Krav på språkbehörighet och ICAO:s resolution
9835
Den 5 mars 2008 infördes ett nytt krav på dem som
innehar eller kommer att ta certifikat och
radiotelefonibehörighet. ICAO Bulletin nr 1/2004 har ett antal
artiklar om bakgrunden till de nya kraven. Här följer en
kort sammanfattning, med en del kommentarer för anpassning
till svenska förhållanden.
Flygradioengelska
Det är ett välkänt faktum att brister i
kommunikationen är en avgörande eller bidragande faktor i
många haverier och incidenter. Det gäller
såväl kommunikationen inom besättningen i
flygplanet som mellan flygplanet och flygledningen på marken,
liksom mellan markenheter. När det gäller kommunikationen
mellan piloter och flygledare har en standardfraseologi utvecklats
på svenska och engelska. Fraseologin bygger där på
standardiserade uttryck och ord, liksom avkortade meningar genom
till exempel utelämnande av hjälpverb, bestämda och
obestämda artiklar med mera.
Denna fraseologi gör det möjligt för piloter att
korsa språkgränser och ändå göra sig
förstådda hos sina kollegor och hos flygtrafikledningen
i främmande länder, trots att ingen av de inblandade har
engelska som modersmål. Det är till och med så,
att den som har engelska som modersmål inte kan
förstå ”radioengelska” utan att få
särskild utbildning och övning, eftersom många ord
inte har samma betydelse här som i vardagsengelskan.
Flygradioengelskan är alltså hårt
standardiserad, kort, koncis och icke-idiomatisk. I dagens
hårt trafikerade luftrum finns för det mesta inte
någon tid över för småprat eller
artighetsfraser.
Alla flygplan som flyger i kontrollerat luftrum uppträder i
enlighet med standardiserade regler och procedurer med
åtföljande standardiserad fraseologi. Detta gör att
alla ”deltagare” kan följa vad som
pågår, vilket bidrar till att öka
flygsäkerheten. Om det pratas olika språk på
frekvensen missar man denna extra ”övervakning”,
eftersom en del av de inblandade då inte kan följa med
– även om språk nummer två också
utgörs av radiofraseologi. Detta är en källa till
bekymmer, och haverier och incidenter har inträffat på
grund av ”tvåspråkighet” på
frekvensen. Det självklara kravet är nu att
kommunikationen ska äga rum på engelska så fort
någon berörd inte pratar det inhemska språk som
ibland används om samtliga är till exempel svenskar
eller fransmän.
Förutom att behärska radiofraseologin måste dock
piloter och flygledare kunna kommunicera med varandra – och
andra – om andra saker än de rent trafikmässiga.
Anta till exempel att du som pilot ska beskriva ett
nödläge som inte finns i ICAO:s fraseologihandbok. Du
förutsätts kunna en mängd tekniska uttryck –
låt oss kalla det flygengelska i vid bemärkelse –
för att klarlägga situationen. Vi pratar här om en
typ av engelska för särskilda ändamål och som
ofta inte förstås av utomstående. Piloter och
flygledare får under grundutbildningen lära sig
grunderna i denna kommunikation, som kan handla om väder,
nödprocedurer etc. Att behärska denna kommunikation
är ett uppnåeligt mål för de flesta
inblandade inom luftfarten.
Skillnader i förmågan att tala allmän
engelska – ett stort bekymmer inom den internationella
luftfarten
Behovet av att kunna kommunicera även på allmän
engelska har blivit alltmer framträdande i situationer
där det inte finns någon överenskommen
standardfraseologi att använda, eller då en fras
behöver utökas med realtidsinformation.
Det stora problemet i dag när det gäller kommunikation
inom den globala luftfarten är, att förmågan att
prata allmän engelska varierar avsevärt. Somliga piloter
och flygledare kan endast de memorerade fraserna som krävs
för att få en flygradiotelefonibehörighet, medan
andra pratar tillräckligt bra engelska för att kunna
hantera vilken situation som helst. Globalt sett förekommer i
allmänhet inga prov när det gäller
förmågan att kommunicera på engelska utanför
den standardiserade radiofraseologin. De stora skillnaderna i
språkförmåga är ett stort bekymmer inom den
internationella luftfarten, och det är precis detta problem
som ICAO vill komma tillrätta med genom de nya kraven på
språkkunskaperna. Att kunna kommunicera utanför den
standardiserade fraseologin kan utgöra skillnaden mellan liv
och död.
Sex nivåer på allmän engelska med
flyganknytning
ICAO har specificerat sex nivåer (operational levels)
på denna ”allmänna engelska med
flyganknytning”, där nivå 1 är lägst och
nivå 6 högst. För att få prata i radion
krävs lägst nivå 4.
Det är sex kriterier, eller förmågor, som ska
bedömas och nivåsättas: uttal, struktur,
ordförråd, talförhet, förståelse och
interaktion. Den lägsta bedömningen i någon av dem
bestämmer slutsiffran – om man alltså sätter
nivå 5 i allting utom uttal, där man sätter en
trea, så blir slutpoängen 3, och vederbörande
får alltså inte prata i radion.
Det kan vara intressant att observera att nivå 6 inte
innebär att man måste ha engelska som modersmål,
vilket somliga har fått för sig. Om man tittar på
grundkravet när det gäller uttal, så ska man kunna
använda ”dialekt eller uttal som de som arbetar inom
luftfartsbranschen kan förstå”. Det kan till och
med vara så, att vissa engelska dialekter kan vara så
svåra att förstå att en engelsman eller amerikan
inte når nivå 6. Extremfallet kan teoretiskt
tänkas bli att vederbörande har 6 i allting utom uttal,
där det blir en trea!
Om man får nivå 4, ska man göra
förnyelseprov inom tre år; vid en femma ska det
göras inom sex år. Får man en sexa behöver
man aldrig göra något förnyelseprov.
Den allmänna nivån på engelskan i många
länder är så pass hög att väldigt
få har några problem att uttrycka sig relativt ledigt
på det språket och en del länder har valt att ge
”grandfather’s rights” till sina
certifikatinnehavare. Till dessa hör de flesta europeiska
länderna inom JAA/Eurocontrol inklusive Sverige. Det
innebär att alla innehavare av ett svenskt certifikat och som
tidigare har avlagt godkänt prov i Sverige på engelska
för flygradiotelefonibehörighet får en fyra i
engelska. Alla innehavare av svenskt certifikat som tidigare avlagt
prov i Sverige för radiotelefonibehörighet på
svenska eller engelska får en femma i svenska. Dessa slipper
alltså att göra något prov före den 5 mars
2008 utan ska göra ett förnyelseprov inom tre år
för engelskan och sex år för svenskan.
Nytillkommande sökande för certifikat och
radiotelefonibehörighet efter den 5 mars 2008 ska alltså
inte bara prövas i fraseologi som det var tidigare, utan
även bedömas enligt de nya kraven på allmän
engelska och/eller svenska.
Vid frågor kontakta flyginspektör Toni
Reuterstrand.