År 1972 överfördes alla fordon från det register som fördes manuellt på respektive länsstyrelse till ett databaserat register. Ett centralt register för hela landet infördes. Då räckte det med att fordonsägaren fyllde i en ansökan om registrering – det gjordes inte någon kontroll av om det överhuvudtaget fanns ett fordon.
Den 1 januari 1980 ändrades bestämmelserna om ursprungskontroll: Tullverket skulle anmäla fordonet till registrering efter det att en förtullning hade skett. Begreppet ”registrerad importör” infördes också, där även andra som bedrev yrkesmässig import än de med ett återförsäljarnät skulle betraktas som yrkesmässiga importörer. För fordon som skulle registreras genomfördes en ursprungskontroll genom kontroll av de dokument som sökanden ville åberopa i samband med ansökan om registrering. Länsstyrelsen utförde ursprungskontrollen.
Den 1 april 1993 ändrades ursprungskontrollen på nytt och nu överfördes kontrollen till besiktningsorganet (bland annat Bilprovningen) förutom för fordon som infördes till Sverige från utlandet eller fordon som registrerades av en yrkesmässig importör eller en yrkesmässig tillverkare. Anledningen var att samtidigt som en ursprungskontroll gjordes, kontrollerades det också att det faktiskt fanns ett fordon. Besiktningsorganet anmälde efter godkänd registreringsbesiktning fordonet för registrering till Transportstyrelsen. Ursprungskontrollen var då en del av besiktningen.
Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i Europeiska unionen, vilket också medförde ändringar för hanteringen av registreringar. Det innebar att fordon som fördes in från ett land inom EU inte längre behövde förtullas och därmed skulle även sådana fordon genomgå en ursprungskontroll hos ett besiktningsorgan.
Den 4 februari 2008 ändrades ursprungskontrollen på nytt. Avsikten med den nya kontrollen är i huvudsak följande:
- Samla ansvaret för kontrollen på en myndighet, nämligen Transportstyrelsen (tidigare Tullverket, besiktningsorgan och Transportstyrelsen ).
- Genomföra kontroller mot de olika efterlysningssystem som finns och som Transportstyrelsen har tillgång till. (Besiktningsorgan och Tullverket har inte tillgång till sådana system.)
- Ha färre antal personer som med ökad kompetens kan arbeta med ursprungskontrollen.
- Skaffa en specialistkompetens för att bättre kunna kontrollera äktheten i dokument och lättare kunna uppmärksamma olika former av dokumentproblem.
- Genomföra kontroller genom Eucaris (European Car and Driving Licence Information System) mot deltagande länders vägtrafikregister. (Besiktningsorgan och Tullverket har inte tillgång till detta system.)
- Ha bättre möjligheter att fråga andra länders fordonsregistreringsmyndigheter, om det uppstår tveksamheter på något sätt i våra kontroller. (Besiktningsorganen är inte myndigheter och kan därför inte ha ett sådant nätverk.)
- Kunna underlätta för olika former av skattekontroller genom att ställa andra krav på dokumentation än tidigare samt också på att att dokumentationen finns samlad på ett ställe i Sverige (tidigare på cirka 170 besiktningsstationer).
Gällande bestämmelser
Det finns direktiv och beslut som anger inriktningar vad gäller kontroll av fordon i samband med registrering i en EU-medlemsstat. De bestämmelser som är aktuella för ursprungskontrollen nämns här.
Rådets direktiv 1999/37/EG om ett enhetligt registreringsbevis
I en av de så kallade beaktandesatserna anges bland annat att ett nära samarbete bör inrättas mellan medlemsstaterna, grundat på ett effektivt system för informationsutbyte för att underlätta de kontroller som är avsedda särskilt för kampen mot bedrägeri och olaglig handel med stulna fordon.
I artikel 5 punkt 2 i nämnda direktiv anges följande:
”Inför ny registrering av ett fordon som tidigare varit registrerat i en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheterna kräva att i samtliga fall del I av det gamla registreringsbeviset återlämnas och även del II om denna del har utfärdats. Dessa myndigheter skall dra in den eller de utfärdade delarna av det gamla registreringsbeviset och skall bevara dem i minst sex månader. De skall inom två månader anmäla åtgärden till myndigheterna i den medlemsstat som har utfärdat det indragna registreringsbeviset. De skall sända tillbaka det indragna beviset till nämnda myndigheter om dessa inom sex månader efter det att beviset drogs in begär detta. Om registreringsbeviset består av delarna I och II, och del II saknas, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ny ansökan om registrering har gjorts i undantagsfall kunna besluta att på nytt registrera fordonet, men först efter att ha fått bekräftelse, skriftligt eller på elektronisk väg, från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fordonet tidigare var registrerat, att den sökande har rätt att på nytt registrera fordonet i en annan medlemsstat.”
