Det gemensamma europeiska luftrummet,
även kallat Single European Sky, är ett initiativ
för att reformera arkitekturen av europeisk
flygtrafiktjänst för att möta framtida krav på
kapacitet och säkerhet.
Bakgrund
Under hela 1990-talet ökade förseningarna för
flygningar i Europa. Detta hade en kraftig återverkan
för användare och medförde stora finansiella
påfrestningar på flygbolagen. År 2001 var en
fjärdedel av alla flygningar försenade med anledning av
flygkontrollsystemen. Trots att det har varit en konstant
ökning av flygkontrollsystemens kapacitet i Europa sedan 1990,
så ökar den inte i takt med flygtrafiken. Stora
ansträngningar görs inom luftrumsplanering och
flödeskontroll för att hålla förseningarna
nere.
Luftrummet är i grunden organiserat på samma
sätt som på 1960-talet. Varje stat reglerar sitt eget
luftrum. I luftrummet inom EU:s 27 medlemstater
tillhandahålls flygtrafiktjänst i 60 kontrollcentraler,
100 inflygningskontroller, luftrummet är uppdelat i 650
sektorer.
Med anledning av ovanstående bildades, efter uppmaning
från Europeiska rådets extra möte i Lissabon i
mars 2000, en högnivå grupp bestående av civila
och militära myndigheter ansvariga för
flygkontrolltjänsten i medlemsstaterna. Denna grupp
lämnade en rapport i november 2000.
Välj i menyn till höger för att läsa
rapporten.
Därefter påbörjades arbete i Europeiska unionens
råd och Europaparlamentet med att ta ställning till
kommissions förslag till lagstiftning inom
flygtrafiktjänstområdet. Rådet och parlamentet
godkände de fyra förordningarna den 10 mars 2004 och de
publicerades i EU:s officiella tidning. Den 20 april 2004
trädde förordningar i kraft.
I juni 2006 gjorde kommissionen en utvärdering av
regleringen som resulterade i att en ny högnivågrupp
tillsattes, som lämnade sin rapport i juli 2007.
Report of the High Level Group for the future European Aviation
Regulatory Framework.
Under senare år har situation för
flygtrafiktjänst delvis ändrats, flygsäkerhet och
kapacitet är fortfarande huvudfokus, men större vikt
läggs på miljöfrågor och
kostnadseffektivitet. Detta tillsammans med
högnivågruppens 10 rekommendationer föranledde
kommissionen att föreslå förändringar av de
fyra förordningarna.
Ändringen av förordningarna, det gemensamma europeiska
luftrummets andra paket (SES II) godkändes av
europaparlamentet 21 oktober 2009 och de uppdaterade
förordningarna publicerades i europeiska unionens officiella
tidning (OJ). Ändringarna trädde i kraft 4 december
2009.