt ett år.
Observera att även fritidsfartyg som för fler än
tolv passagerare enligt lagens definition räknas som
passagerarfartyg.
Alla svenska passagerarfartyg ska ha ett
passagerarfartygscertifikat i vilket det högsta tillåtna
antalet passagerare finns angivet. Dessutom ska fartyget ha en av
Transportstyrelsen fastställd
säkerhetsbesättning.
Utöver föreskrifter som gäller alla typer av
fartyg ställs för passagerarfartyg oftast högre krav
på fartygets förmåga att överleva en skada,
förebyggande brandskydd, evakuering och livräddning.
Olika styrande regelverk införlivade genom svenska
föreskrifter
Den internationella sjösäkerhetskonventionen (SOLAS)
innehåller speciella säkerhetsbestämmelser för
passagerarfartyg och gäller all internationell
passagerartrafik oberoende av fartygets storlek.
Genom rådets direktiv 98/18/EG infördes gemensamma
säkerhetsbestämmelser för passagerarfartyg i
nationell trafik inom gemenskapens länder i fartområdena
A-D. Bestämmelserna gäller alla nybyggda passagerarfartyg
från och med 1 juli 1998 och tidigare byggda passagerarfartyg
över 24 m längd efter en infasningsperiod som beroende
på byggnadsår sträcker sig mellan 2006 och
2010.
För passagerarfartyg i fartområde E saknas gemensamma
EU-bestämmelser, varje land utfärdar egna nationella
föreskrifter. Detsamma gäller för fartyg som inte
är byggda av stål eller likvärdigt material,
höghastighetsfartyg och ursprungliga historiska
passagerarfartyg.