Vad är EUs system för handel med utsläppsrätter?
Enligt Kyotoprotokollet har EUs medlemsstater åtagit sig att minska sina utsläpp av koldioxid. Systemet för handel med utsläppsrätter är ett sätt att minska utsläppen.
Handelssystemet existerar i EU sedan 2005 för förbränningsanläggningar i viss industri, bl a stålverk, koksverk, pappersbruk, kalkbruk, vissa värmeverk och kraftvärmeverk. Ungefär 40% av koldioxidutsläppen i EU omfattas av systemet. Syftet är att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen av koldioxid från fossila bränslen. Koldioxid från biobränslen kräver inga utsläppsrätter i systemet eftersom utsläppen vid förbränningen inte bidrar till något nettotillskott av koldioxid då grödorna vid odlingen tar upp motsvarande mängd koldioxid från luften.
I EUs system för handel med utsläppsrätter sätts ett tak för hur stora de totala utsläppen av koldioxid får vara inom det totala systemet under en så kallad "handelsperiod". Nuvarande handelsperiod infaller 2008-2012 och nästa 2013-2020. En utsläppsrätt motsvarar ett ton koldioxid. De utsläppsrätter som ingår under taket tilldelas efter ansökan från företagen och idén med systemet är att tilldelningen ska underskrida behovet totalt. Därigenom stimuleras företagen att investera i t ex energisnål teknik eller i biobränslen. Under nästa handelsperiod kommer nuvarande gratistilldelning till berörda företag successivt att helt eller delvis ersättas av auktionering av utsläppsrätter. Från och med 2013 utökas också handelssystemets omfattning både vad gäller branscher och klimatpåverkande gaser, exempelvis med aluminiumtillverkning och perflourkolväte.
Systemet bygger på att företagen årligen överlämnar utsläppsrätter som motsvarat deras faktiska utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. För att säkerställa att utsläppen är korrekt beräknade ska företagen bland annat följa ett godkänt övervakningsprogram. Ett företag vars faktiska utsläpp av koldioxid överskrider dess tilldelning av utsläppsrätter kan köpa utsläppsrätter från företag som inte använder hela sin tilldelning. Dessutom kan de i viss utsträckning köpa utsläppsminskningsenheter som kommer från koldioxidbegränsande åtgärder utanför EU. På så sätt skapas en internationell marknad för utsläppsrätter där priset bestäms av tillgång och efterfrågan.
Kraftiga variationer i priset på utsläppsrätter
Sedan handelssystemet med utsläppsrätter infördes år 2005 har priset på utsläppsrätter varierat relativt kraftigt. Under den första handelsperioden 2005 - 2007 var tilldelningen av utsläppsrätter högre än förbrukningen, vilket ledde till att priset på utsläppsrätter som inte kunde föras över till nästa handelsperiod sjönk till noll i slutet av perioden. Under nuvarande handelsperiod (2008 – 2012) är tilldelningen av utsläppsrätter lägre. Prisutvecklingen har emellertid sedan början av 2008 dämpats av lågkonjunkturen och i februari 2009 hade priset på en utsläppsrätt sjunkit från som högst drygt 30 euro till knappt 10 euro. Därefter steg priserna åter något och hade i maj 2010 stabiliserats kring 15 euro.
Flygets införande i handel med utsläppsrätter
Från och med 2012 kommer flyget fullt ut att omfattas av EUs system för handel med utsläppsrätter för koldioxid. Det betyder att flygoperatörerna från och med 2013 årligen måste överlämna utsläppsrätter som motsvarat deras faktiska utsläpp av koldioxid från fossila bränslen under föregående år.
Handelssystemet gäller i stort sett alla flygbolag oavsett hemvist
Utsläppsrätterna som ska överlämnas av flygoperatörerna omfattar utsläpp från flygningarna inom EU och flygningarna till och från flygplatser utanför EU. Undantagna är utsläpp från flygplan med en maximal startmassa under 5,7 ton och operatörer som genomför kommersiella lufttransporter med få flygningar eller som har låga utsläpp per år. Militärt flyg, flygningar enligt visuella flygregler och brand- och räddningsflyg undantas också. Även andra undantag finns, men i stort omfattas all linje- och chartertrafik till, från och inom Sverige oavsett flygbolagets hemvist.
En stor del av utsläppsrätterna delas ut gratis
Redan från och med 2010 måste flygoperatörerna övervaka sina utsläpp och rapportera till Naturvårdsverket. En stor del av utsläppsrätterna som operatörerna behöver kommer att delas ut gratis efter ansökan till Naturvårdsverket. För att få gratis utsläppsrätter för perioden 2012-2020 måste de befintliga operatörerna under 2010 också samla in och rapportera data om antalet passagerare och mängden gods för varje flygning.