Rådets beslut 2004/919/EG om bekämpande av fordonsbrottslighet med gränsöverskridande verkningar
I beslutet anges bland annat följande i beaktandesatserna om syftet med beslutet och skälen för rådets ställningstagande:
- Årligen stjäls uppskattningsvis 1,2 miljoner motorfordon i EU:s medlemsstater.
- Dessa stölder vållar en ansenlig skada och uppgår till minst 15 miljarder euro per år.
- Uppskattningsvis 30-40 procent av dessa fordon stjäls av den organiserade brottsligheten.
- Fordonsbrottslighet kan internationellt vara kopplad till andra former av brottslighet, till exempel olaglig handel med narkotika och skjutvapen samt människohandel.
- Att bekämpa fordonsbrottslighet är en uppgift för medlemsstaternas brottsbekämpande organ. En gemensam strategi som – där det är möjligt och nödvändigt – omfattar samarbete mellan medlemsstaterna och medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter är emellertid nödvändig och proportionell för att kunna hantera de gränsöverskridande aspekterna av denna form av brottslighet.
- Att de brottsbekämpande myndigheterna och fordonsregistreringsmyndigheterna samarbetar är av särskild vikt, liksom också att berörda parter informeras.
- Kampen mot fordonsbrottslighet kommer att intensifieras genom att antalet medlemsstater som ansluter sig till avtalet om Eucaris av den 29 juni 2000 ökar.
- Ett antal specifika åtgärder kommer att behöva vidtas för att fordonsbrottslighet med en internationell dimension ska kunna bekämpas effektivt.
I artikel 7 i nämnda beslut regleras bestämmelser om registrering.
”1. Varje medlemsstat skall se till att de behöriga myndigheterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra missbruk och stöld av handlingar för fordonsregistrering.
2. De nationella fordonsregistreringsmyndigheterna skall informeras av de brottsbekämpande myndigheterna om ett fordon, som är under registrering, veterligen är stulet. Tillgång till databaser i detta syfte skall ges med vederbörlig respekt för bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen.”
I artikel 8 i nämnda beslut finns bestämmelser om förebyggande av missbruk av registreringsbevis för fordon:
”1. För att förebygga missbruk av registreringsbevis för fordon skall varje medlemsstat, i enlighet med nationell lagstiftning, se till att de behöriga myndigheterna vidtar nödvändiga åtgärder för att infordra registreringsbeviset från fordonets ägare eller innehavare om fordonet har utsatts för allvarlig skada vid en kollision (“total loss”).
2. Infordran av registreringsbeviset skall även göras, i enlighet med nationell lagstiftning, om det vid en kontroll som utförs av de brottsbekämpande myndigheterna uppstår en förmodan om att det har gjorts ingrepp i fordonets identitetsmärkning, t ex fordonets identifieringsnummer.
3. Fordonets registreringsbevis skall inte lämnas tillbaka förrän, i enlighet med nationell lagstiftning, fordonets identitet har kontrollerats och visat sig stämma.”
Schengen-konventionen
I Schengen-konventionen har det införts bestämmelser om att medlemsstaternas fordonsregistreringsmyndigheter ska ha tillgång till Schengens Informations System (SIS) för att i samband med registrering kontrollera fordon. Dessa bestämmelser har sedan införts i lag (2000:344) om Schengens informationssystem samt i förordning (2000:836) om Schengens informationssystem. De bestämmelser som är intressanta i detta perspektiv är följande:
I lagens 3 § finns bestämmelser om innehållet i SIS och där sägs i punkt 7 att det ska föras in i registret ”omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som bevismaterial vid en rättegång i brottmål”.
I andra stycket i 9 § i samma lag sägs bland annat att ”regeringen får meddela föreskrifter om att den myndighet som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § punkt 7 samt att regeringen också får meddela föreskrifter om att myndigheter får ha direktåtkomst till registret”.
I förordningens 9 § andra stycket sägs att ”för prövning av ansökningar om registrering av fordon skall Vägverket ha tillgång till uppgifter som avses i 3 § punkt 7 i lagen och som gäller
- Motorfordon med en cylindervolym som överstiger 50 cc
- Släpvagnar och husvagnar med en tjänstevikt som överstiger 750 kg
- Registreringsbevis för fordon
- Registreringsskyltar för fordon”.
