Andra järnvägspaketet antogs 2004. Paketet syftar till
att påskynda liberaliseringen av den internationella
godstrafiken. Resultatet av paketet är att godstrafiken
på järnväg i EU öppnades för konkurrens
från den 1 januari 2006, i stället för under 2008
som var resultatet av det första järnvägspaketet.
Det andra järnvägspaketet – bestående
av fyra direktiv – syftar vidare till att i övrigt
gå vidare med den marknadsöppning som
påbörjades med det första
järnvägspaketet. Myndighetsuppgifter ska skötas av
myndigheter och järnvägsföretagen ska fokusera
på att utveckla sina affärer och ge allt bättre
service till kunderna.
Med det andra paketet blir det fritt fram för
utländska operatörer att driva inhemsk godstrafik och
för cabotage, det vill säga lastning och lossning
inom ett land där järnvägsförtaget inte har
sitt säte, i internationell trafik. Reglerna ska gälla
på hela järnvägsnätet.
För att den fria marknaden inte ska påverka
säkerheten inom systemen, innehåller paketet ett
direktiv om järnvägssäkerhet (2004/49/EG).
Utvecklingen inom sektorn har bidragit till att man i
medlemsländerna sett behovet av att med högre tempo och
med större professionalism driva frågor om teknisk
harmonisering. Direktiven om driftskompatibilitet uppdateras och en
ny europeisk järnvägsmyndighet (ERA) för
driftskompatibilitet och säkerhet inrättas.
Andra järnvägspaketet genomfördes i svensk
lagstiftning genom ändringar i bland annat
järnvägslagen (2004:519) och lagen (1990:1157) om
säkerhet vid tunnelbana och spårväg vilka
trädde i kraft den 1 juli 2007.
Regeringens
proposition Andra järnvägspaketet - fortsatt
EU-harmonisering av järnvägslagstiftningen.
På myndighetsnivå har andra
järnvägspaketet genomförts genom
Järnvägsstyrelsens föreskrifter om
säkerhetssystem med mera för järnvägsföretag
respektive för infrastrukturförvaltare,
föreskrifter om ansökan om
tillstånd för järnvägsverksamhet samt
föreskrifter om registrering och
märkning av fordon (till den senare finns även en
bilaga).
EG-rättsakter som ingår i andra
järnvägspaketet