Syftet med brandskyddet ombord på fartyg är att:
- Förhindra uppkomsten av brand och explosion.
- Reducera risker för människoliv, fartyg, last och
miljö.
- Begränsa, kontrollera och undertrycka brand i det
utrymme den uppstår.
- Se till att det finns tillräckliga och tillgängliga
utrymningsvägar.
Detta uppnås genom:
- Indelning av fartyget i vertikala och horisontella zoner genom
termiska och strukturella avgränsningar.
- Strukturell och termisk separering av bostadsutrymmen
från övriga utrymmen i fartyget.
- Begränsad användning av brännbart material.
- Upptäckande av brand där den uppstått.
- Begränsning och släckning av en brand i det utrymme
där den uppstått.
- Skydd av utrymningsvägar och tillträdesvägar
för brandbekämpning.
- Omedelbar tillgång till
brandsläckningsutrustning.
- Minimering av risken för antändning av brännbara
gaser från lasten.
Att bekämpa en brand ombord på ett fartyg har inte
samma förutsättningar som att bekämpa en brand i
land. Ombord måste givetvis, på samma sätt som i
land, som första åtgärd vara att rädda liv.
Men man kan inte öppna upp och släppa ut rök –
friskluft kan inte blåsas in och det går inte heller
lika lätt att rekvirera mer folk och material.
Därför måste istället besättningen ombord
vara väl utbildad i brandkunskap, fartygen konstruerade efter
ett visst brandskydd samt att det finns tillräckligt med
släckutrustning ombord.
För att minimera brand ombord på fartyg ställs
höga krav på ett fartygs inredning, släckmedel och
släckutrustning. Brandskydd ombord på fartyg regleras av
internationella regelverk och som satts i kraft i Sverige genom
Sjöfartsverkets föreskrifter om säkerheten för
människoliv till sjöss. Lyckligtvis är det inte
alltid som personskador uppstår vid bränder, men
även skador på maskiner, last, utrustning och miljö
kan få allvarliga konsekvenser.
Inbyggt brandskydd
Det fast inbyggda brandskyddet är någonting som
arrangeras när fartyget byggs. Det är rederiets, varvets,
klassens och Transportstyrelsens uppgift att se till att
utförandet blir i överensstämmelse med gällande
regler.
Brandalarmsystem
Ett automatiskt brandlarm består av en brandlarmcentral
med ett antal slingor med detektorer, tryckknappar och larmsystem.
Brandlarmcentralen ska vara placerad i en kontrollstation
(vanligtvis bryggan). Vid brandlarm ska strömmen till samtliga
magnethållare till brand- och dragdörrar brytas i
lastfartyg. I passagerarfartyg däremot stängs inte
dörrarna automatiskt vid larm men ska kunna stängas
sektionsvis eller alla samtidigt från en manuell
kontrollpanel på bryggan. Alla branddörrar ska dessutom
kunna stängas från plats intill dörren.
Detektorer och tryckknappar är placerade på de
larmslingor som går ut i fartyget. Genom dem leds en svag
elektrisk ström. Om strömmen i en av trådarna bryts
erhålls ett fellarm, bryts strömmen i båda
trådarna ges brandlarm. Fel på en detektor eller
larmknapp ska inte göra resten av systemet obrukbart.
Fast brandsläckningssystem
I maskinrum används samma fasta system för
släckande av brand i såväl passagerarfartyg som
lastfartyg. I lastrum i ett passagerarfartyg dit passagerare kan
få tillträde får endast vatten användas som
släckmedel medan lastfartygets lastrum kan utrustas med vatten
eller koldioxidsläckning.
Antalet brandpumpar och deras kapaciteter bestäms av ett
fartygs typ och storlek.
Brandsläckningssystem som är godkända enligt det
marina utrustningsdirektivet kan du hitta på MarED:s hemsida
(The Group of Notified Bodies for the Implementation of the Marine
Equipment Directive). För att få tillgång till
informationen på hemsidan måste du registrera dig,
vilket är kostnadsfritt.
Transportabel brandskyddsutrustning
Den transportabla brandskyddsutrustningen består av
brandslangar med munstycken, handbrandsläckare,
brandmansutrustning samt transportabel skum- och
pulversläckningsutrustning.
Brandslangar med munstycken ska vara utplacerade på varje
däck så att alla utrymmen nås i
bostadsinredningen.
Handbrandsläckare ska finnas för varje
påbörjad 250 m2 av utrymmets yta
(halonbrandsläckare är förbjudna i fartyg).
I fartygs maskinrum ska det finnas ytterligare transportabel
skumutrustning.
Brandmansutrustning
En brandmansutrustning består av personlig
skyddsutrustning och andningsapparat. Den personliga
skyddsutrustningen omfattar brandskyddsdräkt, stövlar,
handskar, hjälm och säkerhetslampa.
Brand och säkerhetsplan
Brand och säkerhetsplan ska finnas uppsatta på
lämpliga ställen ombord och i ett tydligt markerat,
vädertätt förvaringsutrymme på utsidan av
däckshuset, för användning av räddningsstyrkor
från land. Säkerhetsplanen ska innehålla uppgifter
om utrymningsvägar, brandsäker indelning,
ventilationsanordningar och brandsläckningsutrustning.
Inspektion av brandutrustning
Transportstyrelsen utför kontroller av
brandsläckningsutrustning, brandmansutrustning, personlig
skyddsutrustning, brandlarm och brandpumpar på
såväl svenska som utländska fartyg.
Ett fartyg som inte uppfyller kraven kan förläggas med
nyttjandeförbud.
Provning av brandutrustning
Allt material som byggs in i ett fartyg ska vara provat.
Provningen ska utföras av ett anmält organ (t.ex.
Sveriges Provnings- och forskningsinstitut).
Konstruktionsmaterialet egenskaper vid brandpåverkaren provas
med avseende på brännbarhet, hållfasthet,
temperaturförhöjning, viktförlust, flamspridning,
utveckling av rök, brännbara och giftiga gaser.
Detaljerade standarder för provning finns samlade i FTP-koden,
vilken kan rekvireras från Nautic Center.
Brandrond-/övning
För att förhindra att det ska börja brinna
genomförs brandronder ombord. Den personal som går
brandronden måste ha god fartygskännedom, kunskap om var
släckutrustningen är placerad och hur den används.
Hela besättningen måste känna till
säkerhetsorganisationen ombord och ska vara väl
förtrogna med den larmlista som finns framtagen för det
specifika fartyget. Regelbundna väl planerade övningar
är nödvändigt.
Regler
Det internationella regelverket som beskriver hur ett fartyg ska
byggas och utrustas kallas SOLAS (Safety Of Life At Sea), detta
regelverk är dock mycket omfattande. Kraven är satta i
kraft genom Sjölagen, fartygssäkerhetslagen och
Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:98) och
allmänna råd om brandskydd, branddetektering och
bränsläcking på SOLAS-fartyg byggda den 1 juli 2002
eller senare. De fartyg som omfattas av denna föreskrift
är passagerarfartyg och lastfartyg i internationell trafik med
en bruttodräktighet om 500 eller mer.
För passagerarfartyg i nationell trafik finns motsvarande
gemensamma regler inom EU vilken satts i kraft i Sverige genom
Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2002:17)
Säkerheten på fartyg i inrikes trafik.
För fiskefartyg över 24 meter gäller
Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1999:27).
För övriga fartyg i nationell trafik gäller
Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1970:A13).