I tredje stycket i 10 § samma förordning sägs att ”Transportstyrelsen får ha direktåtkomst till de uppgifter som avses i 9 § andra stycket”.
Domstolens dom C-297/05 av den 20 september 2007
EG-kommissionen har fört en talan om fördragsbrott mot Nederländerna. Finland har anslutit sig till målet som stöd för Nederländerna.
I behandlingen av ärendet i domstolen handlar det egentligen om två delar: kontrollbesiktning och identifieringskontroll av dokument och fordon. Det är det sistnämnda som är relevant i denna information om ursprungskontroll.
I domskälen har domstolen redovisat ett antal artiklar från direktiv 1999/37/EG om ett enhetligt registreringsbevis för fordon.
Nedanstående beskrivning är ett utdrag ur domstolens bedömning avseende kontrollen i syfte att identifiera fordon.
- ”Enligt domstolens rättspraxis riktar sig förbudet mot åtgärder med motsvarande verkan som de restriktioner som anges i artikel 28 EG mot alla regler antagna av medlemsstaterna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen. Enbart den omständigheten att importören kan avskräckas från att föra in eller saluföra den berörda varan i ifrågavarande medlemsstaten utgör för denne ett hinder mot den fria rörligheten för varor.
- I förevarande mål framgår av handlingarna i målet att Nederländerna kräver att ett fordon skall identifieras innan det registreras. När ett fordon som tidigare har registrerats i en annan medlemsstat importeras, görs denna identifiering i överensstämmelse med bestämmelserna i direktivet 1999/37/EG med hjälp av det registreringsbevis som utfärdats av denna medlemsstat.
- Kommissionen har klandrat Nederländerna för att hindra den fria rörligheten för varor genom att identifieringsförfarandet inte begränsas till en rent administrativ formalitet utan innebär krav på att fordonet skall uppvisas hos RDW, vilket gör det möjligt för kontrollanten att kontrollera att fordonet verkligen finns i Nederländerna och att det motsvarar de uppgifter som anges i det registreringsbevis som utfärdats i den andra medlemsstaten. Enligt kommissionen innebär denna kontroll, som varar omkring 25 minuter och under det administrativa förfarandet kostade 45 euro, att det är mindre fördelaktigt att importera fordon till Nederländerna.
- Kommissionens uppfattning kan härvid inte godtas.
- Det skall nämligen, såsom framgår av kommissionens egen undersökning, anges att de behöriga myndigheterna genom det ifrågavarande förfarandet endast identifierar fordonet för att det skall registreras.
- Det är således fråga om en enkel administrativ formalitet som inte medför någon ytterligare kontroll, utan som utgör en del av själva behandlingen av en registreringsansökan och av det förfarande som hör samman därmed.
- Att detta förfarande inte är avskräckande bekräftas för övrigt av hur kontrollen utförs i Nederländerna.
- Vad först och främst beträffar den förflyttning som är nödvändig på grund av att skyldigheten att uppvisa fordonet hos RDW, framgår det av handlingarna i målet att RDW har ett finmaskigt nätverk av stationer i hela Nederländerna och att identifieringskontrollen således lätt kan äga rum vid någon av dessa.
- Det skall, med hänsyn till de sammanlagda kostnaderna och ekonomiska följder som en registrering oundvikligen leder till, konstateras att kostnaden om 45 euro inte kan ha någon inverkan när en fordonsägare står inför valet att registrera eller inte registrera ett fordon i Nederländerna.
- Mot bakgrund av vad ovan anförts kan den identifieringskontroll av fordon som angetts ovan inte ha någon avskräckande inverkan på import av fordon till Nederländerna eller medföra att sådan import blir mindre fördelaktig. Kommissionens anmärkning avseende denna kontroll kan därför inte godtas.”
Slutligen säger domstolen att talan i den här beskrivna delen ogillas.
Nationella bestämmelser
De internationella inriktningar som nämns ovan, i form av beslut och direktiv, har i huvudsak införts i svensk rätt genom ändringar i följande författningar:
- lag (2001:558) om vägtrafikregister
- fordonslag (2002:574)
- förordning (2001:650) om vägtrafikregister
- fordonsförordning (2009:211)
- Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:186) om avgifter inom vägtrafikområdet
- Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:112) om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret
- Vägverkets föreskrifter (VVFS 2007:490) om teknisk identifiering av fordon
- Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:106) om undantag för fordon importerade för eget bruk och fordon som utgör flyttsak eller som har förvärvats från utlandet genom arv eller testamente
- Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS 1985:62) om intyg gällande fordons beskaffenhet och utrustning