Flygsektorn ska för åren 2013-2020 tilldelas utsläppsrätter motsvarande 95 procent av årsmedelutsläppen under åren 2004–2006. Man kan också säga att det "tak" som sätts på flygets utsläpp av koldioxid inom och till/från Europa under perioden är satt till c:a 95 procent av 2005 års utsläppsnivå1). Detta gäller oavsett hur många utsläppsrätter inom "taket" som delas ut gratis till flygbolagen eller inte.
För flyget har lagstiftarna2) bestämt att av de 95 procenten ska 82 procent delas ut gratis till befintliga operatörer, 15 procent auktioneras ut av staten och resterande tre procent avsättas för nya deltagare. För år 2012 är tilldelningen något större, 97 procent i stället för 95 procent. Gratistilldelningen till de befintliga operatörerna sker med hjälp av ett riktmärke (utsläppsrätter per tonkilometer) som grundas på utförd transportvolym (tonkilometer) under 2010. Operatörerna får således ett antal utsläppsrätter per år fram till 2020 för de passagerare och den fraktvolym som redovisats för år 2010. Resterande tre procent av tilldelningen avsätts i en reserv för nya luftfartygsoperatörer på nya linjer och för operatörer under kraftig expansion. Ansökan ur reserven ska baseras på verifierade uppgifter om trafikvolymen under år 2014.
Hur skaffar flygbolagen utsläppsrätter som de inte får gratis?
Alla typer av utsläppsrätter kan köpas och säljas på den internationella marknaden för utsläppsrätter. En utsläppsrätt eller utsläppskredit motsvarar alltid ett ton koldioxid. Även enskilda personer och organisationer kan handla med utsläppsrätter och ett flygföretag kan köpa utsläppsrätterna direkt från ett företag eller via någon av de många mäklare, börser eller andra förmedlare som etablerat sig på marknaden. Flyget kan överlämna utsläppsrätter och utsläppskrediter som används i det generella handelssystemet. Däremot får inte industrin använda sig av de särskilda utsläppsrätter som tilldelas flyget. Transaktionerna med utsläppsrätter som flygoperatörerna gör registreras elektroniskt i ett utsläppsregister som finns hos den administrerande medlemsstaten. Flygbolagen kan köpa på sig utsläppsrätter för att användas även under kommande år och de kan naturligtvis sälja utsläppsrätter på marknaden. Den finansiella marknaden för utsläppsrätter har likheter med marknaden för flygbränsle, men osäkerheten om den framtida prisutveckling är förmodligen ännu större. Det är inte sannolikt att annat än mycket stora flygbolag kommer att medverka i ren finansiell handel med utsläppsrätter eller delta i de auktioner som kommer återkommande att organiseras av staterna.
Administration
Principen är att endast en stat administrerar en flygoperatör. För icke-EU operatörer och icke-kommersiella luftfartygsoperatörer är det den stat som operatören flyger mest på utsläppsmässigt som blir den administrerande staten. Det innebär emellertid att två flygbolag från samma land utanför EU kan få olika länder som administrerande medlemsstater. EU-kommissionen har publicerat en lista över operatörer och administrerande medlemsstater och det är Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Spanien som administrerar de flesta operatörerna. Trots undantaget för flygplan med en maximal startmassa under 5,7 ton består lejonparten av antalet operatörer som ska administreras i systemet av privatflygare medräknat privatflyg som bedrivs för ett företags egen räkning. I regel kan dessa privatflygsoperatörer betraktas som små utsläppskällor som har förenklade krav när det gäller beräkning av bränsleförbrukning/utsläppsvolymer.
I Sverige är det Naturvårdsverket som administrerar utsläppshandeln för flyget och bland annat godkänner operatörernas övervaknings- och rapporteringsplaner och utövar tillsyn. I handläggningen av flygverksamhet finns det ett krav på samrådsförfarande mellan Naturvårdsverket och Transportstyrelsen. Energimyndigheten sköter utsläppsrättsregistret (SUS).
Välj i menyn till höger för att läsa mer om flyget i utsläppshandeln på Naturvårdsverkets webbplats.
_______________________________________________________________
1) "Utsläppstaket" beräknas av Eurocontrol och det ska fastställas
av EU-kommissionen under 2010.
2) Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/101/EG av den
19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG
så attluftfartsverksamhet införs i systemet med
utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen.