Besikta eller besiktiga?

Både besikta och besiktiga finns i Svenska akademiens ordlista. Det viktigaste skälet till att vi väljer besikta är att det dels är kortare, dels stämmer med substantivet besiktning. Både besikta och besiktiga har funnits tidigare i svenskan. De lånades båda in från tyskan på 1500-talet och användes parallellt fram till slutet av 1700-talet. Av någon anledning försvann sedan den kortare formen. Däremot behöll vi substantivet besiktning, som är bildat till besikta. Man kan knappast tänka sig substantivet ”besiktigning”.

Det vanligaste sättet att bilda verb i svenskan är med ändelsen -a: bil - bila, sikt – sikta, och så vidare. De få verb som slutar på -iga är samtliga inlånade från tyskan, till exempel förpliktiga - även det med parallellformen förplikta - och beriktiga. Besikta är alltså en form som mera liknar vanliga svenska verb, även om det är inlånat från tyskan. Att använda formen besikta är alltså en återgång till ordningen.

Den 1 juli 2010 konkurrensutsätts fordonsbesiktningen i Sverige. Det innebär att vi då inte längre har ett monopol inom området och att fler företag kan utföra besiktningar på personbilar, lastbilar, maskiner och andra fordon.
Konkurrensutsatt fordonsbesiktning